Aftonbladet – 8 oktober 1840, sida 1

BIASDAGEN. Kontitutionsutskottets memorial M 38, angående NATIONALREPRESENTATIONENS OMBILDNING. Vid meddelandet af reservationerne mot detta förslag, börja vi med dem, som förklarat sig för ståndsskillnadens bibehållande. De märkligaste bland dessa äro utan tvifvel Kontraktsprosten Hallströms och Prosten Ödmans, och vi göra början med den förstnämndes: Sedan Hr Källström mot U:skottets förslag anmärkt, att det skulle vara overkställbart, emedan det förutsätter en alltför stor uppoffring hos de närvarande Ständerna, öfvergår han till de betärkligheter, han vili finna i sakqus egen natur. Ai! lag raåsten, säger han, aför att icke blifva on skugga utar verklighet och kraft, hafva uti folkets soder t:, om Icka sin redan gifoa grund, dock åtmivsione ett osvikligt stöd att påräkna. Allmän röaträtt och allmänna val förutsätta fördenskutl, ehvar de skola lagliikmätigt an:sages, såsom oefiergifliga vilkor, ett :!lmännare deltegande för cffentj lige värf, och en allmän andas för hela somhällsskiekets utbildning och fullkorsnsnde, Mani Sverge äro spåron häref så sällsynte, att de: väl må medgifvas, att menighe:erne, långt ifrån atthafvs ärnu mognat för en hög e andel i polliska rättigheter, synas icke cos sätt värdera, hvad de derat inpebafva, alldenstund de ju ofta uteblifva anfräd:n, der rösträtt dem lagligen tillkommer, gemenligen an:s för en tunga hvarje kommurelbes:yr, och med nog liknöjdhet falla med sitt förtroande till en och hvar, som vill årega sig deras uppdrag. Ur: det verkliga förhåliandet uppbemtas fördenskul! inga vigtiga skäl, för at tillerkänne den större m:sssn cp större politisk vigt, som, då den icke uppbäras a? ett rent allmänt intresse, ofelbart skul! sd stora vådor vara förbunder. Andra tän t, andra seder, måsta derförinnen bafva utbilcat sig, och öfvergissen till dessa beredes genom handläggning af sådena kommunalärenden, som, i det de ega ett nära ssmbanfd med bvers och ens enskilda omständigheter, dock tillika oförmärki: böja sinnet utöfver den trångare krete, hvari de:sa, serdeles under idkeligs näringaOm22orger, vilja innestärga det. — Det har imedlertid varit Ståndsreproesontationens lott, att få uppbära många förebråelser, som den 1 sig sjelf torde mindre förtjent, och som utan tvifvel kunnat med mora rätt ritas emot den rådande bristen af en allmän ande. Måhända har till och med denna efsaknad blifvit I någon mån mildrad just igenom dessa öfverklagade ståndsintressen, hvilka, såsom utgångna från lägro samhällsbildningar, torde åter kunna säges hefva I samma förhållande vikit tillbaka, åtminstone förlorat I sin skärpa, som en högre associstions-, en verklig samfundsande, begynt utbilda sig. — Finnas likvä! ännu samma ståndsintressen, cch kunna de ej upphöra att i samhället mer eller mindra fortverka, så skola do visst icke gå sin död till mötes genom socknevis utssdda valmäns samfälda omröstning. Kränkte igenom förlusten af hvad de hittills innehaft, icke vidare i oqvald besittning af On serskildt, dem tillförsäkrad röpresentetionsräti, skola de, enligt tivgens vanliga iopp, deraf äggas, uppretas och blott — frodigare uppskjuta. — Härtill kommer en ny våda genom sjelfva stridsplatsens förändring. Då de icks kunna och tänk