Aftonbladet – 25 september 1840, sida 3

af en humoristisk orjigiaalitet, ett sla;s I cen sion öfver den här utsomna öfversättsingen af Baron Strombecks unteckningar under en resa genom Sverige och Danmark. Sam vi ännu icke sjellve kommit alt lemna någon anmälan al ifrågavarande skrift, kunne vi så mycket heldre utan farhåga att trötta läsaren, meddela Bedanstående utdrag ur ofvannämnde recensiong eKons Jaremias Orkborn in i stodes, och blife varda varse detta prydiiga häfie i bok!ådsfönstret, kunde han ej afhålle sig från stt köpa detsamma. Hemkommen satio han sig geraet ued i sin vindstamsmaro och började att läs: i sin medförda skatt. Knseppi hide han hunmit 30 sidor, förrän en behaglig rök slog i hans näsa, men när han kommit till fen 79:dra, blef röken så stark, att han nödgades öppna både fönster och dörrar, på det ham ej måtte alldels qväfvas af den balsamiska e8sensens alligenemträngsande dofi. Den Tysta Friherrn hade nomligen, under sitt tre veckors långa vistande I Sverige, funnit derstädes det gryllone Uiopien, bvilke: Fredrik Rådberg funnit i Fe såland och G. H. Mellin icke västar på jordar komma förrän efter Sveriges sicta strid, då Blanche och Tollin skola rese dess grundvelar nå Scockbolms rykande ruismer. Sverige är enligt Tyska Barons mening ett verkitgt Cinsan, hyllket i månse hävseonden: har särdeles likhet med det gamla Juiesp. Enda skilnaden dem emellan besiär deruti, att i Judsen var vår Herre sjel! Konusg och Resent, men hes 08sg är regeringen endast iheopnoustigt, hoc est: af Gudi iegifvon. Allt är godt här i Sverige, utom sängerne och tryckfrihstsligen, ef tvilka de förra äre för hårda och den sednrare för siosp. Derföre säges ock, att cSvenska regeringens stor: uppgift måste vare kapsona och tygels sätt s på den erma teyckfribeten, och dessutom böra längmsnshandskar anbringas på dess ena arm, den aperiodiska presgsön I stockholm, fox är i Sverige folkets värsta, ja! onda fieade. Blifvsr nu detia gjordt, så skall ofelbart det lyckliga tillstånd, ven i Sverige nu befinner sig, öfvergå till ett sonnt himmelrike på jorden. Men för närvarande her värt fosterland ej hunnits derbän, att skälet dertill är aT-yckfriketen, som hsr uvartat till ett missbrur, som hotar att förssöra all medborgerlig gäkerbet. I u:föreanden af detta sleg hafva författare redan gitt så långt, att domstolarze nödgais inblanda RE deri, och härigenom hafva åter retelser uppstå kyjlka måste mötas med allvar — rom här och der väckt missnöje — om regerizgen ville uppfy!la sin första pligt, ett vaka öfver det heles inre sätorhet. Raden der 20 Oxztobder 4834 förnyade Konungen fullkomlig amnesti åt alle dem, som blifvit dömda för politiska förbrytelser, sadan hans sntbomst an Sverige, så stt äfven de lardsförviste kunde återvända. Att danna mildbeisakt ändå baft ert fulssändigt lugn till följd! Men detta har ej varit feliet. Det finnes författare, som osfbruted enfella de konstitutienella ivrättningarne, beteckrsrde dem sisom medelåldriga och förruttnsade, hvsreraot Konungen, trogen sins eder och kännende Se vådliga i förhastade författningsförändringar, 5 da: Big att i det vässndtliga upprätthålla svenska kounstitutionen. — Friherren hede äfven audiens hos H. M. Korungen, och har samtalet verkat, som här Fri herren bragte å bare, att Professor Geljer, hvilken han 6j träffade, vid Riksdagon motionerat 2:ne nya Juridiska professioners inrättende i Upsala, Friherren hade ock skolat få spisa middag hos H. Mej:s, men som hans uniform ver qgvsar i Wolfenbäö;tel, så kunde han naturligtvis ej i slopla svarta kläderna få sätta sig till bords på bofvet. Han begifver sig seden kanalvägen till Götheborg och derifrån till Dsomark, om bvilxet det azör mig ont — peg. 81 — att det förlorat N rrigen, men så har ock dereraot ade båda rikenas, Sveriges och Norriges, förening blifvit en broderlig, under en gamensam fader. Fsiherren nämner e om någon siyfmor eller riktig mor finnes ill det hulda barnet. — Bilagorpa utgöras bufvussikligen sf autdreg ur Konung Carl XIV Johans bref, proklamationer och tal, sammanställda och ordnade under vissa rubriker, i likhet med Jöns Angelinis ctenkar i serskildta ämnen, (Stockholm 4802). I ailmänhet äro dessa excerpter ganska pserssoxoe cch knapphändiga, som t. ex. under rubrikec: aden stora konpsten står tanken: cAit regeran, bvilket visserligen är konstigt nog. aSverigs år 1840, karskteriseras med: cdet har visserligen Hilt stora förluI ster, men svenska pamnets ära är obefläckad.n