Aftonbladet – 10 oktober 1840, sida 3

tidningar, och sjelfva Samlaren, måhända den obetydligaste af alla de godas vapsndragare i, landsorten, tar sig den friheten att förebrå ett ännu icke eröfradt blad, Tidning för Södermanland, för det denna understått sig att ännu ej låta sig hetsas till anfall mot Aftonbladet och aftryeka hvad ordensgeneralerne till cirkulation anbefallt (på samma sätt som man nyligen sett de verkligt fria aftrycka Miuervas dikter öm koncessionerna). Detta är i sig sjelf löjligt, men det svar Södermanlands tidning derpå meddelar torde väl förtjena att tagas betraktande af öfriga, ännu icke under Minerva och Östgötha Korrespondenten emanciperaden blad, och kan tillika tjena till en parallel med de opinionsyttringar de verkligt friav stundom författa till aftryckande i Minerva; vi meddela det derföre här. Nyköping den 6 Oktober. Såmlaren för den 26 Septeruber anmärker i en förebråsnde ton, eatt deuna tidelng samt tvanne andra landsortsblad äro, bland alla ef Samlaren kända liberala tidninger, både i hufvudsteden ech provinsnrne, do endå som icke tillvitet Afienbladet, att spela under same ma täcke som den s. k. koalltionen, d v. s. aristokratiska fraktionen. Känner då Samlaren icke till exempel hufvudstederms Digligt Allsharda, som sedan Norreka frågan var å bene wisst icke varit fieedtligt stämdt mo: Aftonbladet, väl vetande, att för nationens fromma det är sf vist att de blad, som hylla samma politiska prirciper, om äfven skiljaktige I detsljfrågor, icke öfverlemna sig åt enskilda strider; känner Samlaren: ej aller inom prövinserne blend aedra Cbristleestads Weckoblad och Jönköpings Tidning, hvilka ej eller, efter hvad vi kunna erinra oss, höjt rösten mot den ena af de stora. Men Samlaren liknar de öfrige organerne för allenastyrandet, den är ej så noga med påstås endenas riktighet, blott man kan bereda dom skenet af vigt. Hvad emedlertid oss angår gäller Sarmlarens anmärkning fullkomligt. Vi hafva nemligen icke hittills uppträdt mot Aftonbladet och tänka ej eller framdeles göra det, så lärge denna tidnirg, tvertemot dess af Samlarem päpskade aristokratiska syftning, fortfar att hylla principorne: representationgförändring, grumdad på allmänna vel, ej på korporationer, hushållning med statsmedel til! vinnande af skattenedsättning, utsträckning af folkumdervisningen, statsembetenas tillsättning med hänseende till dugligheten, ej med ledning af börd eller andra konmsiderationer, med mera dylikt, ty dess principer äro då desamma som våra. Vi känna visserligen, aft utem de devuerzåe bladen Minerva, Biet, Samlaren, med flera, några i vissa hänseenden ultraliberala , såsom Freja, Stockholms Läns tidnivg, medan den lefde, ech Östgörhå Correspondenten uppträdt mot Aftonbladet; men dessa båda motsatta fraktioners sf presson anfall tyckas skilja sig deruti, att då de davuerades i sjelfva verket gälla idgerne, men skenbert riktas met Aftombladet, som påstöäs icke vilje hvad det skrifver, — ett lika absurt påstående, som om vi skulle säga, det Samlaren, oaktadt sitt inkonstitutionella prat skulle älska konstitutioner, — tyckas do ultraliberales anfall mera u:gå från Borsonliga antipsthier, bevekelsegrumder som aldrig burde offentligen framträda. Najsden har visserligen också råkat i delo med Aftonblaget, som det tyckes till följa af tvisten om stora eller lilla floitaons företräde vid vårt sjöförsvar, hvarvid Najaden omfattar den förra och Aftonbladet den sednsre, men Nsjaden framställer, detta oaktadt, den vackra sidan, att 1 andra punkter gifva Aftonbladet rätt. Iaga tidI ningsanfall på detta sednare utmärkas imedlertid af den ursinniga ilska, sem Samlaren ådegslägger i sina noter under de från Minerva ech Biet oeflåtligen lånade uppsatserna, en ilska, som fullkomligen uppväger ultrarojalisternas i Frenkrike mot oppesitionen under Carl X, men sem imedlertid tjenar till intet i om tid, då icke anfallens käftighet, utan deras grundlighet, bestämmer segern. (Tidn. för Söderman.)