Aftonbladet – 17 september 1840, sida 2

Article Image
H0M Alässtanvden nu stiadnat 1 olika Hosiut om hvilketdera förslaget skall hvila till nästa Riksdag, och derom snart kommer att röstas i Förstärkt KonstitutionsUtskott, så hafve vi ansett närvarande ögonblick lämpligt att fästa uppmärksambheten vid Friherre Nordenfalcks anförande som vi tre, skall läsas med intresse, ej mindre för de öfvertygande skäl Hr Friherren framlagt för sin mening, än de vackra och konstitutionella åsigter i allmänhet, som det innehåller : I valet emellan de olika meningar, som blifvit i detta ämne yttrade så väl inom Utsk., som nu hos Ridd. och A., tillhör jag dem, hvilka önskat Riksdagar hvart annat år. Jag hads äncu icke iilifalle att deltaga i denna Riksdags förhandlingar vid dena tidpunkt, då fråga var och beslut faitzdes om de grundlagsförändringar, som boredde ea annan organisation af Statsrådet och i:förandet af dspartementaistyrelse. Jag skulle då med glädja velat biträda detta beslut, såsom ett steg till usbildanda af ett konstitutionellt samhällsskick, men jag 3kulle tillika hafva nedlagt den förklaring, att jag hade ansett detta ena steg af ringa värde och ioflytelse, om man icke omedelbart derefter tog det andra, som rörer en förändrad organisation af representationen; ty att ombiida och förbättra den era samhällsmakten, utan att samtidigt eller omedsibsrt derefter göra det i afseende på den andra, xan men knogeppt kalla en half mesyr. Frågan om en förbättrad representation sönderfaller i tvenna delat; den ena rörande representationens sammansätsring, och den andra rörarde dess verksamhet. I sadnare afseendet förekommer i främsta rummet tiden för representationens sammanträden. Man må bilda en styrelse så väl som helst, ej mindre till organisation än till personal, så skall dess verkssmhet i längden ovilxorligean blifva förlzmad och tillbakahållen, om den måste sakna stöd och u2apiysning 2f folkets ombud. Derföre måste det för st7relsen vara af vigt att ju oftare ju bättre få rådfråga representationen. Man har invändt häremot, att uzder mellantiden för Riksdagarns skulla dena periodiska pressen utgöra ett supplement, hvsrigenom Regeringen kundo få erfara nationers össkningar och behof. Till någon del kan dötta vsra sant, men denna utväg är i alla fall högst afuilkomlig. Afven under förutsättning, att den p:riodiska pressen med den fullkomligaste redlizhe; och efter basta öfvertygslse skulle söka att upplyss Regeriogen om nationens önskninger och bebof, så kan man icke hos denssmma antaga störta ofelberhet eller upplysning, än hvar och en snnso individ skulle kuana förskaffa sig efser samt2: och konpfersneer med andra medborgare. Om det således i allmänhet måste antsgas at: det i vi ionstituticnelt samhälle är af hög vigt, att täta s-rmråd ega rum emellsn Regeringen och Represastationen, så måsta detta isyrnnerhet vara fsllet i ett land, der den ekonomiska lagstiftningen ligge: -asamt i Regeringens bänder. Under en tidpu är då industrien framgår med jättosttg och rästan dagligen i alla riktovingar förster bevisen på en utveckling, som ingalunda bör vara främmande för Regeringens uppmärksamhet, utan föranleda dersfter lämpade beslut och åtgärder, måtte de: ytierligare vara al hög vigt, att om nationens verkliga intresse iphemta dess tankar, hvilka i alla fajlmåsie bäst kunna uttryckas och göra sig gällard? 58nom nationens ombud eller representationen. Med ett ord, huru man än vili se saken, entinzen san betraktar den från Regeringens sjynpuckt, kvars verksamhet måste vara mer tryggad och :örrare fortgå under tätare tillfällen till samråd med representationen, eller man betraktar saken från synpunkten af nationens intresse — och dessa båda intressen, välförstädda, borde aldrig kuana tänkas åtekiljda, — så måste men i hvilket fall som helst komma till åen slutsats, att tiden emellar Riksdagarna bitintills varit alltför lång och att den bör förkortas. KonstitutionsUtskotie: har visserligen föreslsgit en förbättring i denna del, i så måtto att den alltför långa iderymden af fem är emellan Riksdrgarne blifvit förkortad till tre år, men jag anser deita, ebu:u något bättre än förut, icke uppfylla hvad man kunds fordra. Från de stäl jag nu haft äran anföra skulle jag visserligen, i rak konzeqvens, kunna leda mig till den slussats, att Riksdogs hållande hvarje år inom en begränsad tid vore bäst, men en sådan öfvergång skulle ki:nske af raojoriteten inom Riksstånden enses för skarp, och jag medger att den kan vara det innsn allg de förhållanden blifvit jöomkade, som dermed stå I sammanhang. Men deremot: anser jag ingen våda vera för handen, om man skulle antsga Rikets Ständers sammanträden sill hvartarnas år. Dervid ville jag dock fästa det förbehäll, ztt Riksdagarnes längd skall vara bestämdt bezeränsad och icke kunna utöfver denna gräns af nigondera statsmakten förlängas. Jeg ville i deita fall antaga riksdacarnes lärgd will sex månsder, beräknad från någon tid om bösten till motsvarande tid på våren, under hvilken tidrymd det är lättast att för Representanterne i landsorterna att aflägsna sig från deras hem, för att bivista Riksdagen. Under antsgande deraf, tror jag Icke, att det, såsom flere Talare förespeglet, skulle inträffa, att Riddarbuset, vid hvilket man serskildt fästat sig, skulle blifva alltför fåtaligt besatt under Riksdagarne. Blifve Rikadagarne bestämde till 6 månader hvartannat år, så tillstår jag, för min del, att man visserligen skulle vara här be!dre 6 månader hvartannat år, antingen från den 4 eller 15 Okiocber, eller ock den 4 Maj, än mav ar kär 42 å 13 månader hvart 5:e är. Tager men kostnaden i betraktande, så är det vissarligen min mening, den jag ej skal underjåta art framdeles i vederbörlig ordmng söka göra gällande, att riksdegskostnaderne böra utgå afstatsmedlen, hvarförinnan dock fordras å:skilliga förbevedande åtgärder, framför allt att Representationen biringas derhän, ait verkilgen kunna anses Vara pattonens ombud, hvilket icke inträffar under dess nu varsnde sammansättning; men i alla fall, huru man än antager, att riksdagskostnaden utgår, så blefve, med undantag af resekostnader, som utgör den minsta delen, beloppet detsamma, antingen men hvert 4:23 år på Riksdag använder 15 månader, såsom hittills varit fändel:en — Dågon gång har den varit 4!, år — eller hvartannat år 6 måSEE Ve — Äxlav fRrvtildan:!!1..

17 september 1840, sida 2

Thumbnail