Aftonbladet – 5 oktober 1840, sida 3

nor och uppfostran hafva upprest oöfverstigliga gränser mellan oss. I stället för detia ljufva kärleksjoller, finnas endast vanliga ömhetsbetygolser, i stället för dessa själens utgjutelser, endast sinlighet å er sida, hvilket revolterat mina känslor. Men han har ångrat sig; jag har sett honom i Orleans; då ni spisade middag, var han på balkongen midt emot. Han bar äfven hållit sig dold i Uzerche . . . Jag skulle blifva er otrogen mot min egen, mot er vilja, om pi icke räddar mig. aCharles, som jag så förfärligt förolämpat, fräls mig för mig sjelf. Säg mig derna afton, att ni samtycker; skaffa mig ett par häster; säg mig vågen till Brives: jeg skall taga posthästar tili Bordeaux; jag skall gå ombord på ett fartyg, som seglar till Smyrna. Jag lemnar er min hela förmögenhet. Gud gifva att den måtte göra er lycka! ni har förtjont det; jag sjelf skall lefva af mitt arbete och lektioner, Jag ber er att icke låta någon ana, att jag lefver; om ni vill, skall jag kasta min kappa på någon precipis, och allt skall vara slut; om ni vill, skall jig taga arsenik, jag har sådant. . so Jag:bör säga er allt; ni har varit så god mot mig, att då jug nekar er min ömhet, jag dock kan skänka er mitt. lif; men emottaga edra karesser .. aldrig! För er miors heder, vägra icke hvad jag ber! För Guds-namnos: skull, förlåt mig. Jeg väntar ert svar, som en brottsling sin dom. O!t Ack! om jag icke älskade honom högre än mittlif, skulle jog kunna älska er, tvingad af min aktning för er. Men edra smekningar: äro mig nu motbjudande. Döda mig, jag har förtjent-det! Och likväl hoppas jag ännu. på er. Stick. ert papper under min dörr i aftom; hvarom icke: finner ni mig död i morgon. ..Bry or ej om mig; jag skall gå till fots sill Brives, om det är så. Stanna qvar här för beständigt: . Er mor är så öm, er syster så mild; allt detta oroar mig; jag blifver en fasa för mig sjelf. O! var ädelmodig. Rädda mig från sjelfmord! Till hvem skulle jag anförtro mig, om icke till er? Skall jeg vända mig till honom? Aldrig! Jag skall blifva ett offer för min kärlek. Var en man! Ni älskar mig icke, ni skall förlåta mig. Hästar skulle upptäcka vår flykt; låt mig få ett par af landtfolkets smutsiga drägter. Förlåt! och Gud skall vedergälla er det onda jog gjort er! Jag vill ej medtaga mer än några nipper, souvenir af mina vänner; utaf resten af hvad jag eger, kan ni öfversända till Smyrna det ni värdigas tillåta att jag emöottager af er hand. Allt tillhör er! cAnklaga mig icke för falskhet. Sedan i Måndags, sedan den stund då jag erfor att jag var något mera för er än en syster, då mina tanter lärde mig hvad dst vill säga att öfvyerlemsa sig åt en man, svor jag att dö, Jeg tog in gift, men en för liten dosis; ännu i går, 1 Orleans, hade jag äräkningar. Jag hade en laddad pistol och höll den för min tinning, att stötningar af vagnon gjords.., ty jsg var rädd. I dog skall allt bero al er; jag fruktar icke mer.n aRädda mig! Var den faderlösas geda engel, eller döda henne, eller befall blott att hon dör. Skrif mig till, ty utan ert hedersord — ech jag tror på er, utan detta skriftligen öppnar jeg icke min dörr, Mariex Härefter återgå vi till undersökninger. U:!i följande sessionen skulla förhör anställts med mad. Lafarge om diemantstölden, på det juryn skulle kunna bilda sig ett omdöme om hennes moralitet; men den anklagade befann sig så svag, att detta miste uppskjutas och vittnesförhöret förstagas. Utaf detta, som fortgick under följande sessionerna, dervid en stor mängd vittnen afbördes, kunna vi endast i korthet upptaga några af de väsendtligaste vittnesberättelserns. Hr Bardou, läksre, hade natten till den 3 Januari första gången blifvit kallad till den sjuke; amsåg då hans lidande förorsakadt af indigestion, och uppsatte tillika ett recept på arsenik, åt mad. Lafarge, att användas emod råttor, hvilka skulle ätit sönder hennes kläder; den hvita materia man visat honom uti en äggmjöik hade vittnet ansett för koagulerad ägghvita, och icke lemnat ytterligare uppmärksamhet deråt. Dan 44 hade han erfarit Herr Laferges död; anträffade domstolspersonalen, erhöll del af misstankarna om mordet, trodde i början icke derpå, men begaf sig till Glandier, erfor här saker, som rubbade hans öfvertygelse, deltog I obduktionen och den komiska analysen. Magen var inflamerad, lungorna högrödga; uti en för den döde beredd äggula syntes tydliga spår af arsenik; den förekom till och med i metallisk form; brödvatten, sockervatten, magens inelfvor innehöllo svafvelsyrad arsenik. En glaskolf, hvaruti magens innehåll kokades öfver eld, sprang sönder, af ovarsamhet, emedan man af förseelse lemnat det lufttätt tillsliutet. Vid dessa ånalyser hade dock förekommit så många bevis, att det var konstatvoradt, att arsenik funnits i magen och att Hr Lefarge dött af förgiftning. Äfven i flanollen fanns svafvelsyrad arsonik, som utkoktes f vatten. Man begegnade sig endast af hälften utaf de för handen varande föremålen till analyser. På tillfrågan förklarade vittnet, att han bört en ordvexling emellan gamla fru Lafargs och hennes sonhustru, emedan denna önskat efläpsna svärmod:en. Också hade han hört denna i förmaket gråta och beklaga sig öfver, att man icke villa tillåta henne nalkas sin son. Den arsenik, vittnet uppsatt på receptet, hade madam Lafarge begärt i mannens och andra personers närvaro. Af den hvita materien, som den äldre Fru Lafarge visat honom i äggulan, hade han tegit något på tungan, och tre fyra degar derefter behållit en skarp smak i munnen. Då hade han icke tänkt derpå, utan trott det föranledt af en blåsa på tungan; nu förmedade vittnet att det ganska väl kunde härröra från arzsenikerm som fanns i äggulan. Så länge han skött Hr Lefarg9, hade han icke misstänkt någon förgiftning. Hr de Lespinasse, en annan läkare, hada då sista dagarne före Lafarges död blifvit kallad till bonom och tillike underrättad att man förmodade en förgiftnisg. Han kom öm netten och fonn den sjuke i största fars. Mademe Laforge kade helsat honom med mycken artighet, frågat om ban förmodade någon fara för hennes mans lif o. se, v.; de hade sedan tagit plats framför eldbrasan, då fruv talat i hvarjehanda ämnen, om traktep. om hennes sTssalaktt