Aftonbladet – 13 oktober 1840, sida 2

IAURUUVUSRULLOVIF PvE IT:v OL, UN PES CUTE PL RU TIG rerare Matton, var ämne för en längre diskussion. Ståndet skred till omröstning, hvarvid Utsk:s förslag, som tillstyrkte, att han skulle erbålla en pension af 333 Rdr 46 sk. bifölls; med 924 röstor mot 20. Betänkandet N:o 28, angående Appelqvists molion om nedsättniag af 1 proc. å räntan för alla allmänna lån, bifölls. Bet N:o 83, om bankolån mot inteckning i fast egendom på landet till hälften af tax:ringsvärdet, gaf anledning till en ganska lång ölfverläggning, som här vore för vidlyftig att in extenso upplaga. Det hufvudsakligaste deraf var ungefår följande: Några Tsalare ansågo förslaget för små egendomsInzebafvare bland allmogen icke gagneligt, helst det blefve dem nog dyrt att få sina små lån, och de genom försumlighet lä:t ådraga sig straffräntor med flere förluster, och genom en lättare tillgång till små summor skola ingifva sig i köp af smålotter, utan afseende på hvad de egentligen rendera, så att egendomsklyfaingen ännu mer derigenom komme att ökas; varandes dessutom en gifven sak, att barkofullmäktige ej kunna bedöma, när lån af sådant slag böra beviljas, och att Barken sjol! genom dem komme att äfventyra gamska mycket af sina tillgångar, helst det vore stridande mot dess fördel, avt på så lång tid belåna. Denna mening delades af Biskopearne Heurlin och Hedren; hvilken sednare tillade, att Banken år 1823 fick vidkännas betydliga förluster på fastigherslån, och måste för 70 å 80,000 Rdr inköpa egendomar, som ej kunnat försäljas, att egendomsegare någon gång lånt ur Banken, bertlånt till annan person datita kapital, inbetalt räntan, och slutligen således haft kapitalet till skänks, och att Tal. önskat i ets sammanhang se dessa frågor om Bankoverket bohandlade, ena mening, som Biskop Agardh synpnerligast beifrade, serdeles som i eit väntadt nytt reglerasnta dessa detaljfrågor voro mera på sitt siälle och bättre kunde afgöras. Destia gillades af Professor Geijer. En npästam dylik åsigt, men med utiryckligt uttalande deraf, att ordning vid Bankens förvaltning och penningeväsendess besiånd vore det första som borde afses, och att Banken ej borde förvandlas till ett undsättningsverk, uttalades af Prosten Hallström, som dessutom fann en undsättulagsfend i denna afsigt belöpande sig till 5 millioner alltför obetydlig, då Svenska jorden är intecknad för närmare 400 millioner. Enskildas intressen hade man derföre här ifrat för. Arbetens befordrande vore ett värdigare ändamål och afsåge dem, som ej besitta någon jord, eller ej äro besutne. Deri instämde Profassor Geijer, Prostarne Örnberg, Sylvan och Gumwmlius m. fl. Prosten Stenhammar var äfven af denna mening, så mycket heldre, som det vore mödvändigt för Statsbanken, att, i fall af inträffende behof, som af i sednare tider uppståadna medtäflare lätt kunde föranledas, bafva siaa tillgångar ej för mycket fästade. Deremot ansåg Prosten Ödman banken just böra understödja närlngarne och jordbruket, och bankevinsten serdeles derpå användas. En sådan åsigg delades af Prestarne Lyth, Sandberg, Tuden, Nordhammar och Lektor Laurenius, som alla instämde deri, att så beskaffade lån vore för allmogen, och just dem som ega små lotter, de fördelaktigaste, och för dem nödvändige, om de ej skola falla i procenteres händer eller nödgas sälja sin ladugård och frångå sina hemmansdelar. För öfrigt ansågs taxeringsvärdet ej alltid säkert, emedan många lJåsit uppdrifva det, för att få begagna en större bränvinspanna. — Prosten Tunelius framställde om ej medeltales af ö års taxeringsvärden vore det säkraste. Bet. återremitterrdes. Bet. J6 84, förslag till förändrade föreskrifter för bankens lånefond för skiftesoch odlingslån, ensågs af några Tal. böra återremitteras, för att, såsom semmanhängande med flera andra frågor och sjolft uti sig innehållande flera principfrågor, om bankens lånerörelso i allmänhet, dess bestånd, och understöd till näringarne, semt förbållande till och beroende af produktionen, gemensamt med dessa komrea till öfrerläggning. Andra åter ansågo, att dessa frågor, hvar för sig bäst kunrde sfhandlas. Eno annan tulare fann, i förra fallet, att Utskottet skulle få en svär knut att lösa, ej mindre än den gordiska. Gjorde också en annan anmärkning, nemligen att Utskottet ej kunde uppgöra sina kalkyler förr, än det fått veta, kuru Ständerda använde bankovinsten. Dess belägenhet vore i alla fall svår, så länge det har att afvakta ordres från fyra, ej sommanhållande kamrar. Användandet af 220,000 Rdr af denna fond till fastighetslån, onligt Utskottets förslag, ansågs skäligt af några bland förra Talarne. Bet. återremitterades, Bet. MM 87, om utsträckning af lånetid och nedsättning af räntor vid Bankodiskonten, förekom nu, efter några mindre vigtiga betänkandens bifsllande, ech yttrade sig deröfver några Teal., anseende, i likhet med reservanterno, utsträckning af lånetiden vådlig, då under en tid af 42 månader porsonernas förmögenhet kan förändras. Denna mening delades af Hrr Heurlin, Ödman och Sylvan, ungefärligen också Biskop Hedrån, samt Lektor Laurenius. Prosten Ödman anmärkte äfver, att derigenom skulie blifva svårare att få kautionistor, och mindre lätt att betala sdel af kapitalet i sänder, än !,del efter som mu sker. Andra Tal. voro deremot af den mening, åt genom utsträckt lånetid skulle beredas mycken förmån, särdoles för aflägse boende, som derigenem fingo vidkännas mindre omsättningskostnadsr. Denna åsigt delades af Dokor Agrell, Prostarne Lundblad, Hallbeck och Lyth; den sednare med tillägg att sådene lån voro för jordbrukare, som skörda blott en gång om året, vida mer lämplige, än sådane de nu äro, då de mest gagna handlande. Bet blef återremitteradt. Bet. MM 88, om inrättande af lånekontor i hvarje provins m. m., hvilket Utskottet afstyrkt, bifölls, Derpå bifölles älven åiskilliga mindre bet.; hvarafter förekom. Bet. M 94, om beviljandet af kreditiver på riksbanken åt privatbankerne. Utskottet hade afstyrkt letta försiag, och betänkandet bifölls, då dessa banker lättare på annat håll kunna få dem på fördelq pande likväl de här ktigare vilkor; erkännanda HEvat WaAne öfver ta