Stilsdlallvnssatt, som SpanmlicH oc Tfortugadt fall vidkännas. Förhållandet med Norge, som af Utskottet åberopats såsom mönster, ansåg Talaren icke kunna tjena till efterföljd, enär, utom andra förhållanden, som der minskade faran af den inhemska oro och våda, hyilka af den demokratiska syftningen uti enkammarsystemet befarades, den ställning, kyvari detta land kommit till vårt eget, försatte. det i mera trygghet mot yttre skakningar, då Sverige genom sitt läge alltid vore nödsakadt draga största och första tyngden af ett krig. — Emot det af en bland reservanterne i KonstitutionsUtskottet uppgjorde förslag, grundadt på en landskapsfördelning med sina egna regeringar, såsom i Norra Amerika, anmärktes såsom fel, dels att Konungen icke fått sig tillerkändt något inflytande vid tillsättningen af första kammaren, dels att ingen regering eller central-riksdag skulle i längden vara stark nog att hindra de föreslagne laudskaperne att sammandraga sig till likhet med nu befintlige provinser, de der hvar för sig mer och mer skulle kräfva oberoende. I Norra Amerika vore unionens kraft, i följd af ökadt antal stater, och utvidgadt område, så aftynad, att fråga på fullt allvar uppstått om uppsättande af en armekorps på 96,000 man, att ställas under central-styrelsens disposition, mindre emot fiendtlige grannstater, än i ändamål att vid förefallande behof tygla unionens egna stater. Talaren ansåg rättast att vid denna Riksdag öfverenskomma endast om de all männa grunderne för en representationsförändring med två kamrar, ett senatshus och representanthus — rätt för Konungen att efter vissa lagar i det förra utse åtminstone hälften af ledamöterne; i öfrigt klassval, deri femte Ståndet skulle deltaga, och andra allmänna bestämmelser, samt att, sedan detta förslag byilat till nästa Riksdag och då blifvit af Konung och Ständer gilladt, då varande KonstitutionsUtskott hade att uppgöra detaljerne, hvilka åter skulle hvila till Riksdagen derpå. Dröjsmålet kunde icke anses för långt i en så vigtig angelägenhet. Eftermidddagen. Hr Manncrskaniz, C. A., skriftligen, vore fast besluten att egna alla sina krafter, för vinnandet af en spar reprasentationsförändring, såsom första vilkor för landets varaktiga lycka och trefnad. Denna reform påkallades högt af Svenska folket, hvilket numera vaknat upp till sjelfständig känsla af sina rättigheter. Uiskottets förslag, kunde i mänga hänseenden uppfylla fordringarne på det theoretiskt rationella, men tal. trodde, att mera afseende borde fästas på det praktiskt riktiga, hvilket lagstiftaren alltid främst bör afse, utan att derföre lemna ur sigte fordringarne på theoretisk fullkomlighet. För sin del ansåg tal. vår närvarande representations fyrkamriga fördelning högst förkastlig. Alla deraf följande oundvikliga omgångar försenade, -färsvårade och förvirrade så ärendenas änsdamålsenlisa behandling, att kloka konseqventa beslut sällan kunde fattas. Denna fördelning ställde dessutom intressena i tätt slutna ståndshopar, fiendtligt hotande emot hvarandra, i stället för att bringa dem till harmonisk samverkan för fåderneslandets bästa. Uppkommen i tider, då konungamakten afgjorde allt, vore den i allo olämplig, sedan folkmakten numera uppträdt att sjelf verksamt handla. Att den så länge kunnat ega bestånd, måste synnerligast tillskrifvas dels intressenas iråkade spända ställning till hvarandra, dels den gam-. la välkända Syenska trögheten. Tal. önskade att denna sednare nu måtte kunna öfvervinnas under lugna öfverläggningar, då det vore bättre reformera sam hällsförfattningarne, än under hetsiga ögonblick af farfulla skakningar. Förändringen vore dessutom i många andra hänseenden af behofvet påkallad. De fria samhällsförfattningarnes mest välgörande inflytelse uppenbarade sig i deras förmåga att inom ett folk alstra duglighet, kunskaper och talanger; detta skedde genom att kalla alla utmärkte män ur skilda samhällsklasser, att täfla med hvarandra i ädla ansträngningar fördetallmännas väl. Denna täflan kunde aldrig uppkomma, förr än man på gemensamma öfverkiggningsrum sammanträdde. Af dessa och flera skål uttalade tal. sin förkastelse-; dom öfver närvarande stanusfördelniny. Hvad åter angick ståndssammansättningen och företrädet af allmänna eller klassval, förbehöll han sig att framdeles få afgifva yttrande. Hr von Hoherhausen. C. förklarade, att han så bestämdt vore emot antagande af Utsk:s förslag, att han hellre ville votera sin egen dödsdom, än den dödsdom öfver fåderneslandets bestånd, hvilkeh han ansåg innefattas i detta förslag. Han skulle ansett ohegripligt, huru ett sådant förslag kunnat framkomma, om han ej visste, att vi lefva uti partitider, och att, under sådana, intet funnes så -orimligt, att det ej kunde begagnas af ena partiet såsom en utmaning till det andra. Hade förslaget framkommit vid riksdagens början, skulle talaren ansett detsamma såsom en öfvermodets produkt, nu åter vore det dess motsats. Konstitutionsutsk:s majoritet vore nu isolerad från nationen, representationen, ja sitt eget parti, och hade förmodligen afeifvit detta förslag, för att bereda sig en hederlig reträtt. Hr von Hartmarsderff. Aug. ansåg först böra afgöras, huruvida förändring i representationen vore af behofvet påkallad. Utan att uppräkna den nuvarande representationsformens brister eller förtjenster, trodde tal. det vara gifvet, att tiksdagsärendernas behandling går illa. Det vore äfven kändt, att flera upplyste och förmögna personer finnas, som. ieke nu deltaga i representationen. Dessa, som utgjordes af de så kallade ståndspersonerna, borde icke vidare uteslutas. För öfrigt borde Kamrarnes antal inskränkas. En talare hade föreslagit, att af de nuvarande stånden bilda 2 kamrar sålunda, att Adeln och Preste-ståndet utgjorde den öfre kammaren, men då dennes bestämmelse vore att granska den andres beslut, kunde man Icke billigtvis fordra, att de öfriga Stånden, hittills jemlika med Adeln och Presteståndet, skulle biträda ett sådant förslag: billigheten fordrade ock, att man inskränkte Adelns antal till likhet med de öfrige Stånden. De kunnigaste, de dygdigaste och de klokaste borde vara representanter. Detta kunde icke ernås genom Utsk:s förslag. Utsk. hade deri antagit penningen såsom måttstock, och denne lemnade icke försäkran om någon af nämnde egenskaper. Förkastade allmänna val, och ansåg stånds