Aftonbladet – 28 september 1840, sida 3

em TRfAt ARN fe MB At BMJ BLANDADE ÄMNEN. — Förslag till en mustachförening. Upsala Tidningar innehåller en afhandling om mustacher, som, 1 anseende till sin grundlighet, skulle göra heder åt sjelfva katedern, och aen der utan tvifvel skall omvända hvar och en, som bhistills hyst den villomeningen, att mustacher icke voro någonting civilt, utan hörde till krigskonsten. Vihaverkligen på vårt samvete, att så länge hafva uraktlåtit att reproducera den. Men gömdt är inte glömdto, sa salig Hofkanslern. Imedlertid tycka vi hälften kunna vara nog, och intaga derföre blott den första, så lydande: Den, som under dessa dagar gör en promenad på Upsala gator, och tillika eger någon bekantskap med de ansigten, som pläga möta honom der, finner en mängd af mustacher prydda läppar, hvilka han hvarken kan räkna till militärer, beväringsskyldige eller utlänningar, och om man noga mönstrar de här nu befintliga studenters arsigten, så skall han förnimma, att de flesta, som icke allaredan hafva sina mustacher färdiga, likväl hafva gjort en god början dermed, eller ock af naturen sjelf blifvit nekade all möjlighet dertill. — Denna omständighet, hvilken man vid första påseende kunde finna temligen obetydlig, är likväl icke utan all vigt, så vida man icke anser det likgiltigt, om menniskorna tillegna sig de behag, som naturen och den rena smaken erbjuder dem, utan något besvär eller omkostnad. Svårligen lärer man kunna neka, att af allt skägg är det intet, som pryder så mycket, som mustacher, hvilka fylla och förmildra den skarpa vinkel, som bildar sig emsllan näsan och öfverläppen. Ins. påstår icke, att de precist pryda bvarje ansigte, men naturen har sjelfför det mesta åtagit sig bestämningen häraf, 1 det man sällan fianer stark skäggväxt hos dem, hvilka det skulle misspryda, och bland tio, som kunna få mustacher, finnes det väl knappt en, som icke ser bättre ut med än utan sådana, ehuru detta är pawurligtvis en sak, som hvar och en måste för sig sjelfafgöra. Anmärkaingsvärdt är likväl, att Sverge är det enda land, der mustacher äro ansedda som ett milltäriskt tecken; utomlands äro de nämligen icke annorlunda betraktade, än polisonger hos oss; den, som vill och kan, lägger sig till dem, han må vara civil eller militär. Vid läsningen af denna Upsala-artikel var vår första tanke ovilkorligen: kan något godt komma från Nazareth? Från Upsala, detta bålverk för det häfdvuona bestående, skulle den förfärliga revolution utgå, som hade mustachernas aemancipation för ändamål? Från Upsale, denna skråandans, i all dess skepelse fasta borgen, kommer en uppmaning till de civila, att göra intrång i hvad allmänligen ansetts vara militärens monopolium?! Ett märkligt tidens tecken, som blir så mycket märkligare genom den föreslagna reformens vigt. Ty 1 sanning spelar mustachen ingen så obetydlig roll, som mången torde tro. Om t.ex. Orvar Odd icke brukade mustacher, hur skulle då Strengnäs lumpsamlare? kunnat låta N. 777 med akurirpiskar: klatscha bort ena mustachen på Kzorrvar Knodd (0 du makalöst påbittuge samlare!), och således hade en oförliknellg qvickhet, till oersättlig skads, gått förlorat för verlden. (I parentes vilja vi dock råda de Strengnäska papporskråkornap, att taga sig väl till vara för kurirpiskan, emedan denna ofelbart skulle få dem att af bjertans grund hoppa kråka.) Påstås ej till och med Hr Crusenstolpes mustacher ba gifvit anledning till en extra konselj midtinatten? Och man tänke sig blott Hr von Hartmansdorff, vid hans spegelfäkterier på Riddarbusst, ru stad med ett par båla mustacher. Hu! blotta föreställningen kommer en att rysa, och säkert skul:e verkligheten slå med bäfvan äfven den mest förbärdado af dessa atidningsakrifvare,, ban må vare askomakaregesäll, abankrutterad hökaser eller förafskedad Hofkanaler. Ja äfven för sjelfva Koaun gens rådgifvaro vilja vi påstå mustacher vara en god sak! de hade då i rädvillheten alltid något att handskas mod, och kunde säledes icke sägas vara rent af handfailna, Myckeon anzan deras (musiachernas) vigtighet att förtiga. I kraft häraf anse vi oss pligtige till den uppmaning, att någre patriotiska män, med mera autoritet än vi arma publicister, måtte åtaga sig sakens bebjortande, och medelst bildande af en kommitte till grund för en blifvende mustachförening, göka befrämja den. Wi tvifla ej, att ju icke mustachföreningen skall göra snabba framsteg, samt till och medmed mera nit, än sjelfva nykterhbetsföreningen, omfattas af ett eller annat Riksstånd, som mera är fallet att lägga sig till, än afsäga sig något. All tidningsredaktiener 1 riket, små och stora, konservativa, liberala och färglösa, som nb. icke hafva de ebotfärdigas förhinder (d.v.s. som icke