7 OB MA OA AA OO OO ARG ME MV DAS MIR missförstånd, det uppehåll och den oordning i äresdernas gång, ändtligen till de ståndstvister, tom så oftfa söndrat nationen, skakat samhällsordalagens grundvalar och kullstörtat stateförfatininger, i följd hvaraf samma Utskott förklarade, ai dess pluralitet, i stöd afdessa anledningar, ansett ståndrfördelningen såsom det hufvudsakliga felat i vår . representation. Utskottet inskränkte sig likväl till blow uppgifvande af alimänna grunder för en representatiovosform, och anhöll, att dess arbete måste anses snarare såsom ett föremål till granskning för den upplystare delen af svenska allmänheten, och som sn beredning för framtida Riksens Ständers lyckligare bemödanden, ån som ett försiag, fulit svarande eraot behofven vid en tillgörande förändring. Behofvet var således erkändt; men man lemseda åt framtiden att gripa verket an. Sådan blef frigans ställning år 4818. Dåvarande Konstitutionsuiskott förklarade: att svenska statsförfattningen endast fordrade nya stöd för en säkrare varaktighet; att tillfredsställande af de orepresenterades anspråk innebure ej allenost en rättvisa emot dem och nationen, utan ock et medel, awvt i Riksens Ständer införlifva flera samhälleis väråen och krafter, samt att för dowa vigtiga ändamåls ernåonde icke hbehöfdes mer eller eapnat, än partiella förändringar i stånds:epresertationen, eller, om ett materiel: uttryck ficge nyttjas, byggnadens förbättrade inredning och skick, utan dess nedrifning. Den år 4809 ogillade åtåndepelncipen blef på detta sätt åter godkänd; men på den år 1848 envvisade vägen bafva några JemBmkningsr verkligen kommit till stånd. Att dessa jeomnkningar likväl ävnu icke tillf:edsställt det allmäcrna tänkesättet, tyckas de ru inlemnade förslagen ådagalögga, ehuru dessa sinsemellan visserligen föresa betydliga skiljaktigteter. Professor Thomander anser enkammarsystenet ej icnebära de vidor man förespeglat; Friborrarne Sprengtporten cch Hamilton samt Prosten Kiäligren, att representationen skall deles i två kamrar, genom val af representanterne sjeifve, men Prosten Säve och Hr Grapengiesser yrka ett verkligt tvåkammarsystem. Vidare önska Friberre Sprecgiporter och Prosten Källgren, ast valen till den mindre kammaren sckola ske klassvis, hveremot Frib. Hamilton enser representanterne böra få välja hvem de behaga inom eller utom representationen; Hr Grspengiesser vill, att öfre kammaren skeil bestå af adel och prester, don nedre af borgare och bönder — hvad det af Prosten Säve fremställda förslag åsyftar, är redan genom denna tidning bekantgjordt. Alla dessa motionärer yrka ståndsval, men några vilje öka de fyra Stånden med ett femte, och Professor Thoroander yrkar klassval, efter en fördelning i 43 klassor; några af dem föreslå medelbara, några omedelbara val, några att ståndsrepresentepterna skola öfverlägga ståndsvis, åtminstore i vissa frågor, andra att de skola öfverlägga på ett rum, dock så, att ena och andra kammaren ej tillsamman rådplägar.v Prof. Geijers till Utsk. ingifoa förslag uppehåller sig hufvudsakligen vid valrätten; hvilket Professorn anser böra utsträckas till hvarje till myndiga år kommen oförvitlig medborgare: en grundsats, den Professorn anser sig först och främst böra vidhålla. Tidens svåraste, mest orogifvande företeelser hafva sitt upphof dori, att man å alla sidor känner sig drifven till denna princip, och likväl ej vill erkänna denssmma. Man borde, innan man inlåter sig i en strid, som skall skaka samhällets grundvalar, betänka sig, om ej bättre medel finnes, och om ej det bästa vore att borttaga våldets orsaker. Det kan eondsst ske genom rättvisa. Hvad rättvisan bjuder, bör ej anses blott såsom ett experiment, emedan det är en moralisk nödvändighet. Men vill man betrakta frågan under synpunkten af ett politiskt experiment till att läka den lägre samhälls-klassens sår, men hvilket skulle vara vådligt för dem, som anse sig föreställa samhällets helsa; så borde likväl äfven dessa inom sig icke sakna erfarenhet derom, att ej blott tvång och straff, utan endast ädlare motiv förmå höja menniskan ur eländet. Undantag från pligten att deltaga i representant-val medgifver Professorn för qvinnan och anser det kögre moraliska afseende, hvarföre bon i allmänhet ej bör vilja utöfva den, äfven kunna gälla för lärare-ståndet i allmänhet. Professorn erkänner, att principop i sin tillämpning tillåter modifikationer och i vissa afseenden fordrar sådana. Skillnaden mellan direkt och indirekt valrätt innefattar en sådan modifikation, som öfverallt, hvarest en förut politiskt oberättigad klass skall uppflyttas, redan rättfärdigas gepom nödvändigheten att bereda öfvergången. På denna och andra uppgifna grunder förklarar sig Professorn således. för medelbara val. Utskottet, som i den här lemnade freamställningen, dels icke nämnt de motioner, hvilka endast åsyfta ändringar af enskilda bestämnirgar i RiksdagsOrdningen, och hvilka Utskottet först, sedan Riksens Ständer öfver det nu afgifvande förslaget yttrat sig, velat till pröfning företaga, dels af de här upptegne endast kupnat återgifva de i dess tenka mest utmärkande dragen, har åt de inlemnade förslegen lempat all uppmärkssmhet, ehuru Utskottet, 1 anseende tili skiljaktighetem emellan deras och Utskottets åsigter, icke kunnat lägga något bland dem till grund för sitt eget förslag. Men både i de här uppgifoa och i de eljest till Utskottets kännedom komna förslagen , har Utskottet icke kunnat underlåta att fästa synnerlig uppmärksamhet å den öfverensstämmelse, som, i frägån om nödvändigheten af en representssions-reform eger rum emellan åsigter, som i öfrigt betydligen skilja sig från hvarandra; äfvensom det icke undfallit Utskottet, att denna fråga, som förut egentligen sysselsatt dem, hvilka åt det praktiskt-politiska lifvet egnat sin verksamhet, nu äfven ådragit sig uppmärksamhet af män, hvilka, i detta lif endast tillfälligtvis indragne, vanligen på afstånd betrakta dagens ej mindre än årbundradens skiften Utskottet har trott sig häri finna ett nytt bevis, att frågan mognat för en sllvarligare banmdlöggniag, och blott uppfylla en oeftergiflig medborgerlig pligt då det med fullt medvetande af företagets svårigheter och af bristerne i det förslag, som här framlägges, icke desto mindre till Riksens Ständosa hadframanda tf.amlam man fonrtan af alma Kf