RK RSS OD AA vr 1 Ridd. och Adelns plenum den 24 Okt. f. m. (Frågan om representationsförändring.) (Slut från gårdagsbl.) Friherre ILeyonhufrcud. A., förklarade skriftligen sitt ogillande af flera bland de af Konst. Utskottets förslag framställde principer, såsom allmänna ral, enkammaresystem och att valrätten inträder vid 94 års ålder. Bland de öfrige framställde åsigteri denna fråga, gillade Friherren mest Prosten Ödmans yttrande, men önskade deri några jemkningar, dels uti sättet att bereda valbarhet åt de nu orepresenterade -medborgareklasserne, dels ock i sättet att bilda den öfre kammaren. Hr Ehronh ff. G. .. skriftligen, trodde att den af allmänna ropet påkallade reformen kräfdes hufvugsakligast i behofyet af mera moralisk sjelfständighet hos individen eller att representationen endast Borde vara sammansatt af män, hvilkas karakter vore en saker afvisare för all korruption, och hvilkas upplysning satte dem ur behofyet af Aftonbladismens ledning. Talaren ansåg Ridderskapet och Adeln icke böra gifva vika för det af nationens sjelfbemyndigade organer ständigt förnyade skriket om Ridderskapet och Adelas uppbörande såsom Stånd. Gäfreman vika, kunde den dag komma, då de frie, å nationens vägnar, fordrade ens förmögenhet ciler nekade Adeln att trampa den jord, deras fäders lif och blod helgat. Fäderneslandets väl fordrade, att Ståndet nu icke gåfve vika för tidens oro; yrkade afslag å betänkandet. Friherre Ced rström, Jakob fästade uppmärksamheten på 56 2 momentet Regeringsformen; attföremålet för öfverläggningen vore KonstitutionsUtskottets memorial Nr 58 samt att det således vore mot formen att framkomma med en massa af förslag, de der ledde öfverläggningen i en labyrint, hyarutur man icke lätteligen vunne utgång; begärde föredragning af förslaget punktvis. Grefve Five D. åberopade hvad han under de allmänna konferenserna i denna fråga anfört. Ståndsskilnaden ansågs böra upphöra vid Riksdagarne, då utom densamma någon sådan skilnad icke i allmänna lifvet äterfinnes. Deremot trodde Grefven en mera naturlig indelning af folket vara den i formogna och memdre förmosna. Denna klassifikation vore mera öfverensstämmande med förhållandet i samhället, der umgängeslifyct i allmänhet rättade sig efter en sådan princip. För beredande af mera afseende å allas rätt vid valen till representanter, än som vinnes genom KonstitutionsUtskottets förslag, ansåg Grefven, att representanterna Borde väljas dels dir kl af de förmögnare, dels indirect t genom elcktorer af de miedre bemedlade; föreslående, med tillämpning af denna grundsats och antagande af tvåkammaresystemet, att till nedrau kanimare uUtsågos, genom elektorer, 420 ledamöter, och genom direkta val 60. I cjra kammar n skulle, genom val af den nedra inom dess ledamöter, inträda 60 och genom val utom densamma 530. De direkta valen utöfvades länsvis af dem, som erlägga bevillning för 20,000 Rdr egendomsvärde eller 4000 Rdr inkomst. De direkta valen skulle ske inom hvarje prestgäll till elektorer och gemensamt vid Häradsceller Rådstufvur:tt till Riksdagsmän. Valrätt till elektorer skulle tillkomma hvarje 25 års man med god frejd utan afseende på förmögenhet. Valbarhet vore icke inskrärkt inom distriktet. Ofra kammaren skulle undergå utlottning af en tredjedel bland hela antalet de tre första Riksdagarne, men sedermera utginge den tredjedel, som längst fungerat. Hr Munck al RBosnschöld, N R., skriftligen, framställde olägenheterna af nuvarande Ståndsindelning af representationen, ansåg en förändring med allmänna val, enligt Utskottets eller Grefve Frölichs förslag, nödig, och fann att representation med en kammare hade företräden framför den med två, hufvudsakligen emedan den förra beredde mera enhet och skyndsamhet i besluten, rhindre Riksdagskostnad, samt mera öfverensstämmelse med folkets förtroende. För antagande af KonstitutionsUtskottets förslag, åberopade Talaren äfven yttre förhållanden: såsom att Norge hade en representation efter enahanda grunder uppgjord; att Danmark säkerligen tillegnar sig en sådan, samt att, om Sverige äfven förskaffade sig en dylik, landet icke blott skulle blifva närmare förenadt med Norge, utan jemväl komma i ett närmare vänskapsförhållande med Danmark, hvilket måhända i framtiden kunde lägga grunden till ett Nordiskt, fast förbund, likt det Tyska. Någon farhåga att den andra statsmakten icke skulle meddela sin sanktion härå, derest alla Stånden bifölle detsamma, troddes ej vara att befara, då den, som utgjorde denna statsmakt, förut lemnat sin sanktion å Norska grundlagen. Till dess KonstitutionsUtsköttets förslag bifölles, ansåge Talaren, att gamla representationssättet borde bibehållas. Genom att bevilja inträde åt ett femte Stånd hade man visserligen till en del, men icke tillfyllest inbegripit alla nu orepresenterade, cch det vore att befara, det snart en nv camhällcklass skuölle göra ansnråk att hlifvåa