av r DENA BUU, OUVHUI Cb nJ ISPILUSFSORTLALICKIIVil lsnordas för Sverige, bör äfven on såden provins linstans för kommundvaiväsendet åter utbildas (ty de fanns här i landet ännu under flere af Vasaatter I konungar), oc redan i sin första uppkomst sätte i förening med national:epresontationen, på det a! Iden aldrig I fravitiden må ansssig som en bihangs och fyillnadsanstalt ås embstemannaväldei, utan scr (en tvillingsbroder med nationalrepresentsticner begge arbeiande för et gemössemt må: medborga jrens polisiska frihet. Man har på två sänt förbi sett behofves af det sistoämnda samverkandet, och i enlighei härmed, har frågan om kommunalvären det blifvit i Sverige behanulad under sedneste år Itionda Sedan i saromeanhang härmed blifvit utvecklad huru!sde3 och med mycket cskäl frågan om kom munaistyrelses, vid förra Riksdegen liksom vid det (innsvarende, blifvit bebanealad blott såsom en eko I nomisk fråga, hvaremot reservanten yrkat och än nu yrkar, ac det må behandlas såsom en grund lagsfråga, så tillägger Grefvo S.: Man har anset försöket, att ändra eu Riks repressniation, redan va fa så drisiigt, och fremgårgen deraf så otrolig, at eu förening af denna reform, med kommunslväsen dets ordnande vore, lindrigast sagdt, en förmätenhet Också jag vill ogerna erkänna mig, såsom sväfvan: de i overkställbara iheoriers rymder, men till de praktiskt: entsgliga hör, efter min åsigt, att lyssna på allt, hvad tiden fordrar, icke göra till hälfter pvad, som sedan bits mycket svåra:e et: lappa mec en ny hälft, om den förra ej då redan är bortial len. Det är just på denna gruad, jag vid denne Pikedag öfvergått til principan om allmänna val jag her förut, och så länge jag trodde, att ingsating annat var värdt ast ifrågasätta, aldrig utsträck! mina tenker till stånds-principsns frångåsnde. Man all fråga om stånd är af underordnad vigt. Sveri ge beböfver mer Morriges förmandskaps bildningar, än Norriges Riks-representations stadgar; ty de vi framför allt behöfva, är en förenklad stats-apparat, och deita behof visar sig icke blott på do så kallade samhällets höjder, utan mest i dessa dalar. på hvars fruktbarhet det invecklade och tunga ma: chinerie: skadligast verkar. Vi bohöfva förmandskaps-bildningar, för att en gång få en ekonomisk lagstiftning grunded på lokalkännedom; erhålla v! ej denna, förblifver obelåtenheten all:för lite: afhjelpt, äfven genom det klokaste beslut i-konstiiutionsfrågor, hvilkas vigt så oftast förbises af den mängd, hvars obelåtenhe; är betsänkligast. Större enkelhet I siats-apparat hade för öfrigt Norge r3dan, icnan det hvarken egde förmardskaper eller Riks-representation; det hade mor qvar, än Sveris ge, at Skandinaviens ogna urgamla förhållanden, och det är möjligtvis egentligen detia, som, förenadi med den lyftning, Hvilken, serdelos under de första menniskoåldrarne, hvarje stort steg tili fri. hat elltfd gifver on nation, har förorsakat Norriges under det sista fiordedels seklet så botydligs 2:egradevälstånd och så märkvärdiga krafsyttringar., Angående vale: mellan cenoch tvåkaommarsystemerne, börjar Reservanten sia framställning på för jande sätt: aEnkamrmarsysismets fisnder äberopa sig, att det hvarken kunde Sidehålla sig i Frank. rike oler på Pyreneiska halfön; och förbise, att i det ena landet var dem. vyttarst lättretliga folksiammen, redan innan dotta enkammarsyssemet inifördes, af varldshistoriska krafter indragen.i en hvir!s vel, hvarvid så väl den-ena, som den andra statsformen hade varit eit alltför ringa motkraft; i des andra deremot voro ett uråldigs katolskt presivälde, och ett vidskepligt fölk på låg odlingegrad, msn raed glödande lidelser, nära lika bestämda hing2r för beståndet, af hvilken fri samhällsförfastning sc heidat. -— I full öfverenssiämrmelse med Utsskouris majoritet, trör jag, att ingetdera af dessu åberopade exempel kan voderlägga det hopp, som Nor ges radan 95:åiriga erfarentei ingifver, st: det darvarande systemet, hvilket i sanning närmast hör till enkammarklassen, kan ipom Skandinavion, ibland protestantiska, odlade, lugna och betiänksamma folkstaminar, lemna belt andra. rezultat.r. Tvåkammarsystemots fionder betrakta deremot med obotlig envishet endast en klasa deraf; — daras öra lyssnar ej, när man talar om något annat, än pärskammarformerna; de synas tzo, att, hvarbels: tvåkamrighet fenes, måste den ena kammarena individer. hafva en mängd företrädesrättigheter, som. upplyfta dem öfver deras medborgare, ekuru de på samma gång mer sller mindre fråntaga iom folkets förtroende, och sympatien dermed; — just härigenom allena anses den ena kammaren kanns få en konservativ riktring, och den andre, den egamiligen lokomosiva.s Hr Grefven sluter sig uttryckiigen till den mörning, att öfra kammeres, likasom der nedre, bör utgå från folket, ehuru ge: nom ett annat valsäti. Hr Grsfven visar vidart oiägenheterra af norska systemes för representatioBens delning, och lerapar, I sammankang darmed en redogörelse för hutvudgrunderne till det af ho. aom utarbetede förslag, hvilken vi, då dessa för3log skulle upptaga alltför stort utrymme, och er beskrifning deröfver blifva raycket ofullsgändig här Iontaga: aDet är till et sådan: karek sersskiljdt, men docx icke ståndsskiljdt, två kammarsystem, jog trott en ganska lämplig utväj kunna utfipnas vid det samfåldta organissrando a lriksrepresentationen och kommunalväsendets pro I vinsing:eanr, som jag ansetts böra ega sum. Ja I bar föreslagit, att låta Riksförsamlingens asdre kam mare, och l2ndskepsthinge: (eller om man heidr I vill begagna den af 4834 års Kovgtitutionsutskot I nyttjade benämningen: Landtdogen), begge välja laf samma valberättigade uti distrikten; men Riks församlingens öfre kaminare dels fungera iir Riks l dagar, dels den afgångna ena tredjedelen vid hysrj Riksdag fyllas genom val på landckosotinget. Ti Iden för landskapstings-ledamöternes visbyiande ba jag trott böra utsättas straxt efter hvarje Riksdag 5 slut; öfre kommaren blir bärlgenom icko, såso: nedre kammeren, ett resultat sf riksdogsårowvs op , nion, utan till en tredjedel af den, som gjorde ai gällande nyss efter sista Riksdagens slut; till e tredjedel af den, som på samma sätt fanns I rike nyss efter den dernäst föregåerde, 0. 2. Vv. Lägg a man bärtill, att sjelfva det omedelbara valet afdeö ena kammarens ledamöter utgör er icke oväsendt iig olikhet, måne en på detta sävt orgeniserad rik församling verkligen kunna kellas tvåkamrig, d: är, bestående två karaktersskjljda kamrar, och de am Mr m Arn KA ;