Mariestad den 49 September. För några veckor sedan inträffade i Låstads by en händelso som bland de tusende sinom tusende bidragertill bränvineis skräckhistoria. Tvänne karlar hade nemligen, sedendeåen smygkrog förtärt flsra supar,råkat i ordväxing om förmågan att ännu kunna astå ett halfstopp. Den ene trotsande slog med den andre ett vad om saken, hvarefter han utan att taga kärilet ifrån munnen tömde det ifrågasatta måttet, gick derefter till sängs och insomnade så tungt, att han först efier ett dygns förlopp uppvaknade, då han kände sig högst illamåsnde, hade börjat svartna i ansigtet och munnen, begärde och erhöll omkring en kanna mjölk, drack ur den, men kände ändå rysliga plågor tilliaga. I sitt smärtsamma lidande och tärande samvewsagg gjorde han det heligaste nykterhetslöfte, om han nu blef återställd, men förgäfves — han afled i de bittraste både inre och yttre qval i sitt 30:de år, efterlemnamde onka och barn i fattigdoms. (Mariest. Weckobl.)