slå gamdrägtigt och broderiigt öfver dess egen ombildning, icke måtte vara så cföjrtjent af nationens tacksamhet, ej eller så fienslig mot en bättre samfundsandsa, att den, erligt Konstiituionsusskottets förslag, nu bör utplåzas iotiil sista spåren. Och hyliken ny Institution äf det, som man på en gång vill sätta 1 stället. exa folxrepresentstios, bygd på allmänna val, de lösitgaste af alla, i hvilken ögonbiickets hänförelse, ju:nalismens eller också regeringsmaktons intresse örmso:n skall göra sig gällande, och mot hvilte alternativer Ingen garanti fiones, hvarken I de velda vepreseptanterves ålder, öfvervägande bildnivg och förmögentotsvilkor, eller 1 de olika folkklasseraos ömsesidiga motvigt, eller i en öfre kammare. Jag kommer sålurda HH detsndre bufvudstycket af des representetionsförslag jag ingifvit, nämligen den lagstiftande makiens fördelning på 98:e kammare. Denna fördelnjog hov examplet för sig a andra konstitutionella stater, i bvi!ka friheten äl nyfödd, af England, der den är infödd, af Nord: amerika, der den är koloniserad. Msn må bafvs olika meningar om denvpa öfre kammares organi sation och sammansät: ning, och jeg villa i dett hänseends gifva företräde ål Grefro Spess försleg om en utbildad municizgalstyr else, om landtstände: redan funnos. Mesa men måste blifva ense om huf. vudsakon, att nämligen en på apnet sätt tillkom. men och karaktersikiljd öre kammare måtte finnas till motvigt mot den pedres öfverilöloger, till vin: nande af stadga och sawmanhang I riksdegsåtgär derna, till betrygsande sf miroritetevs, såsom också af den andra statarusktens tillbörliga räxst. Jeg ba väl kört sägas, att den nedre kammeren kuude si sammansättas, ett de cliks folkklassernes hvaran nan motvägande intressen der gjo de återbåll, mer Om sådan sxmmansätiniog följe: ej sf de allmänns vålens princip, och ligger j ellar I Uiskottots förslag. Jeg föreställde mig derföre, att en karakterskild öfre kammare lättast och till en början burde tillsättas genom valda ledsamöter ur det ännu mäktiga Riksstånd, kvers sjelfskvifvenbet i den nedra kammaren man vill uadanträvga, genom de i grundlegen bestämda Biskopar, hvilkas löner man velat indraga, samt till öfriga och öfrervägarde delen a! universiteternes, veteuskapsskademiens, magistraternes, bruksegare och jemväl ståndspersonsklassens fritt valda fullmäktige. Man besinne för öfrigt, att förslages äsyfiar ett öfvergångstillstånd tills andra elementer för utgörande af ett öfvorkbu: hinna bilda sig, och till doss det första Stånde blir af sig sjolft benäget aw beit och hbållot afträda ett bördsprerogativ, som pu fionss i grundlzgen, och som intet de andra Ståndens maktspråk lär derifrån kunna eller vilja usdsntränga. Jag har sålunde i största korthet redogjort för ett föralag, som jog i flere detaljer ej gillar, och hvarröv jag ej ens får göre författsrennspråk. Jag tillägger pu endast nägra få besrektelsor, i afseeende på Utskottets här framisgda representationsförslag, dess innehåll och syftning. Eit folks representation måste, såsom författningarnes historia lärer, kunna ssmmenfogas på olika sätt. Intet sådant får dock görs anspråk på absolut fulikomligket. Tseorien ezsemt lär ej det fullkomligt rätte. Ty bhvart och et lands peaturförhållanden, politiska utveckling, inrästningar och seder, göra derifrån mångfaldiga atvikelser nödiga. Man må ifra för den rationella satsen om ett helt folks deltagande i lagatiftrnirgens stora, ofta oöfvervinnorliga svårighoier möta dock vid dess tillämpning. Detta visar sig isynnerhet då det ra tionsile systemet skali införas i ett labd, der plat: sen förut icke är rep, utan der äldre institutione: måste undarrödjes. Haglofi. Utskotiet bar ej för bisett dessa hinder, men riskerar dock heldre, at saken nu hel: och bållst förkastas, än att det skul le framställa ett förslag, som I theosien vore min dre riktigt. Är det då rätt, att för en allmär sats, t. ex. den om ellmänne val, uppoffra för kan. ske många decennier frasssingen af ett reprasen. tetiorsförslag, s0m redem nu är ett allmönt behof och som, om dat blifvit närmare förlikedt med. grundlagen befästade samhbällsformer, möjligen kunnat blifva antaget att hvil: till nästa Riksdag? He man då förgätit, att de 72,000 oreyresenterades a! Ståndspersousklassens avsprök reden nu behöfde tillfredsställas? Jeg Ean derförs ej gilla, att Utskottet grundet sin represspialonsförändricg på de nu vararde Siåndens totala upplösning, emedan den sålunda äfventyrar att I sin halbet blifva förkastad af just de myndigheter, som i första hand skolat bereda försle set framgång. Men jeg vågar påsiå. att darta Uiskotiets förelag är ej ena ilhcorien rikigt. Utskottets bar gjort insigt och obercende till de företa vilkorenm för valrätt, men derifrån uteslutis de oberoende vettenakapsidkaren, såvida han ej eger festlighet ellor embete i Statens tjenzt. Urskotiet har sagt, att icke egondom, utan personlighet är dat, som bör representeras. Men jag frågar. hvilken denna personlighet är, sedan ålderes rmogzned cj kommer i fråga, 3edan bildnisg ej är ett oefsorpifligs vilkor, sedan förmögenhessgrundenv blifvi: så betydligt nedsatt, och seden det för rikstsgemsunekollets utöfning ej ens fordrss, ast man är prosestentiskt kristen. r det embetsmannaförtrosrde och inkomst, som gifva giliigt anspråk på valrött, då borde ock KoRUDgenus förtroende vågot gälla, och en Statens ansvarige minister vid reprssenteptvplsn ej hafva blifvit nedsatt till likhet med cn sronobeijest. Man beräxne det följd af em fortsatt henmanstiyfring degligentillvexando mindre hem enedelerse i riket, somhver för sig skulle gåfva rösträtt, man jllägge de mindre borgarne med 2 till 600 Rirs inkomst, och mena jemföre med denna mass: of väljsnde det vida ringare antalet af stådervas och ispdete störso och drygt taxerade fastigbetsegar:, handlande, fabrikanter sam: ändtligen militärens, siåndepersonernes och ersbetsmannaklassens röstegarde, och det är lätt att finpa, hvilka intressen blifva vid representantvslen de öfvervägande. Och likväl måne det erkännas, att om en stat till en stor del lefver, rörer och närer lig genom de materiella medlen, de matariella inressena, så höjer den sig till verklig storbat endast ;enom de högre medborge liga, inte tsktucla och andiga. Ånru ohjolpligare blir förkållsndet, om den å valda ropresentatioven sammenföres på ett enda um, och mot de förra intressenas öfvorvigt elfiv