Aftonbladet – 23 oktober 1840, sida 2

———— Bl OM REPRESENTATIONSFRÅGAN. Näst den föreställningen, att Ständernas försök att lösa denna fråga tilläfventyrs endast skall leda till en ny bekräftelse på den nuvarande representationsformens oförmåga att verka till sin egen förbättring, gifves ingenting mer harmligt och nedslående än att se ifrågavarande vigtiga nationalangelägenhet offentligen behandlas med tomma fraser och fosforistiskt ordkrångel. Detta har man dock länge nödgats åskåda. Der den högsta klarhet och bestämdhet borde vara rådande, insveper man saken i mystiska ordflöden och talar till Svenska folket och Svenska representationen en hop pythiskt oförnuft, alldeles i samma stil som de hotelser, dem forntidens afgudaprester framstötte ur charlataneriets svarta hålor, för att skräma de klentrognas samveten och ingifva dem tvifvel på sina fem sinnens vittnesbörd och förnuftets klaraste föreskrifter. I denna ända till skamlöshet heoagnade Oorakelstil, har man antydt oss, att representationen skall utgå från det allmännav; att det är den nationella personligheten som skall representeras; att det är nationen, den innerliga organiska föreningen af individer till ett helt som skall represenlerasn; man har i otaliga omsägnpingar låtit oss veta, att astaten uppskjutit ur familjens; att cfamiljen och individen förutsätta hvarandra, in infinitumy; att (RAT RgaNiska hestånds