Aftonbladet – 28 september 1840, sida 2

EDT NES TR CN SG NA sta ct mA ATA: VV —— — tt DEN OUPPBRUTNA ADRESSEN. Den provisoriska regeringsjuntan i Madric bade, som bekant är, skiekat drottningen-regen. tinnan en adress, den hon återsändt ouppbru ten, Tidningarne publicera nu samma doku ment, hvilket är ganska upplysande öfver ställ ningen i Spanien, och som vi derföre här ne dan meddela: Madame! Då spanska folket lemnade sin ed å den, af de konstituerande Cortes föreslagna och a Eders Maj:t frivilligt antagna konstitutionen af4337 skedde det med den fasta föresats, att värna oci mot hvarje fiende försvara, icke en tom skenbild uten den verkliga garantien för dess rättigheter granden för dess ära och välfärd. Fiende tilr des potismen, liksom till anarkien, har den stora plu raliteten af spanska folket ständigt respekterat kro nans konstitutionella prerogativer; den har icke räk: neat noga med strömmar af blod, för att bevisa sir tillgifvenhet för Isabella II:s thron, som är varak tigt befästad i nationalsuveräniteten ech Ers Maj:t: höga person. Men hos ett fritt folk har äfven lyd:naden sina lagligt föreskrifna gränser. Ingenting sätter så mycket kronans värdighet på spel, ingenting är mera i stånd att tillintetgöra dess kraft den nimbus, som omgifver åensamma, sjelfva des: existens, än det olagliga sträfvandet, att sätta sig öfver lagen, det enda och sanna uttrycket af der allmänna viljan. Ers Maj:ts trolösa rådgifvare, för gätne af dessa grundsatser, hvilkas samvetsgrann: jakttagende befästar och stärker en styrelse, hafva icke försummat att oärligt uttyda den offentliga opinionens högljudda rop. Missbrukande vår lång modighet och vår tillgifvenhbet, hafva de bemödal sig, att leda Ers Maj:t in på ett reaktionssystem som i Spanien är omöjligt att realisera, utan at rubba hela statsmachinen och kasta fäderneslande i en afgrund af fasor. Röja icke lagförslagen ör ver pressens feibet, öfver valrätten, öfver admini strationen, idel utgreningar af en stor statsomhvälf. vande plan, det olycksaliga målet för denna fak: tion, som kallar sig konservativ, och döljer sir onda vilja under masken af en förrädisk modera: tio? Utan samvete, utan politisk redlighet, hafvs några endast för afsigt att rikta sig på bekostnad af de olyskliga Spanjorernas blod, genom att un: dergräfya den allmänna krediten, i det de undan: draga densamma omätliga hypoteker; de öfriga vilja, för hvad pris som heldst, bibehålla de sbu: siva privilegier, dem de erhållit i monarkiens barn. dom och svaghetstillstånd; ännu andra drifvas endast af en osläcklig törst efter att få herrska och befalla. Utan egna institutioner och vader eft utländsät inflytandes hernavälde ville de pu, då na tionen, efter ändtligen Jlyckadt borgarkrig, går ut: vecklingen af en krafsfull storhet till mötes, upp Jöso armöen, som skänkt fäderneslandet så mångt dagar af ära ech glans, och detta för att bättre kunna arbeta på monarkiens längesedan beslutade söndersplittrande och betaga densamma den högt rang, som hon i bättre dagar intog på Europa politiska vågskål och ännu eger rätt att intaga Icke nöjde med att genom alla slags medel, våld korruption, skrämskott, bringa in i Cortes en oäkta majoritet och derigenom demoralisera lan. det, bafva de haft den djerfheten, att framlägge det olycksaliga lagförslag öfver municipaliteterna bvilket både i anda och bokstaf förnärmar der af oss alla efter Ers Moj:ts exempel besvurna grundlagen. Municipaliteterna, Madame, besti icke blott af individer; hvad som utgör dera organisation, äro alkad-, regidgorsoch kommun: prokurators-embetep. Folket besitter genom grund: lagen den obesiridliga rättigheten att utvämna sins råd, i det do tilldela dem deras vederbörliga ålig ganden enligt hvars och ens karsakter, duglighe och sociala ställning. Den nya lagen, som gifvel kronan perogativet att utnämna sliader, står häri genom, utom det att den träder kommunernas in tressen för när och strider mot fueros, I öpper motsägelse till konstitutionen, och innebåller er kränkning af friheten. Cortes kunde ieke, utan at blifva menedare, antaga ett så förhatligt lagförslag och från det ögonblick, de voterade för detsamma hafva de afklädt sig sin karakter, hafva de förlorat sin egenskap af inviolabilitet. Man vet. Madame, att i hvarje af ett representativsysten styrdt land, så fort Kamrarna utan speciel fullmakt af folket, öfverträdt konstitutionen, den de bandhafva i egenskap af lagstifsare, inträder nöd vändigt ett af dessa tvenne: antingen är konstitu tionen annuilerad, och i sådant fell lagen endas en tyrannisk församlings nyck, eller är församlin gen sjelf endast noll, och, som dess karakter di är förbi, böra dess beslut icke sanktioneras af kro nan, och, om de än det göras, förbinda de ick till åtlydnad, och böraicko i verket ställas. Det för sta af dessa alternativer kunde icke här ske, tac vare den aktning och kärlek alla goda Spaniore hysa för den konstitutionella thronen. Derföre ä det vordet nödvändigt, att folket genom en påtrio tisk manifastatien lade i dagen sitt fasta bessut, at