Aftonbladet – 24 september 1840, sida 3

Vi kunne icke underlåta att roa våra läsare med den underrättelsen, att Svenska Minerva nu äfven funnit godt att låta ett hundkreatur erhålla ett rum i hennes polemik. Man läser nemligen i dagens nummer af den tidningen, i anledning af ett uttryck i Dagligt Allebanda om den mycket omtalta nkoalitiorenn,, att det aldrig varit annat än ett spöke,, men som i alla fall skrämt åtskilligt beskedligt folk, följande: Det är onekligen lustbart, att höra och se dessa dagsländor, som sola sig i skenet af ögonblickets opinion, tala om skrämning och om beskedligt folk, när hela verlden vet, att de icke ega någon egen tanke eiler öfvertygelse, följaktligen icke heller något verkligt mod; hvilket dessutom till öfverflöd bevisas deraf, att den kaxigaste af dem icke vågar att gå ut, sedan det blifvit mörkt, utan att beledsagas af en hund, så stor som en tre månaders kalf. Vid ofvanstående bör göras det tillägget, att det ifrågavarande kreaturet icke är en hund, utan af samma kön som Minerva sjelf, och dess utom till åminnelse af denna matrona i publicis teten bär hennes namn. Man har ansett denna gärd åt tikens förtjenster så mycket mera passande, som hon i trenne hufvudegenskaper serdeles brås på sin namne, nemligen 4:0o uti den förträffligaste aptit, som icke finner någon piece de resistance i köttväg oöfvervinnelig, 2:0 att hon skäller bra, när hon dertill uppmanas af sin principal och 3:0 deruti, att hon när som helst kan gifva kvördnadsfull foty på befallning. Med storleken förhåller det sig alldeles riktigt. Hvad man deremot icke kan utan förtrytelse läsa i denna dagens Minerva, är den skamlöshet, hvarmed hon anfaller Dagligt Allebanda med insinuationer, såsom skulle den tidningen vara blott ett echo eller en svans, åt Åftonbladet. Man minnes rätt väl, hvilka ansträngla försök från samma håll gjordes att prisa Alehanda på den tid, då en polemik ägde rum mellan det bladet och oss, angående de Norska sakerna. Då var det alldeles för väl. Nu åter vet man icke huru man skall bete sig, för att nöjligen få in split emellan de båda tidningarwe. Vi hoppas dock, att ingen af publiken skall ara dupe af dessa räfkrokar. Det måtte af sig jelf ligga i publicitetens natur, att när några igtiga ämnen för uppmärksamheten förekomma, å afbandlas de affferatidningar, och om dessa tgifvas på olika tider af dagen, måste naturgtvis den ena kunna komma några timmar rut äfven med sina reflexioner. Nu är det ikväl icke mer än rättvisa att erkänna, det Jagligt Allehandas ledande artiklar öfver ragot agens ämne ofta kommit före Aftonbladets, !iasom motsatsen händt vid andra tillfällen; m.n äkert är dessutom, att Aftonbladet vida fle:a ånger upptagit smärre utdrag ur Allebardas rtiklar, än tvertom. Vid sådana tillfällen pr.