och Friherre Stjerneld uppgåfvo Förstärkta StatsU:skottets voteringar förra gången och de obetydliga nedsättningarna då, såsom den synliga auledningeau hvarför de togo afsked; och vi tänkte, att kanhända någon koaseqvens i grundsalser i detta hänseende skulle vara tillämnad at a nn 8 V f N . I Geoom Svenska Minerva har man imedlertids nu blfvit temligen förvissad, att något sådantla afskedstagande icke kommer att ske, och pålj samma gång har allmänheten äfven en ickelr tverydig bekräftelsa på hvad som gissades, gels Past då de båda Statsministrarnes förklaringar iw blefvo synliga, nemligen att de egentliga skälen Iw till deras afträdande ingalunda var det officielt( uppgifna, utan något annat, hvilket de nuvaranlod de Råderne icke anse existera för sig. Också är det artigt att se huru Minerva, (och äfven Freja) som icke mot de båda Statsministrarne kunde fionanog invektiver och icke sparade någon möda, lör att göra hvad hon kunde att mota bort dera, nu formligen uppmanar de återstående och de sedan tillkomsa sgubbarne, att icke låia förskräcka sig sal hvad som händt, och ieke gifva vika för den plan, hon påstår vara för handen, newligen att få en nationell minigters, hvilket visserligen en hvar eljest önskar. Ja! Hr Askelöf blifver mot sin vana till och med så beveklig, att adst ser ut på spelets öma toner som gråten trängt sig ned i gubbens permissioner., Faran är nemligen, säger hon väl, ieke stor, och i all strid måste man göra motsatsen af hvad fienden förmodar och söker att drifva tillp; men först i det fail skulle faran visa sig, om regeringen skingrades och en Svensk konung öfvergafs af dem,som svurit bistå honom med sina råd, när dessa äro mest af nöden, isynRerhet som, enligt grundlagen, det är genom riksrätt och genom användande af 107 , som de kunna skiljas från sina platser, men ej genom afslag af några statsbidrag. . ) Se der in nuce hela det gamla systemet!jl Det är omöjligt att bestämdare uttala, att intet i afseende bör göras på folkets och Ständernas i! opinion: att regenten helire bör utsätta sig förd? ett osfterrättlighetstillstånd, bellre låta stats-! maschinen stadna, bellre äfventyra allt. Deti: är ett det komplettaste återtagande af den, såld väl vid Riksdagens början genom den gamla konseljens resignation, som sedermera genom de I båda statsministrarnes, gjorda förespegling, att!: styrelsen hädanefter ville följa den grundsatsen, i att konseljen borde ega Ständernas förtroende; ! det är en tydlig botelse att man ämnar spänna: bågen ända tills den brister. Naturligtvis är Minerva, i sammanhang härmed, : angelägen, att enfaldeligen förehålla ungt folk : svårigheten eller omöjligheten för Konungen, att!: göra något afseende på majoritetens fordringar;! detta är inslaget, förutan hvilket det icke skulle : blifva någon väf af ränningen. Men om det i unga folket af det Kenfaldiga förehållandet, verkligen skulle låta inbilla sig, att majotitetens fordringar innefatta någonting öfver-j drifvet, förfärligt, ja! kanske för landets frihet och sjelfständighet vådligt, så har man naturligtvis äfven bragt det att gå in på slutsatsen, att Konungen ingenting kan medgifva, och att icke något slags oefterrättlighet, utan tvertom en huld fadersomsorg om landet ligger util den nuvarande gubb-uppsättningens qvarstadnande vid styret. Af sådan anledning torde! Läsaren också finna, att frågan derom, bhuru-: vida Minervas uppgifter äro riktiga, eller, såsom vi vågat påstå, dels rent osanna, dels för-! vrängda tydningar af de åsigter, som gjort sig gällande i Borgareoch Bondestånden, har en vigt, hvilken gör det ursäktligt, att vi ännu en gång återkomme på ämnet. Minerva uppgifver, att den första koncessio: nen, som fordrades, för att den så kallade oppositionen skulle kunna tillfredställas, vore: att! Konungen skulle antaga det nya förslaget till aen försämrad upplaga af norska konstitutio-j nen,, som hon påstår, Grefve Anckarsvärd, Hrr Petre och Wern, Hans Jansson, m. fl., hafva genomdrifvit med sina uvoteringsmachiner, i Konstitutionsutskottet. Nu vet imedlertid hvar och en icke allenast, att majoritetens röst ofver representationsförslaget ännu icke är uttalad; utan äfven att något definitift beslut icke ens hos Ständerna, än mindre hos Konungen kan komma i fråga vid denna Riksdag. Denna, hos Minerva sjelf hopsmidda konnexion är således en uppenbar osanning. Att deremot nationen lärer hålla de män räkning för sina arbeten, som söka att göra det nya förslaget till representationsförändring så rationelt som möjligt, oansedt de väl kunna förutse, att de be-j slutande Ståndens intressen nog komma att uppställa starka hinder emot de rena principerne, derom lär ingen tvifla, som vst, huru ailmänt, i hela landet, behofvet af en sådan förändring erkännes. Minerva säger vidare, att denna opposition yrkat, det Konungen skulle upphäfva allt skydd ww WH RA mA VM IA rÄA Bh — VW AA AA BA AA mm KR NA pet Pe IH (0 mm