Aftonbladet – 12 oktober 1840, sida 2

oo NE a ee oo a äfven skall vara att värta i dagarna. OM DEN NU PÅGÅENDE GATULÄGGNINGEN I HUFVUDSTADEN. Uti detta ämne, som så nära intresserar alla Stockholms husegare, hafva nedanstående handlingar biifvit till Redaktionen insände, och införas här, ehuru något utförliga, emedan det mesta, som de innehålla, synes oss väl grundadt. Vi skole framdeles underrätta om det vidare resultatet, i fall något sådant följer: Till Vtgifvaren af Aftonbladet! Länge hade undertecknad, lika med andra stadens tålmodiga fotgångare, åsett det förfärliga barrikad-system, som nu på någon tid herrskat i Stockholm, och som gjort snart sagdt hvarenda gata ofarbar; men som jag hvarken är husegare, eller egare till hästar och ekipager, har jag fördragit det stora obehaget att midt på ljusa dagen, midt på de största gator äfventyra armar och ben, i den fö.hoppning att, åtminstone när hösten inträdde, se detta, jag vågar påstå på många ställen onödiga fjäsk inskränkt, eller omöjligt. Sedan nu de tyska gatuläggarne synas fått ett privilegium, att dugtigt pungslå Stockholms fredlige husegare: så upprifves immerfort den ena gatan efter den andra, på det att Tyskarnes trafik skall gå lika friskt i höst, kenske till och med i vinter, som den gick i våras och somras, utan alt någon annonsering sker, som underrättar kringboende, att gatan skall rifvas och omläggas, samt utan att någon ordentlig undersökning får föregå, huruvida icke en och annan gata kunde stå oomlagd ännu i en eller annan vinter, Här hjelper ingen bön: Tyskarne och de som använda dem skola förtjena pengar, och husegarne skola betala fiolerna, utan att man bryr sig om, huru oförsvarligt det slarfvas med den tyska gatuläggningen, och utan att det efterfrågas, om en gaturifning, på hösten företagen, kan hafva till påföljd en väl uttorkad gatuläggning. Under det jag gick och gjorde mina betraktelser öfver tjenstenitet å ena sidan och fördragsamheten å den andra, blef jag angenämt öfverraskad af den underrättelse, att ändtligen en husegare haft kurage att taga :bladet ifrån munnen, som man säger, och hos Magistraten anföra klagomål emot en sådan autoritet som stadens PolitieEmbetsoch Byggningskollegium. Jag gick till följd deraf upp i Rådstugan, fick höra att saken hade sin riktighet; och som akten icke var mycket lång, tog jag en afskrift deraf: anbållande att Tit. täcktes åt densamma, äfvensom åt denna korta inledning, lemna ett rum i Aftonbladet. Jag förmodar, att denna akt icke skall läsas utan allt intresse. Asskare af likhet i skattebördor. De ifrågavarande klagomålen bestå af tvenne skrifter, hvaraf det hulfvudsakliga här meddelas: Till Högvälborne Herr ÖfverStåthållaren samt Stockholms Stads Högädle Magistrat. Genom det beslut, som i ödmjukast bilegde protokollsutdrag innefattas, har Politie-, Embetsoch Byggnings-Kollegium ålagt undertecknad att vid ett vite af Tio Riksdaler banko, inom den 4 nästkommande Navember, hafva det stycke af Gamla Kungsholmsbrogatan, i Clara församling, ordentligt omlagd, som tillbör den vid nämnde gata belägna fasta egendom under JM 21, hvilken skulle vara mig tillhörig. Skälen till detta stränga förordnande äro, såsom det af protokollsutdraget inhemtas: ett StadsIngeniören Hr Christisrnin vid anställd besigtning funnit ifrågavarande gatuandel ojemn, nedkörd och bristfällig: att på mitt bestridande af detta förkållende icke kunde khafvas något afseende, enär gatuandelen redan blifvit af behörig person besigtigad, samt StadsIngegriören inför protokollet nu ytterligare påstod, att gatan var utsliten; samt att jag ej visat något fel vera begånget iden redan verkställda syneförrättningen. Undertecknad, som med detta beslut icke kan åtLöjas, får fördenskull, med anledning af den deruti meddelade besvärsbhänvisning, hos Högvälborne Hr Öfverståthållaren och Högädle Megistraten mig deröfver ödmjukl. besvära. Och får jag i sådant afseende ödmjukast anföra. Egendomen J4 214 vid Gamle Kungsholmsbrogatan tillhör icke mig, utan min ålderstigne, men änpu lefvande fader. Likväl, då jeg samma egandom disponerar, vill jag lika litet nu, gom inför PolitiEmbetsoch Byggnings-Kollegium, undandrsga mig den ansvarighet, som eganderätten åtföljer. På sätt prosokollet upplyser, fortfar jeg att bestämdt påstå, att min gatuandel alldeses icke är så bristfällig, ast den hbehöfver omlägges, utan att tvertom flere af mina grannar, hvilka icke blifvit ålagde att omlägga, utan blott att reparera sina gatuandelar, hafva sådane, hvilka befinna sig I vida sämre skick än min; samt ast jag icke anser puvarande årstid den mest lämpliga atö börja påtänka en redikal gatuanläggning, hvilker, innan den nu hupne sättes i verket och fulibordas, Icko kunde bli färdig förr än fram på sena bösten, då ett slikt arbete, i anseende till våt och kylig väderlek, svårligen kurde blifva riktigt väl usfördt, Ytterligare bör jag hafva ören i djupaste ödmjukhet fästa Högvälborme. Herr Öfverståihållsrens och Högädle Mpbiäträtöna Uppmärksemhet på följande omständigheter 2 rn RAR -a