Aftonbladet – 17 oktober 1840, sida 1

DT OVE? FRAM VN SVA MSNMAIMANAN VVISREM SB fartygen. Under Turkiske kontre-amiralen Walkers befäl stodo 4 linieskepp, 3 fregatter, 2 korvetter och 4 brigg. Österrikiska eskadern, under kontreamiralen Bandiera, bestod af 2 fregatter och 4 korvest. Hela den allierade flottan räknade således 7 krigsskepp med omkring 1960 kanoner. Tranzsportskeppens antal utgjorde 25 st. Kort efier grynirgon gafs signal åt ångfartygen, att sätta sig i rörelse. De togo Turkiska amiralskeppet och en mängd båtar i släptåg, ech närmade sig stranden, som straxt fylldes med en stor mängd Egyptiska trupper, på hvilka ett af de Engelska linieskeppen började skjuta med bomber. Under denna kanonad satte sig kommodor Napiers flaggskepp i rörelse, i nordostlig riktning, och ångfartygen fingo befallning att följa detsamma. Dessa fartyg gingo sedermera, en timma derefter till ankars, 8 Engelska mil norr om Beirut, och landsatte der vid Jouns, vid den sg. k. Hundfleden, inom 41!, timma, obehindradt, omkring 5000 man, bland hvilka voro 1500 Engelska marin-soldater och artillerister. En från Beirut detacherad Egyptisk korps hadge väl gjor min af att vilja hindra landstigningen, men blifvit tvungen att vända om genom elden från de Engelska krigsskepp, som blifvit förlagda utanför Beirut. Genast efter landstigningen besatte trupperne de dominerande höjdernei granskapet. Kommodore Nepier gick sjelf i land, för att vidtaga de anstalter, som kunde vara nödiga för att skydda emot anfall, och om afionen landsittes en liten artilleripeark till högqvarterets försvar; befälet öfver truppernpe fördes af artilleriöfversten Aldridge. Jemte trupperne bade Drago. mennen vid Engelska ambassaden i Konstantinopel, Hr Wood, åtföljd af en Scheik, gått i land, och det lyckades dessa båda, att draga till sig en hop af bergsfolket, som betygade sin glädje öfver de Engelska truppernes ankomst, och utbrusto i kögljudd klagan öfver det förtryck, de ledo under Egyptiskt välde. Deras antal öksde sig på 2 dsagar till 500. Den 41, vid middagstiden, skickade de både amiralerne, hvilka stannat u:anför Beirut, följande skrifvelse till den Egyptiske befälhafvaren: aExcellens! Undertecknade, amiraler för den Briatiskt-Osterrikiska eskadern, anse det för sin pligt, att, i enlighet med våra respektive regeringars iostruktioner och i Hans Höghet Sultans intresse, aför E. E. uttrycka vår allvarliga önskan, att hvarje biodsutgjutelse måite undvikas; vi uppmana derföre E. E., att draga sina trupper ur Beirut, coch att öfverlemna staden åt våra förenade stridsckrafter. på det decsamma måtte af dem blifva askyddad och öfverlemnad åt H. H. Sultan. E. E. char i olden från våra skepp i går blott sott ett aprof på hvad vi skulle flaena oss nödsakade att göra. Elden har denna morgon icke blifvit fortasatt, på det E. E, måtte kunna begagna detta upapehåll och, efter moget öfvervägande, i anlighet amed våra medlidande afsigter, fattat ett beslut, asom bespsrar stadens oskyldige invånare de oundCvikliga följder, hvilka do åtgärder seknlie hafva lamed sig, dem vi skulle nödgas använda. Vi anchå!la bos E. E. på det enträgnaste, att så snart som möjligt skicka oss sitt svar. Vi förblifve a?ic. Robert Stopford, amiral en chef. Bandiera, alsterrikisk kontre-amiral. På detta bref följde som svar, ait Soliman Pasche, Egyptiernos öfverbefälhafvare, icke befann sig Ji Beirut, och kl. 4 tillkännagefs ytterligare från I guvernörent i staden sida, att harm nu vore sysselsatt med andra saker, och icke hade tid att besvara amiraleraes bref. Nu gafs kl. 5!, signal att bembardera staden, och under 4 timrea och 40 minuter (enligt andra uppgifter i 9 timmar) besköto 4 Eogeiska linieskopp samt Österrikiska emiralskeppet staden med kuior och bomber, hvarvid i sycnerhet anmärktes den precission, hvarmed ÖOsterrikarne kastade sina Congreveska raketer. Staden blef genom detia bombardement förvandlad till en hög af ruiner. Nu svarade Soliman Pascha. Ianrs bref är dateradt den 49 September, 2 timmar efter solens uppgång, och lyder som följer: cAmiraler! J kännen mina ordres, och efter den pligtskyleiga vägran, hvarmed jeg tillbakasvisat de från edra respektive regeringar utgångna cförelag ett förråda min herre och välgörare, kuncden ij omöjligt vänta, att jsg skulle bandla emot chaws önskningar. Sågom j anmärken, var jag i agår fullkomligt I stind att bedöma vidden af de olyckor, bvarmed det står i eder makt att hemasöka oskyldiga, för närvarande tvistigheter alldelos cfrämmande familjer. För att döda 5 af mina soladater, bafven j ruinerat och bragt förder! öfver achela familjer, dödat qvinnor, ett spädt barn och adess moder, en gubbe, tvenne olyckliga lendtI cmän, och utan tvifvel många andre, hvilkas namn la!cka kommit till min kunskap; och långt ifrån att I acminska elden från edra skepp, då mina trupper (hvilka denna beklegansvärda dag icke en enda gång gåfvo eld) adrogo sig tillbaka öfver den becbodda trakten kring Beirut till staden, tilltog eder sid tvertom i styrka och förderflighet, och det cärnu mera för det olyckliga landtfolket, än för amina soldater. J syres hafva beslutit, ett sätta aoder i besitining af denna stad, orxktadt i alla fall afrågans ståndpenkt icke derigenom blir förändrad. I cOm krigslycken förklarar sig emot mig, så skall Boirut blett som en askbög falla i edra;händer. eStaden är ännu icke öfvergifven af sina invånarao, och innehåller dessutom varor till betydande värde, dinförda från Europe. I alla händelser har jog asökt rättfärdiga den tacksambet, som Europterne evisat mig. Vekter bafva blifvit utställda, för eatt skydda deras hus och magasiner. De skoia evid deras återkomst finna dem orörda. Det står cicke i min makt att uppgifva staden; mina oradres äro att försvara henne, och försvara henne askall jag, det må hända hvad som heldst. Det är derföre icke till mig, j hafven att vända eder, om ej verkligen hysen den önskan att skona oskyldiga. amenniskor för krigets oundvikliga olyckor, med ahvilka det står i eder makt att inora få timmar lchemsöka dem. Mehemed Ali ensam kan gifva eder lesvar på denna fråga. Omj alltså angripen Beirut, leoch invånarne blifva begrafna under dess ruiner, lså gören icke mig ansvarig för det blod, som leblifvit utgjutet. Jeg har åen äran etc. General Soliman. . I Efter bombardementet den 44 September iniskränkte sig krigss vid Beirut huvudsak. isen dertill att blockera staren och hamnen. Vignd