bestämmas 25 valkretsar, bland hvilka hvardera väljer en riksdagsman till de äldres och en till de yngres kammare. Hvarje krets och hvarje Stånd väljer endast inom sig. Valman bör vara 25, ledamot i de yngres kammare minst 30, och ledamot i de äldres minst 40 år gammal, hvarjemte den sistnämnde tillika skall hafva bevistat en riksdag. Ledamöter i de äldres kammare väljas för 5 riksdagar. Bland dem utgår vid hvarje riksdag en femtedel af hvardera Ståndens ledamöter. Inom Preste-, Borgareoch Bonde-stånden ske valen såsom hittills, eller såsom de sjelfva finna skäligt. Ridd. och Ad väljer representanter enligt af Riddarhus-direktionen upprättade förteckningar på alla adelsmän öfver 25 år, utan afseende på förmögenhet. Ståndspersonerna välja likasom adeln efter de förteckningar deras blifvande kansli-direktion upprättar. Hvarje representant erhåller arfvode afStaten till det belopp, som vid nästföregående riksdag bestämmes. Hr Logergren, A, skriftligen, ansåg första frågan vara, om någon representationsförändring alls är nödig, eller om icke den gamla representationen med partiella förändringar kan och bör qvarstå, samt önskade, att Utskottet icke lemnat något ens skenbart skäl för denna sednare mening, derigenom att Utskottet blott kategoriskt antagit förändringens nödvändighet. Talaren utvecklade derefter åtskilliga skäl för behofyvet af en förändring. Hvad anz? ginge Utsk:s förslag, så vore den valrätt det erbjuder tillfredsställande för alla billiga anspråk. Personligheten vore lagd till grund, med det oeftergifliga vilkoret af insigt och oberoende för hvarje väljande, men Utsk. hade i fullföljden af dessa grundsatser, yelat för mycket lösslita sig från det förflutna, churu Utsk. kunnat hämta ledning af Prosten Ödmanns förslag, som, under erkännande af de väljandes allmänna rätt, iakttog helgden af redan bestående inrättningar. Utsk. hade såsom botemedel för allt det onda af vårt nuvarande representationssätt föreslagit enkammarsystemet, efter det mönster Norriges grundlag erbjuder, men derjemte anfört de vigtigaste skäl för tvåkammarsystemets företräden. Om än Utsk. icke kunnat biträda reservanternas förslag, att bilda en öfre kammare, hade likväl Frih. Hamiltons förtjent att af Utsk. närmare behjertas, enär det tillfredsställde, ej mindre anspråken på en mognad erfarenhet och oberoende af folkviljan för dagen, än fordringarne af verklig nationalanda och högre politisk bildning. Yrkade återremiss, och att Utsk., vid densammas besvarande, måtte fullständigt redovisa för nuvarande representations brister, samt, med frångående af sitt förra beslut, i fråga om valrätt och valbarhet, antaga Prosten Ödmanns förslag, och i afscende på kamrarnes antal det af Frih. Hamilton afgifne. Hr Gripenstedt yrkade för sin del allmänna val. Det hade väl blifvit yttradt, att gemensamhet i yrke borde föranleda gemensamhet i val, men här vore icke fråga att bevaka enskildta intressen, utan Statens allmänna. I fråga om kamrarnes antal hade tal. länge varit villrådig. Numera vore han böjd antaga två kamrar, men tilltrodde sig icke att afgöra, om Prosten Odmanns celler Herr von Troils förslag borde äga företrädet. Grefve Anckarsvärd. C. H. Det hade yttrats att Utskottet ej nöjaktigt ådagalagt bristfälligheterna i vår nuvarande representation. Grefven trodde, att den, som uppmärksamt genomläst memorialet, skulle finna, att Utskottet tillräckligen ordat härom. En talare hade emot allmänna val anfört samhällsbildningens historia och hemtat exempel från jägareoch fiskarelifvet m. m. Grefven hemställde, om ej derföre, att yrkena nu mera blifvit sammanblandade, ett allsidigt Stånd bildat sig. En sådan mångfald af yrken funnos, att de icke kunde indelas i stånd, och dessutom vore understundom olika intressen rådande inom samma yrke. Man hade klandrat, att valrätten blifvit inskränkt genom Utskottets förslag; den hade dock deruti blifvit vida mera utsträckt, än uti det förslag, hvilket grefyen för några år sedan afgifvit gemensamt med en af fäderneslandets mest frejdade tänkare, och hvilket man då kallat ettå backstugusittare-förslag, oaktadt valcensus blifvit bestämd till 5 R:dr inkomst efter 2:a art. De som anmärkt, att Utskottet be röfvat den mindre jordägaren sin representationsrätt, borde jemväl besinna, att den större förlorat vida mer, då neml. Utsk. bestämt 6 röster såsom maximum. En ledamot hade yttrat, att Konstitutions-Utsk:s förslag afsåge inskränkning i konungamakten. Grefyven cerinrade, att detta så mycket mindre kunde vara afsigten, som Utsk. icke med ett ord vidrört de båda statsmakternas inbördes förhållanden, eller föreslagit den ringaste forändring i detta hänseende, utan endast framlagt en vallag och grunderna derför. Hr W F. Dalmon förklarade sin tillfredsställelse öfyer olikheten mellan nuvarande betänkande och det lappningsförsök, som sista Riksdagen kom från Konstitutionsutskottet, visade med det ringa understöd, som det då erhållit, hos Adeln endast 25, hos Bondeståndet 40 röster, hvilket jättesteg opinionen tagit. Försvarade allmänna val, utan att dock vilja deducera dem ensamt från personlighetens rätt. Var ej älskare af valcensus, sådan den i England och Frankrike förefinnes. I Sverge funnes enannan, mera lämplig, besutenheten på landet, utöfvandet af borgerligt yrke i städerna. Men i Sverge är tillika det egna förhållande, att valrättens vidd rättar sig efter förmögenheten, som sålunda förmedlar den stora massans materiella inflytande derigenom, att den, som har mindre förmögenhet, får i samma mån mindre valrätt, då nämligen valen ske efter hemmantal, fyrktal eller dylikt. . Då uti England och Frankrike den blotta siffran ger en rätt åt vissa medborgare, som andra sakna, och ger den lika åt alla, som hafva hunnit öfver astrecket, så går rättigheten här i Sverge progressivt, så att det första steget kan vara högst obetydligt och skilnaden i rätt knappt märkbar mellan dem, som äro eller icke äro valberättigade. Denna princip, som har sin tillämpning i nästan alla svenska förhållanden, der folket itöfvar någon medborgerlig rätt, hvilken äfven rörer mdra. t. ex. vid prestval, sockenstämmor etc., har Jtskottet väl till en del bibehållit vid röstberäkninren för valen, men dock likasom kastat omkull sjelfva srunden, som är den, att en hvar medborgare, som