Aftonbladet – 19 september 1840, sida 1

ligt min mening, den andra, som bör betraktas. ligen iatränga i alla styrelsens detaljer, så at desse, ehvad många instanser de än måste ge. ncmlöpa innan de kunna framläggas under hans ögon, likväl lagligen sortera under honom, och af bögstdensamme slutligen måste erhålla pröfning; avser Hans Maj:t ännu, oaktadt sin höga Jålder, en så uppfattad regeringspligt för sit möjlig och (tillika angenäm att uppfylla; finnas lännu icke allenast bland hans rådgifvare och närmaste omgifning, utan äfven ibland vissa klasser inom representationen samt hos byråkratien, en ihärdig tendens åt samma hill; så tyckas de förhoppningar vara nog sangviniska, hvilka, stödjande sig, antingen på nigra allmänna ordalag, i hvilka artighet är mer framlysande än bestämd tillåtelse, eller i några preliminära åtgärder, såsom kommitte-tillsättningar och nådiga remisser till Rikets Ständer, tro sig kunna erhålla sanktion på ett lagförslag, hvilket i verkligheten tillintetgjorde, eller rättare gjorde obehöflig den konungsliga pröfningen rörande en mängd personer, hvilka under det närvarande systemet måste blottas för den centrala skarpsyntheten. Förmoda de, att Hans Moj:t, trött af ett slikt detaljbestyr, och mättad af den ära som kan derunder anses likasom hopad endast öfver bans personlighet — under det alla hans embetsmän, högre och lägre, blott äro mer eller mindre ofrivillige redskap att verka på en i sig sjelf passiv folkmassa — skall omsider ivskränka sin höga verksamhet till egentligen så kallade regeringsåtgärder, -beståerde, hvad det inre sambällsskicket beträffar, antingen i nya organisationer för folkets egen sjelfverksambet, eller kontrollen och upprätthållningen dervid, då kollisioner möjligen inträffa: tro de, att man ens vill lemna åt sitt värde de medborgare, som icke söka annan utmärkelse än alt framlägga förslag till sociala förbättringar, utan ock medgifva en viss grad af sjelfständigt förvärfvad ära uti en obetald men omsorgsfullt egnad möda för det allmännas nytta och väl; så göra de rätt i att småningom, nedifrån söka införa ett sambällsskick, visst icke till sin riktning i strid med det konstitutionelt monarkiska regerirgssättet — ehuru det såsom en följd af sednare tiders begrepp om allmänt menniskovärde inrymmer någon del af så väl samhällets styrelse, som förtroendet dervid och förtjensten deraf åt Folkets sjelfvalde män; men bevisen för sådan tro och, sådane förutsättningar borde först framläggas och torde tåla noga undersökning, innan de såsom öfvertygande kunna antagas. Ingen lärer imedlertid neka, att en harmoni måste existera i ett låhds sambällsinrättningar och att denna harmoni icke kan existera emellan allena styrande i de minsta detaljer och kommunal styrelse i någon väsendilig del. Härå torde svaras, att sådant beror på hvil ka föremål, som skola åt kommunal-styrelse öfverlemnas? — — Denna fråga är också, enOm men nu anteger såsom grundsats in sbstracto, stt Regeringen icke borde inblsnda sin inflytelsa och sina beslut I sudra ämnen, än der antingen samhällets rätt möjligen ifrågasatt, I strid med en eller flere individers, eller ock der menigheters cller irdividers Inbördes påståenden eller tvister voro af patur, att icke kunna genom domaremakten vid lega domstolar efgöras, esmt att i alla andra afseenden, uom lega tvisteeller brottmål, menigheterne borde få bilda sig I kommuner, med rättigheten att så väl stifta lagarne eller föreskrifterne, som utvälja deras handhafvare — så lyster det mig likväl att se, om man, under närvarande förhållardro, skulle finna 40 personer ense om tillämp: ningen af grundsstsen. Iländer, sådane, som Norge och Förenade Amerikanska staterne, går dett lätt, men här i landet återsiår mycket att förändra, inpan man kunde våga försöket dertill. Firågorne om föremå!en skulle således troligen inskränka sig till ytterst få. Det skulle leda mig för långt från egentliga ändamilst med detta yttrande, att här ingå i detaljer; men jeg vågar tega för afgjordt, att om mer ville försöka närmsre specificera hvad som, eniigt svenskt spsåkbruk, skulle kunna innefattas under då af L:gsamt Allmänna Bssvärsoch Ekonomiutskotten i 9 Ä af betänkandet JM 4 nyttjade ordalag, såsom afulligöreande af allmänna åliggsnden, befordrande af ordning och sedlighet etc, så skulle man genast träffa in på det gebit, der statens embetsoch tjenstemärp, efier utfärdade allmänna förfottningar, reden ega en myndighet, hvars upphörande eller sättanåg till sido troligen icke tå lätt medgåfves. Orsaken, hvarföre olika meningar skulle snart föranleda till allvarsamma stridigheter härom, ligger nästen helt och hållet i Sverges närvarande bierarkiska riktning, uti begäret efier makt — allt ofvanifrån nedåt — i och för maktens skull. Det i sig sjelf naturliga vore väl, stt ingen eftersträfvede ett sysslande för andras räkning, än sin egen, utan ansåg sådant snarare för ett besvär, hvilket endast känslan af allmän anda och förvärfvandet af allmän erkänsla kunde motvägsa; men embetsmennaväldet lyder en annan naturlag, nämligen, stt all makt söker utvidga sig, och der denna i sekler herrskat, der trifves svårligen den motsatte, all En