Aftonbladet – 1 oktober 1840, sida 1

PROFESSOR THOMANDERS TAL I REPRESENTATIONSFRÅGAN VID KONFERENSEN PÅ RIDDARHUSET DEN 28 SEPT Då säkert en stor del af allmänheten önskar få kännedom af detta tal, som vid Hr Djoktor Thomanders muntliga föredrag, för dess dialektiska fyndighet och qvickhet, väckte så mycket bifall äfven af dem som ej i hufvudsaken tillhörde samma åsigt med talaren, så har Hr Thomander på vår begäran benäget lemnat oss del af detsamma. Hårvid bör likväl nämnas, att en eller arenan mindre afvikelse, ute slutning . etter tillägg läret hafva skett, döck utan nåon hufvudsaklig olikhet i det hela. Det lydde följer: . aI ett och-trettio år har mycket blifvit talad? och skrifvet om förändringar I den svenska natioalrepresentationen. Nu först borde vi väl! vara komna till sjölfva saken. Allt det föregående är i en viss mening att betrakta endast såsom ett företal. Det bör kunna vera tillräckligt med 31 års företal till någre timmars öfverläggningar. Deat torde icke vara ur vägen att begynna med grunderna, icke heller att både begynna och fortsätta så, att man icke må synas vilja med vetenskapliga ordesäst eller undersökningar intrassla eller bortblanda saken. Bäitre då att endast utgå ifrån det allmänt kända och det allmänt medgifna, och betjena sig af vapen, hvilka något hvar kan bandters. Den fråga, som bär egentligen blifvit bragt under diskussion, frågan om enoch tvåksmmarsystem, förekommer mig vida mindre konkret, än man gemenligen synes föreställa sig. Den synes mig icke kunna på förband, utan endast med afseende på ett gifvet fall afgöras. Allting ankommer på besksffenheten af de elementer, af hvilka men vill sammansätta den ena kammaren, huruvida denpa kan få bli ensam eller behöfva en anpan kammare, som kontrollerar. I tvåkammarsystemet, absolut taget, innefattas visserligen ingen säkerhet af det slaget man söker. Det tages i allmänkbet för afgjordt, att det är en minoritet, som representeras af den öfre kammaren; men det kurde väl förtjona att undersökas, om härmed förhåller sig alldeles så, som af Tocquevillesock andra förmodas. Med Förenta Staterra är ett alldeles eget förbållande. På det sätt, som dessa stater äro unionejt. sammanbregta, gilves det ju två serskilda mejoriteter, som behöfva representeras, nämligen de serskilda staternas och de serskilda personernas. Hvyardera af kamrarne föreställer ju endera af dessa mejoriteter. Dat torde således väl vara ovisst, i hvad mån af detta exempel något hufvudsakligt är för 083 att hemta och att på våra samhällsförhållandep tillämpa. Hvad som ifrån min synpunkt måste förekomma både som den hufvudsakligaste och som den första frigan, är den: af hvilka beståndsdelar man vill sammansätta nationelrepresentationen, och efter hvilken grund man vill uppgöra valafdelningarna. I detta hänseende är jag skiljaktig ifrån de meningar, dem höglofl. Konstitutionsutskottet så klart och opartiskt framställt, och hvilka hyllas af en, till både antal och insigter mycket betydande mängd 8f medborgare. För grunderna till denna afvikelse utheder jag mig att få här göra någon reda. Den första och enklaste form för samhälle är den husliga; derom är man öfvereps. I samma mån denna mångfaldigas, i samma mån der äro flara familjer, så visar sig äfven ett deras förhållande till hvarandra... I den mån dessa familjer äro uppsprungna på samma botten, känna de sig såsom slägt, såsom stam, och hafva med hvarandra något gemensamt, som de icke dela med familjer, upprunna på annan botten. Föreningen mellan familjerna förmedlas af husfäderne, slägtens äldsta. Detta är den första representationen; äfven härom kunna väl meningarna icke vara delade. Hvarföre blir nu familjen representerad af husfaren och icke af barnen, tjenstebjonen eller husmodren? Frågan låter väl litet besynnerlig till att börja med, men det visar sig snart, att den i sjelfva verket icke ligger så långt borta ifrån den rågån: hvarföre hli vära qvinnor icke riksdagsmän? och denna fråga, i en behagligare form, har