ning. I 40:0. 4836 den 22 December indrogs Svenska Bondens tidning. Tidningen hade, med anledning af Kongl. cirkuläret om borgen för kronoutskylderna, efter den förutsända premissen att en regering bör vara klok, framställt en fråga, huruvida ena klok man rimligen kan föreslå hvad ingen klok man kan antaga, hvilken fråga Hofkanslern, utan att vidare upptaga den till besvarande, ansett af smädlig beskaffenbet. Serskildt bar Hofkanslern, på grund af sitt embete, funnit sig uppferdrad beifra ett i tidningen förekommande uttryck af förundran deröfver, att regeringen vågar utöfva indragningsmakten, aen så väl till dess egenskaper, som dess lagstridiga härkomst förhatlig makt,. Med mycken hetänklighet har Hofkanslern dessutom i förevaaande tidninvgsblad anträffat utlåtelser, sådane, som adra konnungen i håret,, afå Konungen i lufven,, ehuru Hofkanslern dock ansett sig böra tillkännagifva, att ingen bestämd korung synes härigenomi varn utpekad, varande dock,i Hofkanslerns tanka, konungamaktens värdighet härigenom svårt komprometterad. 41:o 4837 den 3 Mars indrogs nyare Dagligt Aliehanda. Smädlighet och förnärmande af personlig rätt angilves af Hofkanslern såsom bufvudmotiver till den föreslagna åtgärden. I frågan om regleringen af åtskilliga unionella förhållanden antydas Konungens Svenska rådgifvare icke, som vederbordt, bafva bevakat fäderneslandets bästa, utan, enligt bladets förmenande, i flerahanda måtto åsidosatt sin embetspligt derhän att, som orden lyda, intet öfvervägande af Sveriges intressex, vid de unionella frågornas reglerande, aegt rum. Som anledning till anmärkning åberopas jemväl eu biadets anmärkning emot det sätt, hvarpå Statstidningen tillkännagifvit f. d. Konungens dödliga frånfälle, i den icke officiella afäelningen, öfversättningsvis ur BörsenHalle och under begagnande af namnet och titeln: öfverste Gustafsson. Förnärmande personlig rätt skall bladet bafva visat sig medelst några omdömen öfver Majoren Söderberg, i anledning af dennes förordnande till ledamot af Krigs-kollegium. Angående halten af dessa omdömen har dock icke Hofkanslern närmare redogjort. 412:0. 4837 den 44 Augusti indrogs det Sjette Af-l! tonbladet. Fortfarande smädlig egenskap angals af Hofkauslern som motiv till åtgärden, ochj sökte Hofkanslern bevisning för sitt påstående härutinnan i åtskilliga citater, serdelss i några hemtade från en artikel kallad aBiskopen i Götheborg och hans herdabref, deri Biskopen af Wingård lemnas till föremål för tadel och personlig persiflage, samt i fragmenter ur en artikel om peruker, tillkommen med anledning af en dylik i Statstidningen, och medelst hvilken en högre embetsman skulle vara på ett hånande sätt utpekad. I en uppsats om Norrska bonden Mjelvas resa till Stockholm bar Hofkanslern funnit smädliga omdömen med anledning af asvenska representanters förmenta tillsänglighet för otillåtna inverkningar,. Men för peskaffenheten af dessa omdömen har Hofkansern, såsom oftast, icke vidare redogjort, utan nänvisat till sjelfva den brottsliga artikeln, hvilken Hofkanslern i allmänhet tyckes antaga såsom af Konungen i Statsrådet känd. En skämtsam notis om Biskopen af Wingårds atnämnande till Statsminister för Utrikes ärenlerna har Hofkanslern äfven åberopat som beis på bladets smädliga syftning. I en artikel om Svenska statsmakternas sjugghet emot vetenskaperne, har Hofkanslern rikt mått varseblifvit clögnaktiga uppgifter och rängda framställningar till allmänhetens förillande,, åberopande Hofkanslerna till vederäggniag af artikelns syftning, bland annat, att de mångfaldiga anslag af egna medel, som H. A. så frikostigt beviljat för vetenskapliga änamål, äro nog allmänt kända, för att kunna ara alldeles obekanta till och med för författaen af den ifrågavarande uppsatsen.n Tvenne artiklar angående H. Maj:t Konunens vistande på Rosersberg, lefnadssättet och öjena derstädes gifva härefter Hofkanslern anedning att utrepa: Huru mycken ovilja förenar icke ifrågavarande artiklar, der allt mea eller mindre hänför sig till ett föremål, som dess enskilda förhållaaden måste anses omifvet af en dubbel helgd.s Den 22:åra och sista af Hofkanslerns anvärkningar emot tidningens brottsliga tendens änder sig kring en i tidningen förekommande issning om en hos Drottningen af England förrodad böjelse för Lord Elphenstone, jemte ågra dermed förknippade raisonnementer, dem fofkanslern ansett serdeles obehöriga. 43:0. 4837 den 41 September indrogs det Åttone Aftonbladet. Hofkanslern börjar sitt memoal med ett raisonnement, utgående derpå, att — pga mm pmm dh