MkMil aäallinäll SJU OHMS bill UULH IUUVU Jag, ARS ING j. trysgt! antaga, att afseende blifvit fästadt på någon : förutsättning, som derför ligger till grund. Helaj verlden synes byggd på en förutsättning, om hvil! ken det skall dagligen allt mera uppenbara Big, I huruvida den håller stånd eller icke, och man må :i således icke Jåta en förutsättning alltför illa bekomma sig. Qrinnan deltager icke i statsrådplägningarna af alideles samma anledningar, som mannen icke deltager i soppkokningen. Familjarbstet : är fördeladt under den förutsättningen, att den ene familjmnedlemmen skall vara företrädesvis skicklig ! till ot och den andra till ett annat. Det antages att mannen skall vara mindre kroppssvag, mindre ömtålig, mindre lätt hänförd, än qvinnan, och derföre är åt honom 1 allmänhet upplåtet det bestyr, som fordrar mesta kroppsstyrkan, mesta tapperheten och det största sinneslugnet. Barnet beböfver sjelf omvårdnad och öfning. Tjenaren, såsom den underordnade, får åtröjas med det lägre arbetet, medan husbonden tager för sig det högre, det mera bildande, och sålunda blir 1 tillfälle att sjelf mera bildas. Den ene beställer familjens ärender och representerar således familjen i det ena lika så väl, ; som den andre i det andra. Den andra grunden, hvarföre icke alla familjlemmarna äro med om rådplägningearnpa, utom fsamiljea, utan husfadern representerar familjen, är det enkla, att något annat behöfves icke. Det behöfs ej att qvinnan hjelper mannen sköta de ofI fentliga förhandlingarna, liksom det icke behöfs att mannen hjelper qvinnan koka soppan. Skall man tro det gamla ordspråket om de flera kockarna, så lär det till och med vara bäst, att icke så sker. Förnufiigt tänkt, kan det hvarken vara husfadrens hugnaad om angelägenheterna utom bus illa besörjas, ej heller husmodrens, om soppan blir vidbränd der hemma. Med andra ord: gemensamheten i intresse och ännu mer, dem högsta, den hbeligaste gemensamhet, kärlekens gemensamhot, hvilken uppenbarar sig antingen i familjen eller också ia-; genstädes, föra det med sig, att sakerna mycket; bättre bedrifvas och trefnaden mycket fullständigare vinnes derigenom, att familjen representeras af husfadren i det offentliga lifvet, och af huszmo-; dren och bustjenarn, hvar för sig i serskilda delar af det enskilda lifvet, än om alla gjorde allt. Och dermed skulle jag förmoda en bättre plats vara hänvist åt qvinnorza, än riksdagsbänkens. Vill man trösta sig öfver den minskning i borgerliga rättigheter, som på detta sätt uppkommer för hustrun, barn och tjenstefolk, så står, hvad barnen beträffar, omyndighetsföressällaingen till buds: densamma synes icke utan fog vara att lämpa på tjenstehjonet, hvilket i sjelfva verket icke är att betrakta annorlunda än som husfaderseiler kusmoderslärling, intill dess det hunnit derhän il sjelfständighetskänsla, arbetsskicklighet och ordnande förmåga, att det kan bereda sig en egen husfaderseller husmoderstillvarelse. Och hvad husmodren vidkommer, kan hennes qvarblifvande inom familjlifvets krets så mycket lämpligare anses för en frukt af en stillatigande öfverenskommelse, som verkligheten icke heller framter rätt märkliga exempel af någon vederbörandes protest emot någon förment rättskränkning härutinnan. Med regerande drottningar är ett eget förhållan-! de. Orimligheten att öfverlåta åt en qvinna samhällets högsia funktion är hvarken större ellep mindre, än den att dertill utkora en person, sont ännu YVigger i sin farfars farfars länder. Man har nemligen ansett det äfventyret, att möjligen en dag blifva styrd af en, som dertill icke eger den ringaste förmåga, icke uppväga olägenheterna af det! upplösningstillstånd, hvilket ständigt återkommande! regentval stulle medföra. Snart måste i statens utveckling det moment in äde, der det icke längre blir möjligt för hvar och i. en fri man att personligen deltaga i de allmänna : rådslagen. Tages ännu der någon rådplägande rättighet i anspråk, så måste den utöfvas genom full-!. mäktige. — Detta fullmäktigskap åsyftar icke attil få ott ärende uträttadt, hvilket kunde af hvem som j helst utföras, ej heller att få en sak ombesörjd, till; hvars bedrifvande en för kommittentens intressen 1q öfrigt alldeles främmande person möjligen kunde vac ra den allra tjenligaste, utan det är, så antager man, li sjelfva personligheten som skulle representeras. Ju lc mera någon bar gemensamt med en annan, ju me-jf ra någon tänker detsamma, åsysftar detsemma, li-j. dor, önskar, förmår detsamma som en annan, de-l1 sto bättre kan ban företräda dennes person. bDonli första gemensamhet, som kan tänkas sammanbinda t familjerna, hafva vi nämnt: det är slägtskapen, geq mensamheten i bärkomst. Den andra är gemeon-li samheten i vistelseort. Gemensamheten i yrke ärls den tredje. Äro lefnadsförhållanderna enkla, är näringsfånget i ett land egentligen eft allena, så är det. olikheten 1 vistelseort som hufvudsakligen särskil-!1 jer medborgereklasserna. Har en stat vunnit ut-!1 vidgningar i område, så kunna de skiljaktighe-: ter, som bero på olika landsmanskaper, vara stora jf och för siaten mycket ofördelsktiga, störst blifvali de genom språkets olikheter. Landsmanskapet ärl: ingen ringa källa till frändskaper och till fiendska-s per. Den som viil vara representerad, väljer under 1 sådana förhållanden företrädesvis en landsman. Ä-l4 ro skiljaktigheterna stora mellan de serskilda land-j1 skapen i språk, sedvanor, åsigter och förut inne-ls bafda rättigheter, så öfvergifva deras invånare sent i I Å Il l l J : 1 f f d e r k C E I ( 4 föreställningen om ett landsorternas federativa förhä!lande till hvarandra, och då blifver gemsnsamheten i bostad, i fosterbygd en alldeles oafvislig bestämringsgrund för väljaren. Detta är den psyjkologiska grunden för distriktval. För federativa stater och för riken, som bestå af mycket olikartade beståndsdelar, ger denna omständighet åt distriktvelen en nödvändighet och vigt, hvilken af Inga andra hänsigter låter sig öfverväldigas. Men ser härutaf kuru formen af distriktval måste uppkomma såsom den nödvändiga representationsformen, dels i det fall då alla eller nästan alla de väljande icke hafva mer än ett bufvudsekligt yrke eiler näringsfång, dels ock då när de skilda beståndsdelarna af en stat anse sig genom detta valSätt böra göra sig gällande, om icke emot, åtminstone bredvid hvarandra. Lika naturligt tillgriper man utvägen af distriktval i de stater, der en revolution genom utjemnandet eller bortsopandet af alla åtskilnader emellan