Aftonbladet – 5 oktober 1840, sida 1

STOCKHOLM den 5 Okt. — I Hr Biskop Bruhns ställe har: till Riksdagsman bliivit utsedd Hr Kyrkoberden Källström på Sollerön, — Statstidningen bar i förra veckan låtit medfölja ett bihang, med fint tryck, som icke endast. innehåller nära nog hela Hr von Hartmansdorffs.. Gula Bok, utan äfven asvar på de anmärkningar, som den 9 och 48 September blifvit.i Aftonbladet gjordan emot densamma; och detta bibang har äfven åtföljt till Aftonbladets abonnenter i landsorterna. I detta svar söker Författaren visa, att våra uppgifter, angående sifferförbållanderna, skulle vara alldeles oriktiga. Han : säger,sig hafva följt de stater, som trädde i verkställighet 4844 och 1835; och vi hafva följt vid anpmärkningarne ;statsregleringen 18410 och rikshufvudbokslutet 4837. Att mindre skilnader således kunnat uppkomma är tydligt; men stora kunna de endast blifva genom Författarens sätt, att begagna godtyckliga myntvalvationer, hvilket vi icke gjort. Att imedlertid äfven detta icke kan bjelpa honom,skole vi här nedanför visa, nämligen om han 1 öfrigt vill hålla sig vid sånningen: d. v. s. vid de summor i inkomster ceh utgifter, som boksluteti verkligheten visar, icke hvaddezblett i förslagsberäkningar upptagits till; och hvilket, enligt hvad allmänt kändt är, varit så mycket under de utkräfde skatterna, att dessa sista sex år lemnat 5 millioner öfverskott. Innan vi likväl gå. till redovisningen för våra uppgifter, anhålle vi att få uttrycka vår förundrar, huru Er v. H. kan låta sig hänföras af bokföringssättet i Statskontoret tilk den grad, att han gör så mycket af detcsikaHade uförlagskapitaln, eller somodet år 4829 kallades hittefonden. Detta kapital bar uppkommit: derigenom, att redan i Carl XI:s tid Sverges statsverk var så uppställdt, att man med föregående årets uppbörd bestridde det nästföljande årets utgift. Då rikshufvudbokslutet numera redovisar inkomst och utgift för samma år, måste ett sådant förlagskapital fippas xedovisadt; och frågan är blott, oms2 det finnes, sådant det borde vara. Detta kan ingen öinvigt veta, förrän