Aftonbladet – 3 oktober 1840, sida 1

kl. 10 f. m., återvänder kl. 4 e. m. RIKSDAGEN. PRESTESTÅNDET. Plenum den 30 September. Dsgens plenum upptogs mest af det till denna dag uisatia valet till ledamöter i Förstärkta Konst. Utskottet, samt Konst, Uisk:s memorlel J4 43, om ändring af 9 R. F., äfvensom några det andliga serskildt rörande ämnen. Till ordinarie ledamöter i Förstärkta Konst. Utsk. valdes, I den ordning de undfått flesta rösterna, följande: Biskoparne Hedren, Agardh, Heurlin, Prosten Stenhammar, Dr Agrell, Prosten Bergqvist, Dr Thomander, Prosten Åstrond, Prosten Gus axllus, Professor Bolmer, Prostarne Östberg, Borlin, Biskop Butsch och Lektor Lausenius. Suppleanter blefvo: Prosten Sandbaerg, D: Björkman, Prostarne Lundblad, Lindmark, GÅhne och Nordhammar. Isnen detta val företogs, inlemnade Biskop Holmström en reservation mot det i mäst föregående plenum diskuterade förslaget till förändring af instruktionen för Rikets Stänrdevs revisorer. Derefter, och sedan förenämnda val försiggått, uppstod Prosten Stenhammar och uppläste, med anledning af vid förra Riksdagen väckt fråga om inrättarde af en allmän enkeoch pupillkassa för Ecklesiastikstaten, en lårg och förtjenstfull motion i detta ämne, hvilken af Ståndet begärdes på bordet, för att sedan, i fall någon annan ledamot ville dertill lemna upplysningar, gemehsamt med dessa remitteras till Ståndets egna Utsk:s pastoralafdelning. Prosten Sandberg hade ingifvit en motion i lika syfte, hvilken äfvenledes upplästes, och i samma afsigt bordlades. Doarpå uppläste Dr Thomander en så väl grundlig, som äfren i sina ordalag med omsorg författad, motion om en mera utsträckt bibelläsning och förklaring; hvilken motion hade så mycker mera förtjenst, som den hyllade ganska fria äsigter, på grund deraf, att asamvetets rättighetsr äro bland rättigheter dö heligesten. Tal. föreslog de:jemte, att man skulle hos Konungen anhålla, att det måtte medgifvas Domkapitlon, sit, derest , delar af församlingarne så besluta, bevilja Nya Testamentets fria begagaacede vid Högmessopredikningarne i stället för de gamla pericoperna, och att till dessa få återgå, när de sig dertill fritt besluta. Deuna motion remitterades också till Ecklesiastik U:sk:s pastoralafdelning. Prosten Säve uppläste äfvenledes en dylik motion af ej mindre värde; och blef den till samma Utsk. remittersd. Darefter beslöts, att Bevillningsförordningen, om hvars föredragande nästa Lördag hos Adoln Ståndet underrättedes, skulle blifva hvilande, tills åtskilligt annat på bordet varande hunnit förevara. Sedermera företogs Konst. Utsk:s memorial Ja 43, om ändring af 9 S R. F., hvaröfver talade: Biskop Holmström, som förklarade, att, om han varit närvarandge I Utskotiet när frågan der förevar, han skulle hafva biträdt deras mening, som afstyrkte förändringen. För orsakerna härtill ville han zu redogöra. Förslaget hede uppgifvits ej åsyfta annat, än att på ott ställe sammanföra hvad som apgår samma ämne. Betraktade wan det likväl nogare, så innefattade det äsnu mera, och skulle kunna föranleda till en förblandning af 4106 och 407 SS. Dearföre, ech då Tal. ej kunde ingå på derss mening, som med kreftiga föreställningar förstodo sådane, hvilka, då ej Konungen deraf togs rättelse, boråe föranleda den varnandes resignation, afstyrktes der föreslagna förändringen. Prosten Hvasser instämde med Dr Holmström. Ansåg sig eljest behöfva en upplysning, om och på hvad sätt det vore möjligt, att, vid jemförelse mellan 9 G:ns nuvarande innebåll och den föreslagna förändringen, få någon mening. Biskop Nibelius var frånvarande i Utskottet när ämnes der förevar, och delade nu Dr Holmströms tanka. De frågor, huruvida något, som förekommer till afgörande i Statsrådet, kan vera mot lag stridande, elier ej med Rikets sannskyldiga nytta förenligt, kunde Tel. ej föra under samma kategori; och ansåg han således ansveret äfven böra vara olika, och i olika böra upptagas, som också hittills varit förhållanget. Om något är stridande met l2g, iråste enligt objectiva grunder bestämmas; om något dsremot vore oförenligt med rikets sanöskyldiga nytta, berodde på den subjectiva uppfattninger af ämnet, och kunde föregå ochäfvenledes följa på frågans afgörande. När således förhållanderBe äro olika, och deraf bör blifva em följd, att i ena falles ej så kraftiga föreställningar kunna 8örag som i det andre, så kunde Teal. ej tillstyrka utan ville i stället afstyrka förändringen. Professor Geijer ansåg ej dessa följder skola nödvändigt ega rum. Tal. kunde ej anse opassande, att i denna S införes, att den, som ej iakttagit rikets sannskyldiga nytta, är förfallen under 107 , hvsrom anmälan då bör hos Ständerna göras. Biskop Holmström besvarade mot honom gjorda anmärknipgar. I afseende på de kraftiga föreställningarne befarades, att, derest de ej varit nog verksammes, deraf kunde följa ansvar efter 106 8, och att således den 407 blefve eluderad. Afstyrkte; som förut. . Prosten Ödman. ansåg Hr Geijer hafva nog utredt ämnet, och fann det klart, att 106 cch 407 nÄädvändlatst esftan dam 0 2 harda lämnas (5 JR