Aftonbladet – 19 oktober 1840, sida 1

DILIGENCE TILL UPSALA afgår Onsdagar och Lördagar från buset Nr 56 Mäster Samuelsgränd, återgår Tisdagar och Fredagar samma tid. — Paketpriset är nedsatt. STOCKHOLM den 19 Okt. Dagens utländska poster medförde tidningar från Konstantinopel af d. 23 September, från Paris och London af d, 9 samt från Hamburg af d. 43 dennes, FRANKRIKE. Icke heller denna post meddelar någonting afgörande i frågan om krig eller fred. Kamrarne äro sammankallade till den 28 dennes. Detia är det enda officiella. Allt annat är rykten. Till dessa hörer, att Konungen så vida förmått i konseljen genomdrifva sin tanka, att frågan om krig eller fred skall öfverlemnas till Kamrarnes afgörande, då han tror sig säker, att den fredliga meningen skall segra, emedan de deputerade anses alldeles icke vara siämde för kriget. Hr Thiers, hvars inflytande sålunda visat sig betydligt i aftagande, skall hafva velat genast afträda ur ministeren, men Konungen har förmått honom qvarstanna genom den anmärkningen, att han, som haft en parlamentarisk konflikt att tacka för sitt inträde i kabinettet, icke eller borde afgå derifrån, utan ull följe af en annan för honom missgynnande konflikt. För öfrigt är sinnesstämningen bos allmänheten ganska krigisk. Då operan ,Wilbelm Tell, uppfördes och den bekanta trion i andra akten förekom: Si parmi nous il est des traitres ete., fordrade publiken Marseiller-sånger. poliskommissarie framträdde då med den anmärkning, att la Marseillaise icke fanns på afischen. Häremot invändes väl, att ban sjelf icke heller stod på afisehen, men, med tillbjelp af stadssergeanter och municipal-gardister förmådde han likväl! afböja visans sjungande. Följande dagen begärdes imedlertid sången på alla teatrarne och sjöngs äfven, såsom man tror, denna gång med tillåtelse. Sjöministern skall, från Havre och andra hamnar, hafva blifvit öfverhopad med ansökningar om kaparebref, hvilka naturligtvis ännu icke kunnat utfärdas. Midt i de krigiska ryktena har ett helt och hållet fredligt börjat utspridas, nemligen att de allierade makterna oförmodadt visat mycken böjelse till eftergift för Frankrikes fordringar (se nedanföre Orienten). Det vissa är, att kabinettet befinner sig i mycket bryderi och att der arbetas med all ifver. Hr Thiers har sålunda t. ex. på en enda eftermiddag varit tre gånger kallad till Konungen; en annan gång besökte han kl. 9 om aftonen Engelske ministern för att der öfverlägga med honom och den Ryske, samt for ifrån dem till Ludvig Filip o. s. v. Pärskammearens dom öfver Ludvig Napoleon och dess medskyldige är pu afkunnad. Prinsen sjelf är dömd till lifstidsfängelse och redan afförd till fästningen Ham, hvarifrån man likväl tror att ban skall lösgifvas så snart Napoleons stoft kommit till Frankrike, hvilket anses böra ske i medlet af November, med vilkor att han lofvar att begifva sig till Amerika och ingenting företaga mot Frankrike. Frikände äro Alexander Desjardins, dAlembert, Galvain och Bure, emot hvilka inga tillräckliga bevis förefunnits. De öfrige äro dömde: Aladenize till deportatiop; Grefve Montholon, Parquin, Lombard och Persigny, till 20 års fängelse; Mesonan till 43; Voisin, Forestier och Ornand till 40; Montauban, Bataille och Conveau till 5. Alla desse sistoämnde hafva blifvit afförde till Doullens. Etlter fäng-lsetidens slut skola de för lifstid stå under polisens uppsigt, med undantag af Conneau, som endast skall hållas derunder i 2:ne år. Allesammans förlora sina titlar, grader och dekorationer och äro ålagde att betala rättegångskostnaderna. Nationalgardet lärer ha velat göra en offentlig demonstration till förklarande af sina tänkesätt; men dess öfverbefälhafvare, marskalken Gerard, har genom en dagorder förbjudit hvarje dylik, och tillkännagifvit, att den skulle komma M . 4 att anses som upprorisk och som sådan genast afböjas. Marskalken lärer ej ha velat underteckna denna dagorder förr än dekretet om Kamrarnes sammankallande var utfärdadt. Polske generalen Dwernieki har i en skrif velse till Constitutionel yttrat den förhoppning, att vid den afgörande strid, som Frankrikel snart torde komma att börja, det skall proklamera Polens återställande till sina gamla gränser och bilda en Polsk armåekorps, för det första bestående af de Polackar, som nu bebo Frank-. rikes gästfria jord, men till hvilka deras i Belgien, England oehb Algir spridde landsmän snart skola sluta sig. SPANIEN. Drotiningen, regentinnan, har bekräftat i deras embeten de af Espartero utnämnde mipistrarne, j l j j f En af henne undertecknad förklaring af d. 2921: