Aftonbladet – 19 september 1840, sida 1

väsendets vidare framtida utsträctniag. Då de fun nit kommunen redan i ett afscende bildad, nemli gen i sockner, hefva de trott denna vara ett tjen ligt experimentalfält eller den uppslegsånda, hvar med början borde företagss. Men härutinnsan ä det just som jag fruktar misstaget vara begårgel Med försök i smålt och nedifrån må det vera o:ät ett gå tillväga med de fysiska elementernea. Meba niska och kemiska sanningar kunna möjligen ut rönas genom modeller och tillblandningar i smitt men vid anordningar ef de moraliska — när ce gäller lefvande menniskor — hvars seder och verk samhet man vill forma, då skulle jag tro att för. bållandet måste vara omvändt. Alla tidersl!sgstift. ningshistoria har visat oss hvartill det eviga lep psndet med nya detaljtillsatser slutligen ledt då samhällen, som ifrån början utgångne från oriktig grundsatser, hvars mognad låtit känna sina bittra frukter icke mäkteat uppgräfva örtens hjertrot. Er ogenomtränglig och oöfverskådlig massa af lagar förbud och iekttagelser, en oräknelig skara af cm: betsoch uppsyningsmän och i bredd dermed öl ade förbrytelser och lagöfverträdelser — nödvändige att beifra — ändtligen ökade statsutgifter bafva alltid och allestädes blifvit de säkra följderna, förbättringarne, den ökade trefnaden och välståndet de osäkra, de fån holt andra källor upprunna, eventuells. Det är derföre jag intsges al farhiga, då jeg ser utsmides en ny kedja af paragrafer för ett i sig sjelf gammalt förhållande, som svårligen, innen dess grundsatser närmare blifvit utredda eller kände, ksn länkas ibop med nya skapelser. Om dess? sednare kunna helt och bålet fristående in föras, såsom t. ex. privatbankerne, så är det klart, att samhället vinner på att erhålla bestämd lag för ett förut på häfd eller på höft hvilande nytt för hållande; men så är det ingalunda med det egen:liga kommuezal-väsendet. Det existerade fordomdags de facto hos våra förfäder, festån under råa former, det har sedermera blifvit i det mesta tiliotetgjordt geccm positiva administretionsformer och författningar. Vill mar vidröra det, vill man reform era, gå borde man, efter min tanka, börja med att utreda de högsta möjliga ideala g-undsatser, införa deraf i hvad sig gö a låter, i de ölilge regionerne och såmedelst steg för steg låta dessa grundtatie utveckla sig i detealjerne. Såsom jsg föreställer mig möjligheten häref, skulle legparsgrefernes antel misskas i stället för att ökas, och machinerlet förenklas i stället för att ytterligare komplikeras. — Men detta hörer till den fjerde och sista I igsn cm organisationen i sin fullständighet, uppställd efter grundsats, men med tillämplighet tili vårt sam hälies nödvändiga, men reformerade, sttributer. — Förmätet och Jättsinnigt skulie det an:es, om jag häröfver ru framkastade mina idter, för hvars inrymmande in slalu quo, är föga utsigt; men hvad jeg vågar uten fara för missteg påstå, är, i afseende på tid och sätt: att ellensstyrandet måste först uppgifvas, dernäst och ovilkoriigen tepresentationssättet förändras; samtidigt de, med i ättegångssättet — och andra nödige :eformer, synnerligt i brottmålslagerne inföses, innen det är tävkbart att något klokt municipaleller kommuralsystem kar uppstå och frodas. Hvad jsg sålunda ru yttrat om socknestämma och kommunal styrelse — afser naturligtvis egentligen förbållandet i lendsorterne och i allmövbit inskränker man sig endast till socknestämma för ecklesiastika föremål, så ken man i de nu gällande författningarne införa ganska ringa, om någon, förbättring hvad tandet beträffar. Och inga betkattningsfrågor borde dit inrymmas. Men att ett helt annat förbållande må vara för da större städerna och isynnerhet hufvudstaden, medgifver jag gerna. Uten att känna tillräckligt det fektiska, tror jag mig dock kunna inte, att reden existerande kom munalförhållanden derinom kunna genast ordna: på ett ärdamålsenligare sätt, genom en speciel lag; men sådent torde icks böra blifva föremål för de sammenfatta Utskottens bearbetning.