NOM RTF MFP rr GG mocc hd PI 0 oo m2a a uldeles ieke står i strid med de serskilda yrkenas egna, sanna intressen, allt mer börja skin-lt ras. En Regerings ställning, som med all-!c var vill tjena fäderneslandet i detta afseende, inner derföre säkert sina bemödanden snarare anderstödda af nationen på den yrkade friare banan, än om den qvarbåller det gamla Rosenbladska systemet, Besynnerligt är i alla fall, att koncessionen i detta hänseende redan ärli gjord, om icke i handling, åtminstone i skrift, ! ati Konungens egen högtidliga förklaring tilll: tänderna, beslutad redan under gamla rådgif-ll varepersonalens dagar, att tiden numera synes :; vara inne, då förbudsprincipen bör upphöra. i Osanningen af Minerva ligger således för en: dag. Den tredje koncessionen, hvarpå det vore o-l: möjligt för Konungen att ingå, skulle vara op-l4 positionens yrkande på bortsäljandet af linie-:1 lottan, och hela sjöförsvarets baserande på skär: sårdsflottan. Huruledes äfven detta är en för-! vrängning bevisar innebållet af den beslutade skrifvelsen från Ständerna, hvarigenom väl den hufvudafsigt tillkännagifves, catt Sveriges försvar :! beror på en talrik, väl öfvad och utrustad skär-: gårdsflotta, med lämpligt antal bevärade och li för våra farvatten beräknade ångfartyg; äfvenl: som att Rikets Ständer ansett en sådan flotta,l! ci förening med national beväring och kustaartilleri, ändamålsenligare än ett större antal elinieskepp och andra örlogslogsfartyg jemte em askärgårdsflotta af nu befintligt antal. Äfvenså är det ett faktum, att Ständerne anhållit, att till nästa riksdag en fullständig plan för sjöförsvarets ordnande i öfverensstämmelse med hvad Sveriges läge påkallar och efter beräkning af samverkan med Norges, samt med iakttagande af all en husbållning påkallad af landets icke öfverflödiga tillgångar,, äfvensom att aintill dess denna plan blifvit uppgjord och pröfvad, all nybyggnad och väsendtligare reparation af linieskepp m. m. måtte inställas, samt de linieskepp, som fordra betydligare reparation, pedhuggas till fregatter om de duga dertill, eller i apnat fall från flottan utrangerasa. — Skillnaden emellan denna anhållan och den af Minerva uppgilna att sälja linieflottan, är icke svår att fihna, och hade man göra med någon annan, så kunde man hafva skäl att förvånas öfver den oförskämdhet, som kan gå långt nog att tillåta sig sådana vanställande sakuppgifter. Imedlertid har det servila krypet i bikupan genast skyndat, att upphöja dessa Minervas dikter till riktiga trosartiklar af den renaste sanning, och beundrar kamratens derpå grundade slutsats såsom dräpande. Att coppositionen, skulle, på sätt Minerva yttrar, vilja nedsätta alla anslag för armeen och fästningarna ända derhän, att allt landtförsvar blefve omöjligt, är den fjerde och sista af dessa Tisdagslögner, som bon då lofvade att öka med ännu etti halft dussin koncessionerp, hvilka oppositionen yrkar, och på hvilka Konungen, enligt hennes intyg, icke kan aför nationens väl, ingå. Ständernas och Förstärkta StatsUtskottets majoriret hafva nemligen på hela landtförsvaret icke nedsatt anslagen med mera än omkring 80,000 Rdr, som visserligen är ganska ringa mot den besparing, som kunde be! redas, utan att en hårsmån minska försvarets effektiva kraft. Ty den allmänna meningen om möjligheten, att, sedan beväringssystemet afnationen antagits och anses böra fortfara, kunna anordna landtförsvaret på ett mycket husbållsammare sätt, är numera icke grundad på osäkra gissningar. Man känner vidden af de uppoffringar nationen gjort för det närvarande militärsystemet; man har föresynen af andra länders mindre dyra eller ändamålsenligare försvarsorganisationer; och aoppositionen) har aldrig yrkat mera, än sådana indragningar och inskränkningar, hvilka sätta landet i stånd att erbjuda ökade stridskrafter, i behofvets stund, genom hushållning under freden. Deat förestående lärer skäligen visa, hurusom Minervas uppgifter ifrån den första till den sista äro i grunden osanna. Man måste i sanning beklaga ett system, som är nog svagt, att oupphörligen behöfva lögnens biträde för att hålla sig uppe. Det hvilar i sanning icke på: mycket fast grund. Oppositionen har, likasom! alla de upplysta och tänkande klasserna i landet, endast önskat, att i dessa och andra delar ) Konungen icke måste motsätta sig förbättringarne; att han icke måtte omgifva sig med personer, som dels anses motsträfviga mot all reform, dels icke ega nog kunskaper och skicklighet att göra äfven de ringaste steg till nyttiga förändringar; och att han icke måtte anförtro sig åt sido-rådgifvare, som göra det an-! svariga rådgifvarekallet omöjligt att utföra med! fu!l kraft, förtroende och konseqvers. Det är visst något naturligt hos det oligarkiska vn riet, att söka om möjligt bibringa Konungen den föreställningen, att han bör anse rationalreprete och beslut såsom ingrepp i konungamakten, och betrakta dess majoritet såsom en faktion; ty kotteriet ver väl, att, så vida det Ra Ver LE