Aftonbladet – 19 september 1840, sida 1

Gc HSiorgsian a LAadugarasiandet; 1 FF. DASTMANS 1 huset nåe Kontor till 2 sk. Benko raden. U:deining kl. 6 efter TTT TTT männa ardar. Vill man pu iosföra kommunealsty else, så borde man först tillse: om man kan, el ler får lof att minska embetsmannainflytandet, oc derpäst: om man kan framkalla allmän anda? Detta är dock politiska och moraliska problemer som icko lösas med än aldrig så många reglemen tarfska poregrafar, uten bero, — såsom alltgodt — på en gåfva ofvarifsån!! Biir denna gåfva en gån; gifven, finner Sverges Konung sig en gång nöjt med att skydda, i stället för att minutiöst styra så träda dess tjenare viillgt.ur vägen för den verk samhet, som, efter allmänt lokalt förtroende, upp drogas åt menigbetens, för hvarje ärende dugligast män. Och sådane kommo då ej att fattes, när de icke tillbakasättas, hindras eller förföljas — hvilke icke alldeles är utan exempel — af dem, som under närvarende system, !cke tåla några medtäflare Det visar sig då, att föra några lagbestämmelser eller åtminstone högst eckla äro af nöden; att bestyren, rmåncgfaldigade efter reglen af arbetets fördelning, väl tilltaga i mån af förtroendet; men jus! också såsom väsendtligen baserade derpå och verkande med en moralisk snarare än juridisk makt, icke behöfvå några stela former, utan uppfyllas med inbördes tillfredsställelse, utan tvång, och, efier naturens anvisning, i hvarje förekommende fall. Till en hvar, som lefvat på landet och icke varit alltför mycket bunden via en viss plats, eller ailtför olyckligt placerad, ville jog hemställa, om ban icke funnit förhållandet någonstädes vara verkligen ändamålsen!igt nog och fredligt inom en elter annin församling eller socken? Har ban observerst något sådant, så ber jag bonom vidare erinra sig, orm kändelsen icke då varit, att sockenboerre, om icke just af en och samma klaes, dock hafi en sådan homogen blandning af flere, att intet maktbegär, på grund af öfvervigt hos nägondtra eller på någon hiorarkisk myndighet, haft tillfälle u:bilda sig; dortill ock att inga ämnen af annan natur. än de, som egentligev, enligt äldre bruk och författningar, sorterat under sacknzestyrelsen, kommit i en sådan sccken i fråga, således endsst vården om kyrkan, om de fattige, tillfälligtvis också om hälsovården, gockneskolan och socknemegasinet, i fall sådano funnits. Pastor och Kyrkoråd, med årligen afvexlande Kyrkovärder, Sexmän och Fsttigdirektions-ledamöter hafva merendels i all stillhet fungerat, och knappast har något kspellanseller klocksrevel kunnet störa denna lilla kommuns sämja och endrägt. Detta förhållande her jag trott bero afoch anvisa på följande omständigheter och siusndsetser: 4:0 ait kommunen varit till sitt omfång läg pedt efter naturen af de föremål, som den egde inom sig efsöre; alt 2:o intressena varit liksrtede hos kommuners bomogena befolkning; 3:0 ett vealfiiket och förtroende utgjort de lifgifvande principarne vida merän lagbestämmelser, och slutligen 4:0 frånvaron af all diktatorisk öfverlägsenhet. Om en enda större godsegare funnits, så har bergs öfvervigt bestämt utgången i de mål, dermed ban sig befattas, och dermed har väl ofia församligen kunnat vara belåten, helst hans intresse kuonat vara detsgmme, som öfriga sockneboers, men om flere större godsegare funnits, hvilka stridt om heriaväldet, eller någon embetsman velat begagna sitt inOstande, så har straxtsall allmän anda inom -alimogen och de mindre jardegarne upphört. ATS dessa iakttagelser ville jeg härleda följande slutsats: stt om än sockneeller församlingsindelningen är under vissa förhållanden lämplig för de kommunalbestyr af mera ecklesiastik natur, hvilka hittills sorterat under sockenstämman samt pastors egentliga ledning, så följer icke deraf, att socknen är ett lämpligt distrikt, i fell msn ville utsträcka kommunalbestyr till frågor, om vägar, broar, kanaler, större odlinger och afteppningar, skiftesfrågor, polismål och beskattning. Distriktet måste då sökeg så vidsträckt, att inom dess gränser befinnas ett större antal personer, hvilkss intressen ställa hvarandra i någorlunda jemvigt och tillåta förevämnde moraliska driffjeder satt träda i verksambet. Det är klart, ett man vid sådan distrikts utvidgning snarsre stöter på hierarkiska elementer in inom den mindre kretsen, socknen, hvarifrån såidane nu stundom äro befriade; dessa elementer måste pu undanrödjas eller neutraliseras genom motvigt från andra af lika inflytelse, så vida någon allmän anda skall kunna uppstå. Inom ett distrikt kucna t. ex. domaren och kronofogden, öfversten och bofmarskalken o. 8. v. bidraga till intressenas och irflytendets assimilation, hvilket är hufvud-. vilkoret för ell kommunalstyrelse, som skall lända ill gegn och landets trefnad. Der detta icko låter sig göra, hvilket beror af de under första frågan betrektade vilkor — så hjelper ingen inrättning af nämnder och långa reglementen derför, utan det ir bältre låta embetsmännen styra såsom det nu sår, iblend bra nog, om de äro redlige och dugli,e, men åtminstone utan alltför mycken kollision ;mellan dem som hetas styra. En på sätt och vis vån pastors inflytelse afsöndrad styrelse inom en jocken med rättighet och skyldighet att inblanda ig I ämnen, som hittills blifvit anseddo vara af cklesiastig netur, anser jeg vara ett stort misstag. Folkets fribet och verkliga intressen blifva icke ierigenom på det ringaste befordrade, de större föemålen för en verklig kommunalstyrelse vinnas cke, men split och ocenighet komma att lemna pelrum för intriger af utom kommunen stående vakter, bvilka icke skola underlåta att begagna len nya polismyndighet man inom socknen ordnat, ör att intränga i familjlifvets hittills någorlunda kyddade kretsar. Mången kan tycka att jag härvid drifver missänksamheten för långt; och rättvisan fordrar att ittryckligen förklara, det jeg ingalunda hos de samnansatta Utskottens Ledamöter kunnat ana den minsta afsigt eller syftning åt en minskning i medorgerlig frihet. Tvertom jag är öfvertygad, att leras förslag varit framkalladt af det renaste nit ör allmänt väl, och att de trett det vara bättre nföra någonting, såsom en början till municipala En