Aftonbladet – 30 september 1840, sida 1

STOCKHOLM der 30 Sept. Förstärkta StetsUtskottet fortsatte i går ef termiddag sina voteringar om statsanslagen til och-med slutet af åttonde hufvudtiteln, och re sultaterne blefvo ungefär desamma som på för. middagen. — Vi meddela här nedan utgånrger af samtliga emröstningarna och röstantalet de vigtigare, hvaraf det inhemtas, att i frågar om -äe extra anslagen — den andra stora opini onefrågan, som j,jemte den om anslaget till mi. nisterstaten angick största summan, och fö: Regeringen var mest vital — röstantalet var alldeles detsamma som öfver -ministeranslaget nemligen 74 mot 48. Hvad som pu -skall blifva föliden af allt detta antiggen konseljens ledamöter skola nedläggs sina embeten, eiler Riksdagen upplösas, eller ändtligen om Regeringen, likasom par depit ock för att icke i något afseende gifva efter, låter alitsammans gå på sin hals tills videre, är ännu omöjligt att gissa, Atminstone lärer man deesförinnan böra afvakta dea utgjuielse af il ska emot Riksdagens majoritet, som först skal gilva sig luft genom kamarillapressens organer: ty ehuru denna majoritet här icke gått et steg utöfver sin Lagliga rättighet, eller utöfver hvad vi, för vår del, anse konseqvensen ovägenligen hafva bjudit såsom det enda medlet att på ett sätt som kan och måste begripas uttala represemtationens missbelåtenhet med det bittills följda systemet, och dess öfvertygelse .om behofvet af sådana åtgärders vidtagande, hvarigenom det rubbade förtroendet till styrelsen kan återkomma, så kan man nästan tålla tie mot ett, att bela den desperata pressen icke skall underlåta, att framställa resultaterna af nämndens omröstningar såsom en afront af det otacksamma och obändiga folket mot Konungens person. Atminstone har det allt bittills varit förhållandet, att just sådane yttranden eller åtgärder från representanternes sida, som haft för ändamål, att undanrödja de binder, som: ställt sig mellan Konungen och Ständerna, blifvit af den falang, som bildar detta hinder, ocb för hvars ölfvervägande inflytande ett verkligt konstitutionelt statsskicks införande skulle utgöra ewt slags dödsdom, utpekas såsom ett bemödande att såra den åldrige monarkens känslor, att föridmjuka honom, m. m. Och likväl, bvem ville väl neka att den nu röstande majoriteten består uf män, som i kärlek för fosterlandet och dess välgång, för lugnet och ordningen, kunna fullt it mäta sig med hvilken som helst; att de icke afva någon bögre önskan än rättvisa, kraft, enwet och sammanhang i regering och Jlagstifting, och att ifrågavarande politiska manifestaion således ens icke kan betraktas annoriunda in såsom uttrycket af den djupt iosedda nödändigheten deraf, att Konung och folk lära) ättre förstå bvarandra?