Aftonbladet – 6 oktober 1840, sida 3

ooo AA 5 MIPEPEP REMSOR RT dag död vid Skeppsholmsbron. Det uppgifves, att hon i lifstiden tjent på ett närlngsställe på Norrmalm och i ondska sprungit sin väg, då hon för omkring 8 dagar sedan af husbonden tilltalades för sturskhet och fylleri. BLANDADE ÄMNEN; PROCESSEN MOT MADAME LAFARGE. (Forts. från gårdagsbl.) U:i följande sessionen hölls förhör med åtskilliga vittnen. Allmänna åklegaren bade låtit inkalla några vittnen för att iemna vitsord om den aflidnes familj, mot hvilken men förmodat att, från don tilltalades sida, insinuationer om förgiftningen skulle framkestas. De vittnsn, som aftördes för detta ändamål, lemnade det fördelaktigaste intyg om den aflidnes moder och syster. Ett annat vittne, sow hemköpt arsenik, hade yttrat sig ana att fru Lafarge förgiftade sin man, och på förfrågan hvarföre vittnet likväl hemköpt gift, svarade vittnet, att det fruktat bli börtkördt af frun, ifall det icke lydde. Detta vittne hade bafst åtskillige kuriösa penningstrans aktioner med don aflidne, hviika af den tilltalades advokat framdrogos för ats jäfva vittnet. Eit annat vittne, en vän till den aflidne, afrördes äfven; ban hads varit på Glandier dagen efter denygiftas ankomst och då fått del af det omnämnda brefvet till den aflidne, samt dennes bekymmer 1 följd deraf. Vittnet, som varit nära lierad med Hr Lafarge, hade åtagit sig rolen af medlare mellan honom och frun. Efter frukosten, yttrade sig vittnat, ai hvilken fru Lafarge tagit del och utvecklat en konversatiop, hvaraf syntes, att hon ägde ett upphöjdt förstånd, mycken grace och en ledighet och god ton; som man finner i de bästa socleieter i Paris, föresiog jag en promenad. Fru Lafargo, en fru Ponthier och jag gingo ut på en terrass, under hvilken på ett betydligt djup flyter den ström, som drifver jernverken. Jag gick efter de begge fruntimren. Fru Lafarge följde beständigt kanten af terrassen. Konversationenm ville afstanna, oaktadt alla mina bemö-: danden att hålla den i gång. Fru Lafarge gaf mig endast enstafviga svar. Hon hade eit så sorgset utseende och visade en så bestämd böjelse att hålla sig intill staketet kring terrassen, att jag mot min vilja fördes på den tanken att hon funderade på sjelfmord, såsom brefvet till mannen uttryckte, och som jag fruktade, ast hon shulle störta sig i vattnet, närmade jag mig flere gånger för att hålla henne tillbaka. Jag tror äfven att fru Ponthier delade samma tankar, och vi begåfvo oss också snart till ett mindre farligt ställe. Kort derpå lemnpade fru Ponthier oss ensamma. Början af vårt samtal var kall. Jag gjorde alla bemödanden att upplifva det, och lyckades äfven; vi talade i politik, musik och litteratur, och efter ett kort utbyte af våra ider blef fru Lafarge lugn och trankil. Hon antog ett utseende af tillfredsställd glädtighet och förstod iaväfra en oändlig grace och älskvärdhet i sin konversation. Jag trodde mig nu kunna göra en allusion på hennes . närvarande ställning och försöka min roll som medlare. J:g uppdrog en jemförelse mellan Parisernöjena och de hon kunde vänta sig här på landet. Jag talade om Glandier och dess företräden; jag berömde orten. Långt ifrån att motsäga mig, ingick fru Laferge helt vch hållet på min tanka.cHon sade mig, att Glandiers ruiner mycket introsserade henne, och att de med ringa kostnader skulle få ert romantiskt utseende; hvad som mest misshagade henne var att rummen voro för stora; hon tänkte låta reda in dem på annat sätt. Hon slutade med att anmoda mig besöka Glandier så ofta som möjligt. Jeg märkte då att fru Lafarge antingen egde en ovanlig rörlighet i känslor och ideer, eller också i högsta grad besatt konsten att förställa sig. Jag sig, att hon insvepte sig i en förbehållsnmhet, som det skulle varit både onyttigt och föga passande att med första visiten söka genomtränga. I detsamma kom bud från Hr Lafarge som önskade veta utgången af mitt bemedlingsförsök. Jag gick in, och under det jag talade med honom, inträdde fru Lafarge och frågade efter sin man, med uttryck af den mest tillgifna ömhet, hvilket frapperade mig ganska mycket; han blef sjelf så rörd doraf, att han ville fatta hennes hand, men hon drog sig i detsamma tillbaka i en fönstersmyg. — Jag återsåg en tid derefier Hr Lafarge vid kappridningen i Pompadour, han var förtjust i sin fru, sade att hon anordnade allt på det bästa för honom, att han fästade föga afseende på det förflutna, o. 8. Vv. De utaf domstolen, för likets uppgräfvande utsedde porsoner begåfvo sig åstad; då de passerade Glandier, besökie de detta gamla kloster, dessa rulner, hvilkas egare genom brottet efter olyckan blifvit skingrade åt alia håll. Uti fru Lafargss kammare fanns ännu hennes porträtt och en medaljong innehållande en hårlock; det var hennes fars hår. Fru Laforges piano var tillslutet och öfvertäckt, Sedan de stadnat några minutöri Glandier, begåfvo de sig till kyrkogården, der fredsdomaren i Lubersac var dem till möte. En ofantlig mängd följde dem, ty allt här i verlden väcker nyfikenhet, och en likxkistes uppgräfning har sina skådelystna, likasom domstolsscenernas En qvarts timma åtgick till detta arbete. Liket hade förut blifvit öppnadt och qvarlefverna voro efier tio månaders jordfästning ohyggliga att åse. Kroppen befanns i ett sådant upplösningstillstånd, att man måste hopsamla dejarne med en reagusked. Man lade denna mennisko-pastej uti glacerade kokkärl, hvilka embundos och förseglades. På den runda gården kring rådhuset hade fem, sex ugnar blifvis uppförda, hvarpå starka koleldar ständigt lågade. Det var kring dessa brasor, kemistorna, efier on kort granskning inför domstolen af da maedförda substanserna, begynte deras onämnbara arbete. Somlige sönderknådade, jeg vet icke hvad för materis, med sina långa träslefvar. Andra krossade med händerna en otäck massa, en färs af kött och ben, den de genast derpå kastade i de vida kettlarna. Moan skulle tro sig hafva för ögonen scenen ur Macbeth msd trollpackorna, ja någonting ännu värre, ty det fantom, som skulle höja sig ur dea kokande kitteln, var icke bilden af en tron, men af en schavott. Ds branta kullarna kring rådhuset voro klädda med åskådare, hvilkas blickar spejade i detta öppna laharatnawitnnm nanam PÄfran nah Ja ina fba ANG ARN