Aftonbladet – 22 oktober 1840, sida 3

SANNdllUct Uldhl CW Stoft ondt, UsSäBer CN INKONSeqvens, som kunde förvåna, om icke, efter hvad vi redan anmärkt, egoismen lefde och hade sin varelse uti, inkonseqvenser. Men för att icke lemna något försvarsskäl för denna med tidens framsteg oförenliga inrättning ovederlagdt,. skola vi äfven egna några ord åt handtverkskråens förmenta kraft att förekomma armod hos den arbetande klassen, eller hvad man kallar pauperism. Vid den härvid nödvändiga frågan, inom hvilken samhällsklass pauperismen har sina flesta adepter, jemförelsevis till hela klassens talrikhet, erinrar sig säkert hvar och en landtman och mången resande den mängd liggande stadsboer af arbetsklassen, som träffas på alla farvägar. Äro dessa fabriksarbetare eller handtverksarbetare? .. De äro handtverksgesäller, vandrande från den ena skrålådan till den andra; högst sällan träffas deribland en fabriksarbetare, så framt icke, hvilket åter hör till inkonseqvenserna, gesällerna sjelfva envisats att bibehålla sig i skrå från fordna tider, under det att patronerna blif-. vit emanciperade och icke tillhöra någon skråinrättning. . Orsaken till. denna skilnad emellan fabriksarbetärnes och handtverksarbetarnes belägenhet är ingen annan än sjelfva skråinrättning sen. Den skråfrie fabriksarbetaren har ej tid att vandra, ej att hålla fri-Måndag, -Tisdag, -Onsdag, och att först emot slutet af veckan infinna sig till arbete; han får i sådant fall afsked och blir tiggare omedelbart, såframt han ej har något annat näringsfrång. Detta vet han förut; han inställer sig derföre på fabriken; arbetarsina bestämda dagar och timmar, hindras ej af utsväfvande kamrater derifrån, och ser sig under tiden bergad. Är han gift, så finner äfven hans hustru ofta något arbete vid fabriken eller för fahriken; har han barn, så är detsamma ofta händelsen med dem. Det lilla hushållet förtjenar då gemensamt, och blir med flit och omtanka ofta i tillfälle att spara något tillhopa för framtida behof. Med skråarbetaren är allt detta nästan motsatsen. Han förstör en god del af sin tid på herberget, eller: under vandringen dit och dän med arbetslösa elier arbetsskyg gga kamrater, eller på landsvägen. Han måste Lill skråets och. dess ceremoniers vidmakthållande skatta en del af sin arbetsförtjenst. Kommer lystnaden efter, det andra könet öfver honom, så får han nya anledningar till tidsförlust och slöseri; och gifter han sig, innan han blir förut en välbeställd mästare, så blir den äkta föreningen blott en källa till utgifter, förlägenhet och armod. Hans hustru tillåtes ej att hjelpa honom på verkstaden, ifall hon kunde; nej bevars: sådant vore fabriks-maner och aildeles under skråets värdighet! Med hans döttrar är förhållandet äfven sådant. Har han söner, så kunna de väl blif: va lärlingar; men någon inkomst ät det ge-; mensamma hushållet kunna de ej förvärfva; ty de få af mästaren ej mer än maten; sällan klä-; der eller skor, nästan aldrig penningar. Dess-) utom är det ganska sällsynt, att hans hustru eller barn besitta nödig skicklighet, för att ar-! beta i ett handtverk, om de också finge tillå-! telse dertill; ty bandtverket skiljer sig ifrån fabriken bland annat derigenom, att arbetets beskaffenhet inom det förra fordrar en ofta ganska lång och svår inöfning; hvaremot fabriksarbetet antingen är högst enkelt, till följd af arbetsfördelningen, eller verkställes med tillhjelp al machineri, hvarvid kännedomen om dettas rörelse och verkan utgör hufvudsaken af hvad -som behöfver inläras, och fordrar föga handlag. Dessa olikheter äro påtagligen vida förmånligare, hvad bergningen beträffar, för fabriks-arbetaren , än för handtverks-arbetaren; men härtill kommer dessutom en annan, som verkar ännu kraftigare i samma riktning. Blott i några få bandtverk betalas arbetet efter stycke; i de flesta undfå gesällerna veckolön, utan afseende på beloppet af hvad de under veckan förfärdigat eller haft att förfärdiga. Inom fabrikerna åter är betalningen efter stycke det vanliga; bestämd daglön eller veckolön hör till undantagen. Följden är, att fabriks-arbetaren förtjenar mer i mån af sin flit; men att det för handtverks-arbetaren kan vara likgiltigt huru mycket han gör. När Lördagen kommer, får han ialla fall samma veckolön. Det är till och med stundom stridande mot hans egen fördel att vara flitig; nemlh när något bestäldt arbete, t. ex. en entreprenad, fordrar fiera medarbetare. än verkstadens vanliga personal. Ju!l flitigare dessa äro, ju förr blir det färdigt;!; ju förr det blir färdigt, ju mindre brådska, n nattarbete och dermed följande extra betalning påI! kallas, och ju förr nalkas olycksstunden för der utom vanligheten anlitade biträdarne.. Trifs ge-! sällen så väl på stället och förtjenar mer än hös andra mästare, så ligger det i hans intresse att icke påskynda fulländningen; det vill säE ga, alt icke vara flitig. Under det hela inrätt-! ningen vid en fabrik syftar att. vänja biträda2 ren vid flit, arbetsvana, sparsamhet med tid och t, penningar; under det att hans ordentlighet häri ö uppmuntras och belönas och hans tillfällen till! förströelser begränsas, så är förhållandet inom: skråhandtverken oftast omvändt. Fabriksarbe5 taren har en trägen, men betryggad framtid id sigte; handtverksarbetaren en friare, men så o3 viss, att den föga uppmanar honom till försa! 4, kelse af stundens njulninger. Vi heka visst: fi icke, alt fabriksarbetet är mera tråkigt och trälaktigt; men ur synpunkten af betryggad utkomst, och af uppmuntran att förvärfva den.