ned matematisk noggrannhet, i hvarje ögonblick if den korta tid, på hvilken ban låter en åstunlad vara af dem frambringas, och som kan månglubbla denna verkan så långt, som han till öljd af varornas efterfrågan sjelf finner för godt. ch denna kamp kan ej slutas, så framt man ej lyckas hejda den ofvan omtalade tillvexten af materiell och intellektuell kommunikation emelan stater, samhällsklasser och individer. Man skulle likväl då äfven lyckas att isföra det slags näringstvång, som råder i Kina, hvarest, som let berättas, alla varor måste säljas efter taxa, men deremot inga andra motorer tillåtas än menniskokraften; så att man ej en gång får mala mjöl med ttillbjelp af vatien, vind eller kreaur, utan blott kan nyttja handqvarnar eller irampqvarnar; der plogar, åkdon och kanalfartyg dragas al menniskor. och der både resande och varor allmänt fortskaffas genom bärare. Vi förmoda likväl att ingenting dylikt är alt påtänka i Sverige, mer än i något annat land, der Europeiska samhällsför hållanden gjort sig gällande. Sjelfva bandtverkens relativa undergång, såsom handtverk, lärer väl således omöjligen kunna förekommas; men deraf följer icke att bandtverkarne eller deras arbetare älven måste gå under. Vägen för deras räddning är öppen: de måste på ett eller annat sätt dellaga sjelfva i fabriksindustrien och derifrån hemta den inkomst, som handtverksindustrien mer och mer vägrar dem, Detta inses redan af en mängd Svenska handtverkare, och det är denna insigt, som framkallat våra skrädderifabriker, skofabrikiker, snickerifabriker, vagnsfabriker, m. fl, och dagligen förökas deras antal med nya. Man röjer der spåren till den nya form, under hvilken handtverkerierna synas komma att återupplefva, nemligen såsom fabriksbolag mellan flera mästare, hvilka med förenad mm mm ÅA FRK MA vo omtanka, skicklighet och kapitalstyrka eller kredit, tillsammans sysselsätta ett större antal gesäller och arbetare, än de såsom serskilda verkstadsägare skuile kunnat använda, och frambringa handtverksvaror lika ofta på spekulation eller till försäljning mot lindrigt pris, som på beställnipg mot ett högt. Flera bland dessa bolagsmän hafva ock förvärfvat en större förmögenhbet, än de någonsin kunnat hoppas, i fall de drifvit rörelsen blott såsom handtverkare. Men dessa bolag äro icke skrån och stå ej med skråväsendet i något sammanhang, som på minsta sätt är nådvändigt för deras tillvaro och trefnad. De utgöra tvärtom förebilden för de fria fabriksassociationer, hvilka synas beredda att öfverallt träda i skråens ställe, i de fall der handtverken undanträngas af fabriksindustrien. Men det är ej blott en och annan ibland skråmästarne, som redan visar att fabriksproduktionen snart kommer att blifva den enda som lyckas. Frågar man deras arbetare härom, så träffar iman, åtminstone i Stockholm, sällan någon som tror sig kunna vinna framgång såsom mästare i äldre mening. De fleste hafva fabriksanläggningar i sigle, och förena sig ofta derom på förband, medan de ännu arbeta på de redan etablerade fabriksidkarnes verkstäder. Till handtverkens bestånd och förkofran, såsom sådana, var det dock, som skråinrättningen uppstod, och för dess bestånd och förkofran är det, som den ännu, efter en från deras blomstringstid ärfd tro, anses af en och annan borgersman för så oundgängligt. Vi halva här, så kort och enkelt som möjligt, skärskådat grunderna för denna tro. Vi hafva erinrat om några facta, med hänseende dertill, dem det är omöjligt för hvem som belst ait förbise, när hans uppmärksamhet en gång blifeit fästad derpå. Dessa facta upplysa, att handtverken, såsom sådana, måste ovilkorligen gilva vika för fabrikationen: att denna nödvändighet är ett alster af de i sednare tider beständigt tillväxande kommunikationerna mellan individer, samhällen och samhällsklasser, dem det ej ligger i mensklig makt att hämma eller inskränka: att handtverken sjelfva småningom börja antaga karakteren af fabriker: att denna deras nya form är den enda, under hvilken de hädanefter kunna fortfara; alt de likväl under den icke blott kunna bibehålla sig, utan drifvas med vida större förmån för sina idkare, än under den gamla skråformen: att en del Svenska handtverkare redan varseblifvit dessa vilkor för sin trefnad, och ställt sig desamma till efterrättelse, med framgång: att den uppvexande bandtverksgenerationen har samma åsigt i allmänhet, och sjelf icke tänker beträda någon annan väg än fabriksbanan: att de år derföre snart äro räknade, inom hvilka alla de kandtverk, som redan kunna förvandlas till fabriker, äfven hos oss blifvit dertill förvandlade: och att skråväsendet hvarken påkallas vid denna förändripg, eller passar när den blifvit utförd, utan sannolikt kommer att efterträdas af den nya associationsform, som äfven här redan börjat visa sig i formen af fria bolag mellan flera handtverkare. till gemensam fabriksrörelea