under striden med hela nationens vigtigaste anselägenheter ? e— ETERN ÄR VÅR TIDNINGSLITTERATUR VERKLIGEN I ÅTNJUTANDE AF EN MAKALÖS TRYCKFRIHET ? Under denna titel innebåller Danska tidningen Fedrelandet en artikel, som sprider ett klarare ljus öfver tryckfrihetens tillstånd hos våra grannar — ty derom är egentligen fråga; i Sverige vet man förut, att tryckfriheten bar varit oförliknelig alltseden 4842 isynnerhbet under Hr v. Hartmansdorffs Hofkanslers-välde — och som genom sin uppställning i alla afseenden är läsvärd. Vi hafvan, beter det i det danska bladet, cen utmärkt god, utmärkt brukbar tryckfrihet, en tryckfrihet, hvars like det civiliserade Europa knapt kan uppvisa,, sådana rop hafva vi alltjemt hört af många, till och med af dem, för hvilka censurens penndrag hafva en oantastlig helighet, vida upphöjd öfver alla domstolars utslag. vad åsyfta dessa rop eller hvad skola de uträtta? Först är det ej vväsendtligt att komma ihåg det orden astor,, acmycket storp, cutomordentligt stora, amakalöst stor, lätt kunna öfvergå till aför stor, och således sträfva att förlama den, redan många år till en del, lama tryckfriheten, Dernäst kan det icke undgå någon, alt man, genom utbasunandet af vår tryckfribetlagstiftnings frisinthet, undandrager dem allmänbetens deltagande, hvilka af kärlek för sanniogen glömma hela bärskaran af hotande lagparagrafer. Ty, då lagen tillåter att skrifva så fritt, så oförbehållsamt, är det då icke i hög grad tadelvärdt och förtjenar det ej allvarligaste missbilligande, att öfverskrida laglighetens vidsträckta gränser. Då således dessa deklamationer om vår makalösa tryckfrihet bana vägen för ytterligare inskränkningar deri och kasta en skugga på dem, hvilka, om än utan vett och vilja, bryta mot lagen, så är det nödvändigt att gifva en tablå öfver vår tryckfrihetslag, och vi bedja våra läsare ursäkta om vi, vid upptagandet af ett så ofta behandlat ämne icke hafva något nytt alt anföra. Hvad är tryckfrihet? Ar det en makalös trycks frihet, då man ej får säga ett enda ord till allmänbeten utan efter tillåtelse af en underordnad embetsmen, hvilken ej står under någon Jag, uta blott handlar efter hemliga instruktioner eller eget godtycke? Vi veta väl att undersåtarne i Danmark äro ringa skattade såsom statsborgare, vi veta, alt frihetskänslan bos många är ringa och slö, att slafsinnets evangelium ännu räknar många högröstade bekännare, men så djupt tro vi dock få vara sjunkna, att de skola kalla dem fria, öfver hvilkas handlingar en underordnad embetsman ulöfvar er, ej 2f domstolar bestämd, osfbängig makt. Så länge det danska folket icke kallar hemliga instruktioner lagar, och de, på dessa grundade, resolutioner, domar, så länge låter det icke inbilla sig, att de, som stå under censur, hafva en makalös tryckfrihet. I de båda hertigdömena, det vill säga i nära hälften af det danska riket, är hvarje blad, som tryckes, underkastadt den fullständigaste censur. Den stat, hvaraf den ena hälften ej har den ringaste tryckfrihet, har ju en makalös tryckfrihet? För att ej missförstås, vilja vi tillägga, att vi, hvad Holstein angår, ej ämnpa göra Regeringen några förebråelser, för det den icke afskaffar censuren, ty den är der bumden genom Tyska förbundets föreskrifter, men i Schleswig bar Hans Maj:t full makt, och är således i stånd att uppfylla det hopp om censurens afskaffande, hvartill bans ord: Tryckfriheten har ingen varmare vän än mig,, gilvit grundad anledning. De, hvilka tala om Danmarks makalösa tryckfrihet, mena väl således icke den ena bälften af den danska staten, de hafva säkert glömt våra schleswigska och holsteinska bröder — må dessa förlåta att vi kalla dem så — och endast haft Danmark i sigte. Det är således här vi skulle bafva den makalösa tryckfriheten; om man imedlertid sammanräknar vå. ra danska tidningar, så finner man, att hälften af dem står under censur, och alltså ej har den ringaste tryckfrihet. Vi komma således till det märkliga resultat, alt i ett land med en makalös tryckfrihet bar tre fjerdedelar af tidningslitteraturen alldeles ingen tryckfrihet.