Aftonbladet – 16 september 1840, sida 4

POSTSORIPTUM, erligtningarna på Riksdagen balva i dag bjudit en märkvärdighet vid diskussiover et betänkande hin StatsUtskotet förslag IM veteringspropositioner al Förkla StatsUtekottet i alseende på de anslgsIkier, hvarutinnan Biksstånden etennat i oa beslut. Det har nemligen i nigra al dessa Mäter båndt, stt Borgareoch Bondestånden asStal vista vilkor wid enslag, som deremot at lidderskapet och Adeln beviljats utan något vilkor, och enligt grundlegen böra följaktligen roteras i det Förstärkta Utskottet, antinsen vilkoret borde fästes, eller icke vid anlaget. Starka bemödanden voro isynnerhet å pane vid 4 punkten, om ett anslag på första hufvudtiteln och den 44:de om anslag till Carolinska nstitutet, att få bort de vilkor, som StatsUtskottet hade föreslagit och Borgareoch Bondestånden bifallit. Hr v. Hartmansdorff, Presidenten Friherre Cederström och Hr GeneralMajoren Lefren hos Ridd. och Adeln samt bos Presteståndet Hr Prosten Åstrand, som vid denna Riksdag är såsom en omvänd hand ifrån sina åsigter sistl. Riksdag i anslagsfrågorna, samt jemte honom de båda Biskoparne Heurlin och Hedren jemte Professor Retzius, (som några ville anse jäfvig i frågan om Caroliaska institutet) voro högst nitiske att strida för den satsen, att Rikets Ständer alldeles icke hade rätt alt utsätta några vilkor vid sioa anslag. Försäfves fremhöllo andra ledamöter emot dessa Hrer grundlagens bestämda stadganden, att anslagen skola till de af R. St. bestämda ändamål användas; deras ifver för styrelsen tillät icka deras samveten uttrycka ett sådant vilkor annorlunda än genom EkonomiUtskottet såsom en underdånig önskan, på hvilken Regeringen kan fästa hvad alseende den behagar, men i alla fall behålla pengarna. Denna åsigt segrade ock hos de Högvördige, och i blinken zefläts en skrifvelse derom till de Högloflige, som nu på middagen haft votering i frågan om 44:de punkten, sedan förut flere ledsmöter så väl vid den punkten som i öfverläggningen om den 4:de, såsom Grefvarne Frölich och Anckarsvärd, Friherrarne Sprengtporten och Tersmeden, Hrr Dalman och Bengt Ribbing förgälves sökt visa nödvändigheten att antaga voleringspropositionen och försvarat Ständernas anspråk att få sin grundlagliga rätt hevarad, samt den förstnämnde till och med varnat för den brytning som måste uppstå i fall Borgareoch Bondestånden om de vilkor de fästat vid sina beslut, kastas öfverända, på sådant sätt, tilläfventyrs skulle undandraga sig att votera. Omröstningen utföll med 74 röster mot 33.