samma egenskap hos de framdeies utgifvande hvadan, de facto, om än icke de jure, alla de utkomne och utkommande Aftonblad, i Hof. kanslerns tanka, vore att anse såsom oveder. sägligen smädliga. Denna utgångspunkt oan. sedt har dock sedermera Hofkanslern aktat nö digt att för åtgärden af det Åttonde Aftonbla dets indragning åberopa åtskilliga grunder, der Hofkanslern kufvudsakligen velat finna: 4:mo) i åtskilliga i bladet förekommande ytt: randen af nog demokratisk natur, såsom att detsamma utvidgat sin publik äfven till de kiasser, adem en snål och bjertlös statskonst döm! till slafveri utan rättighet till ädlare njutningar.k I samma anda har äfven Hofkanslerr funnit framställda tidningens insinuationer, det den vore aett stadigvarande, föremål för absolutismens och servilismens samfällda oaflitligs förföljelser,, äfvensom MHofkanslern med missnöjs fästat sig vid det sjelfkära i tidningens förutsättning, det der, som orden lyda, vore aden stora organ, hvilken förenar den offentliga yttranderättens vännerp. 2:do) i åtskilliga, ur flere namngilne artiklar, sammanförda utfall emot dels Ryska kejsaren personligen, dels Ryska väldet och politiken i allmänhet. 3:tio) i bladets fraratsällda anmärkningar emot, enligt ordalydelsen cåtskilliga nyligen inträffade, betlydligare utnämningarp. 44:0. 4837 den 3 Oktober indrogs det Nionde Aftonbladet genom t. f. Hofkanslern von Hartmansdorff. T. f. Hofkanslern förklarar i sin deduktion de flera indragning?r, som träffat bladet, vara lika många vitsord om dess fortfarande smädlighet. Häraf finner Hofkanslern ådagalagdt, att indragningsmakten kan under nuvarande förhållanden fullkomligt strafflöst gäckas, och gör Konungen uppmärksam derpå, huru nödigt det är, att rättelser derutinnan för framtiden må i behörig ordning vidtagas.n Hofkanslern, som funnit 2:ne artiklar om Schweitzaren v. Scheerers förvisning ur riket, af anstötlig egenskap, fäste särdeles vigt vid en i den ena af dem förekommande tirad: aSverige, som politisk makt, bar i sednare tider nedsjunkit nästan till en nullitet i främlingens ögon, men den Svenska nationalkarakteren är ännu öfverallt aktad för renbet och ärligbet. Det första påståendet anser t. f. Hofkanslern som en lögnaktig uppgift; det sednare genom dess försåtliga amen ovägerligen sårande för styrelsen, som dymedelst, i Hofkanslerens tanka, antydes vållande till fäderneslandets förmenta sjunkna anseende, En artikel, kallad aden konstitutionella ansvarigheten och den sednaste reform-frågan eller Guds fred-Yxeskaftk, uppges härefter af f. d. Hofkanslern såsom lögnaktig i dess inledning och vrångvis i dess tillämpning. Inledningen lärer handla om ett uppträde på Hernösands Gymnasium, deri Hr Hofkanslern sjelf spelat en personligen verksam rol, men förklarar Hofsanslern, att han icke af något slags jälsförnållande anser sig förhindrad att, som bevis ör bladets smädlighet, anföra äfven denna arikel, enär, under motsatt förhållande, endast Hofkanslern i hvarje artikel vederbörligen skymades, densamma icke af honom skulle kunna ill näpst och lagföring anmälas. I Tidningens 424:de Nummer, för den 25 September, har slutligen Hofkanslern funnit en mädlig tillämpning emot Konungen sjelf, utan tt dock beskaffenheten deraf i någon mån bilifit antydd. (Forts. följer.)