Aftonbladet – 3 oktober 1840, sida 2

STOCKHOLM den 3 Okt. Konferensen, af samtlige Ståndsledamöterne, i representationsfrågan fortsattes på Riddarhuset i går afton, hvarvid flere ledamöter än förra gången yttrade sig. Hr Petre gjorde en nätt och passande komplimang åt Hr Ordföranden och Ridderskapet och Adeln för dessa konferenser, genom hvilket från anspråk på företräden skilda steg man sökt tillvägabringa en gemensamhet, välgörande för den stora saken, En talare vid den förra sammankomsten (Dr Thomander) hade nog mycket lyftat sig på fantasiens vingar, nog mycket under sitt sväfvande mot stjernebvalfvet aflägsnat sig från den trefne borgarens hem på jorden. Talaren föreslog att öfverläggningen måtte få följa ordniovgen af frågorna i Utskottets betänkande, och anhöll att Hr Ordföranden ville till en början genom framställande af proposition söka utröna, huruvida församlingen önskade bibehållande af fyrdelningen inom representaiianen eller icke. Professor Geijer fick pu ordet. I flere hufvudpunkter förklarade han sig bafva instämt med Utskottets majoritet, men att ban på samma bana med Utskottet deck gått längre än det och, såsom honom syntes, förfarit konseqventare än Utskottet. I den vigtiga frågan om samfälta val delade han majoritetens i Utskottet tanka. Representationens utveckling i den moderna verlden hade börjat med de tvänne herskande stånden: Adeln och Presterskapet; dertill hade sedermera kommit det tredje ståndet och, såsom hos oss, ytterligare ett fjerde. Icke i mån som yrkena inom samhället mångfaldigat sig, bade representationen i sin bildning följt flertalet, utan tvertom simplifierat sig till färre och allmännare elementer. I Europas representativa stater hade tredelningen läpvgesedan försvunnit, hos oss stod ännu fyrdelningen qvar. Man hade nu slutligen kommit på den punkten, att man satte i fråga om ens tvådelningen vore oundgänglig. Ståndsbildningarne voro nu mera med afseende på representationen de spridda bäckarne, som gå att förena sig med floden. Intressena hade genom statsförfattningarne blifvit alltmera intrasslade, så att slutligen medborgerligheten blefve den enda rätta qvalifikationen för representantkallet. Det funnes ingen annan bot för det onda, hvaraf samhället lider, än ömsesidig rättvisa — Talaren öfvergick nu till frågan om den mer eller mindre nödvändigheten af en Andre kammare. Äfven denna fråga hade fått ett nytt skick; ej detsamma som den bade för 30 a 40 år sedan. Talaren erkände nödvändigheten af en högre kammare såsom en ur folkförsamlingen utgående pröfningsnämnd af de erfarnaste. — Han kom nu till de punkter, hvari han afvek från Utskottets åsigter. Utskottet hade efter förmögenhet dragit ett streck midt igenom nationen; de som befunpo sig På ena sidan om strecket hade fått valrätt, de som voro på den andra hade den icke. Allmänna val organiserade så, som de Fransyska, vore att organisera rebellion i samhället. I Talarens