Aftonbladet – 10 oktober 1840, sida 1

sluta sin bomull och sin spannmål, hvilket ock skall hafva lyckats honom. pa STOCKHOLM den 10 Okt. — I går afton hölls den sista konferensen på Riddarhuset öfver Konsi. Utsk:s betänkande 1 representationsfrågan, före dess föredragning i de serskilda Riksstånden. Dessa konferenser, om de icke ledt till något omedelbart resultat, hafva likväl, 1 vår tanka, varit af en lycklig verkan i-flera afseenden. Det ökade intresse, som bvarje gång visat sig i behandlingen af det för hela Svenska nationen så vigtiga ämnet, bar på visst sätt ingjutit i sinnena ett lif och återskänkt åt Riksdagen denna friskhet, som den egde vid Ständernas första sammanträde, men som på de sednare månaderna till en viss grad förlorat sig i sjelfva mängden af de spridda ärenderna; och man har tydligen kunnat märka, att de serskilda Stånds-representanternes sammanträdande på ett rum haft ett garska fördelaktigt inflytande få öfverläggsingen och satt korporationsintressena betydligt tillbaka för frågans behamdling ur en allmännare synpunkt. I går yttrade sig 13 representanter. Det börjades med uppläsande af en skriftlig förklaring al Friherre Ludvig Boye, som deruli återtog såsom förhastadt sitt förra gången muntligt begagnade uttryck, att Konst. Utskottet velat clömskt framsmyga ett förslag som skullo undergräfva den monarkiska principen i Sverige. Derefter kom Grefve Frölich, som äfven uppläste ett mycket talangfullt anförande, deri ban dels upptog en plan för den rätta mothoden att behandla detta ärende inom Stånden, dels på ett segrande sätt vederlade den farhågan, att en representation med allmän valrätt skuile sälta monarkiens bestånd på spel här i Sverige, emedan detta bestånd bär bvilar på en annan och serskild mnödvändigbat, i Europas närvarande allmänna politiska ställning och kabinetternas förbund emot den demokratiska rörelsen hos folken. Hans Jansson från Elfsborgs Län utvecklade kort och tydligt de skäl, på grund hvaraf ban ansåg KonstitutionsUiskottets utlåtande vara bygdt på en riktig valprincip, men yttrade tillika den önskan, att konferenserna ej längre måtte fortsättas, utan ämnet komma för i Stånden ju förr dess heldre, på det man måtte komma till något resultat, och ej föranleda Riksdagens utdragande. (Vi kunne i detta fall icke alldeles instämma med den hedervärde representanten. Det har nemligen icke varit svårt att observera, alt det egeniligen först varit vid den tredje konferensen, som debatten börjat vända sig kring det, som torde vara den första nödvändiga preliminärfrågan, nemligen att med uppskjutande af alla tvister om representationens fördelning och arbetssätt, först söka binna till en bestämd sammapjemkning i frågan om valsättet och representationens elementer.) Gr. Spenrs yttrade sig dels skriftl., dels muntligen i mer än halfannan timma. En stor del af det:a anförande var mycket förjenstfullt och det hela genomträngdt af den egna värma, men fördragsamhet med andras åsigter, som är ett hufvuddrag hos denne ädle man; slutet, som gick nog långt in i detaljerade anmärktingar vid det reglementariska i Herr von Hartmansdorffs förslag, fängslade dock icke i ika grad uppmärksamheten, Trenne ledamöter uf Bondeståndet yttrade sig härefter, Riksdagsmännen Sahlström, Anders Andersson 2 Walla rån Skaraborgs län, båda kraftfullt, sakrikt och sfvertygande, och Petter Jönsson från Jönköpings län med mycken ledigbet 1 det muntliga föredraget, samt qvickt och bildrikt. Alla tre voro hufvudsakligen för allmän valrätt och ensammarsystem. Isynnerhet var Anders Anderssons anförande, såsom det utfördes muntligt 1 hondens enkla oprydda stil, ibland de mest effektrika vi bört i den vägen. Hrr Lefren och Hartmansdorff afgåfvo derefter några tillägg och närmare förklaringar till sina förra yttranden. Friherre Cederström gaf med sin vanliga