Aftonbladet – 23 oktober 1840, sida 2

Man väntar, vid Kamrarnes öppnande, en: ganska stark opposition af det konservativa ! partiet, och de driftigaste deribland äro i myc-: ken verksamhet för att organisera en sådan. Som chef vilja de likväl icke erkänna Hr Lamartine, utan vänta på Hr Guizot, hvilken tros ärna öfvergilfva sin ministerpost i London, för att kämpa med Hr Thiers om portföljen. SPANIEN. Det förslag, ministrarne troddes komma att göra drottningen, skulle bestå i följande punkter, innefattade i en förklaring, som hon skulle offentligen ! afgifva: 4) Ett uttryckligt ogillande af de rådgifvares och: individers förfarande, som man har att tillskrifva det i tvenne år följda anti-konstitutionella systemet; 2) gillande af folkets manifestation till sina kränkta rättigheters försvar; 5) en förklaring, att regentskapet vore en börda, som öfversteg hennes krafter och uttrycket af den önskan, att man måtte gifva henne en medregent, på det hon så mycket säkrare måtte kunna föra styrelsen i nationens och den minderåriga drottningens intresse; 4) ett löfte, att från sin person skilja de omgifning gar, som utgöra hennes kamarilla, och 35) Cortess upplösning, emedan de juridiskt och faktiskt upphört att existera, då den suveräna folkviljan förklarat dem för menedare. — I fall drottningen likväl, såsom man förmodar, vägrar att ingå på det föreslagna regentskapet, är Eco del Comerc:io af den tankan, att man bör åter upplifva centraljuntan. Ofvanstående förslag stödjer sig imedlertid på det program,som de i Madrid närvarande kommissarierna för de 23 provinsjuntorna afgifvit till Espartero. Denne har väl yttrat i sin proklamation före afresan från Barcelona, att den enda regent, Spanien borde hafva, vore drottning Christina; men denna fras anses icke för så alldeles oomkullstötlig. Visst är åtminstone, : att allmänna meningen tyc.es bestämdt uttala sig! för en medregent åt drottning Christina, om hvars : oskicklighet, att ensam föra styrelsen, det numera ej synes vara få tankar. NEDERLANDERNE. Den proklamation, hvarigenom Konung Wilhelm II tillkännagifver sitt uppstigande på thronen, är af följande lydelse: Vi Wilhelm II, med Guds nåde etc. Älskade landsmän och undersåter af hvarje rang och stånd! Genom min högtvördade och hjertligt älskade faders proklamation har den vigtiga och rörande händelse blifvit eder bekant, att allas vår fader: och Konung, nedtryckt af omsorgerna under en. 27-årig regering, oupphörligt ägnad åt det trogna: Nederländska folkets väl, utmärkt af flere välsig-: nelser, men äfven af flerfaldiga bekymmer för statens öfverhufvud, funnit sig vid sin framskridna ålder föranlåten, att i dag till mig öfverlemna detta svåra värf. J kännen alle djupt med mig den stora : förlust, som fosterlandet genom denna händelse måst lida, och huru svårt det kommer att blifva för mig, dess efterträdare, att intaga en Konungs: plats, som med så mycken VYishet i många år sörjt för Nederlands lycka och välfärd. Djupt kännande vidden af de pligter, hvilka nu åligga mig, anträ-j der jag regeringen, med den fasta föresats att, med Guds nådiga beskydd, icke lemna någonting oförsökt, som kan befrämja Nederländska folkets lycka och rikets glans; och skall grundlagen, detta ankare för Nederlands frihet och folkets väl, städse blifva min ledare och följeslagare på den nya bana jag beträder, hvilket jag också ämnar bekräfta medelst en högtidlig ed vid min grundlagsenliga hyllning i hufvudstaden. — Till uppnående af det stora mål, jag eftersträfvar, till befordrande af landets och folkets väl, behöfver jag mina undersåters förtroende, kärlek och trohet. Måtten J egna mig dessa känslor i samma mått, som de egnades min högtvördade och hjertligt älskade fader; då skole vi, konung och folk, starke genom samdrägt och stödjande oss vid den Allmäktiges bistånd, med lugn gå framtiden till mötes! Dessa äro, älskade landsmän och undersåter! mina önskningar, mina föresatser och min förväntan, i denna för oss alla så högtidliga och vigtiga stund. Mina handlingar skola, med Guds hjelp, bekräfta mina ord; och liksom det varit min lott att med svärdet strida för Nederlands sjelfständighet, skall jag äfven oupphörligt ät detta land egna mitt lif och alla mina krafter. Gifvet i Loo d. 7 Oktober 1840. Wilhelm. van Doorn. Genom en serskildt utfärdad kungörelse har af den nye regenten blifvit stadgadt, att den ministeriella ansvarighet, som blifvit införd genom de sednast antagna grundlagsförändringarne, kommer att taga sin början och räknas ifrån d. 8 dennes. Man väntade med första betydande förändrinsar, 3å väl inom personalen som organisationen af den högre förvaltningen. BELGIEN. Den 7 dennes hemkom Konung Leopold till slottet Laeken, ifrån sin resa tull Wiesbaden. Befallning hade blifvit gifven att sätta citadellet i Namur i försvarstillstånd. Det tros att dylika order blifvit utfärdade äfven i afseende på de andra fästningarne i riket. TYSKLAND. Det bekräftar sig, att både Preussiska och Österrikiska kabinetten ogilla Mehemed Alis afsällning från stlåthållareskapet öfver E;ypten. Preussiske ministern i Konstantinopel, srefve von Königsmark, har till och med af sitt hof fått en föreställning, för det han stillaligande och utan att deremot protestera, åsett utt ett sådant beslut fattades af den Turkiska styrelsen. Såsom ett bevis på Preussiska kabinettels redliga sinnesslämning emot Frankrike förtjenar Nämnas, att icke mindre än 20, 000 hästar rn ve a oe I