UNGAR vet 5 EET föove RE —-—-— EN RIKSDAGSARTIKEL, SOM TROLIGEN EJ OFVERHOPPAS. Ett bland de onda, som vidlåder våra riksdagsförhandlingar och berättelserna derom till allmänbeten, vare sig genom tidningar eller protokoll, är att, huru vigtiga och intressanta ämnena än må vara, tröttas dock uppvärksamheten och intresset svalnar vid, att återfinna samma ämne behandladt fyra serskilda gånger från de olika Stånden, hvarvid under diskussionerna till en del nödvändigt samma eller åtminstone nära likadana idger måste förekomma på hvarje öfverläggningsrum. I dag hafve vi lyckligtvis att bjuda Läsaren på ett riksdagsdokument, med hvilket detta icke är händelsen. Det är Konstitutionsutskottets förhandlingar vid läsningen af Statsrådets protokoll, i hvad desamma angå behandlingen af tryckfrihetsärenderna under de ö förflutna åren. Vi tro oss ej säga för mycket, genom yttrandet, att dessa förhandlingar innehålla bland de intressantaste bidrag till vår inre historia, som nyligen sett dagsljuset, och äfven såsom ulätt lektyr, äro ganska underbållande. Man får der, i afseende på orsakerna till de många tidningsindragningarna, åtskilliga upplysningar, hvilka sprida en i hög grad intressant dager öfver de åsigter om yttranderätten, som varit rådande bos styrelsen och i synnerbet hos usystemets nuvarande förnämsta koryf på Riddarhuset, Hr von Hartmansdorff. Vi meddela i dag början; fortsättningen, som är nästan ännu märkligare, skall ofördröjligen följa: Plenum den 42 Maj f. m. Härefter företogos till pröfning de under granskningen af Statsrådsprotokollen öfver kammarärender, derutur, såsom innefattande anledning till anmärkningar emot Konungens rådgifvare gjorda anteckningar, rörande tidningsindAragningarne, verkställde efter KonstitutionsUtskottets vid förra Riksdagen granskningstid. Derom lästes följande skriftliga relation: 4:0 4834 den 4 Nov. indrogs tidningen Nya Årgus den Andre. Utgående, från åsigter af ifrågavarande tidnings fortfarande smädliga egenskap, fäster sig Hr Hofkanslern hufvudsakligen vid den förmenta vådan af tidningarnes skärskådande af Rikets yttre politiska förhållanden,, helst dessa, enligt Hofkanslerns förmenandsa, äro öfverlemnade åt Konungens egen, höga ledningn, och således böra njuta helgd för alla förklenande anmärkningar. Serskildt har Hofkanslern, i Nya Argus den Andra, påpekat tvänne artiklar, med anledning af Hr Grefve G. Löwenhjelms beskickning till Ryssland, för att öfvervara Alexandermonumentets aftäckning, de der, i Hofkanslerns tanka, varit af anstötlig egenskap för det östra grannriket och syftande på, att inom landet uppväcka ovilja deremot, äfvensom i artiklarne förekommit för Svenska mnationaläran sårande uttryck. 2:o 4835 den 6 Febr. indrogs tidningen Aftonbladet. Hofkanslern vädjar för denna sin föreslagna åtgärd tll allmänna omdömet, som han anser vara Aftonbladet afvogt, finner tidningen hafva, i serskilda artiklar, förgripit sig emot Konung Carl XI, Drottning Vietoria samt Svenska Akademien, deribland synnerligt Biskop Tegner, äfvensom Hofkanslern ansett en artikel om bränvinsförbudet innefatta hotelser mot regeringen med hänseende till någon obestämdt framhållen upprättelse, den folket skulle vara sinnadt att af densamma utkräfva,