Aftonbladet – 16 september 1840, sida 2

utgör vida mer, än man velat antaga, äfven som huru det förhåller sig med Ständernes egna önsk: ningar och beslut i afseenda på rotefribetsmedlen, är upplyst af en ennan tidning, i detta fall så mycket mindre jäfvig, gom den tyckes sakna alla sympatier med denna Riksdags Stetsutskott. 3:0 Att till nya ordinario anslag åtskilliga sum: mor erfordras, har gesom Ständernes beslut redsn blifvit uppdagadt; men att ingen af de i inkomst betänkandet upptagne summor blifvit af U:skottet ämnad, hvarken till extra anslag elier öfverskotter, lär en snar framtid utvisa. 4:0 Någon annan plan än den, satt efter bästa insigt förfara, torde ej behöfva bäruti förutsättas. Att en sådan icke förefunnits, tro vi oss kunna tryggt försäkra; men om än så bade varit, så gör man visserligen Utskottets Ledamöter intet annat än en skyldig rätivisa, genom det antsgande, att de icke skul!e hafva böjt sig derefter. ö:o På ett försök, att undvika olägenheterne af en enda skattetermin, har Afdelningen varit be tänkt, och Järer förslag derom ofördröjligen till Stånden inkomma. Stockholm den 44 Septomber 1840. CR. Tersmeden. J.H. Thomander. Pehr Ahlqvist. J. A. Kjellberg. Theod. Foenander. SS. Heurlin. B. Gudmundsson.n Rediktionen anser sig böra hetyga de Ledamöter, som underteckzat ofvenstående lförklaring, sin aktning för deras sätt att upplysa om anledningarna till nigra åtgärder, mot bvilka anmärkningar förekommit i vår här ofvan omnämnda artikel om den närvarande ställ ningen inom representationen, Att nu inlåta sig i någon ytterligare utredning af anmärkningarne, skulle erfordra mera fullständighet, än vi kuone i dag egna deråt. Likväl utbedja vi oss i förbigående få nämna, alt em det ock antogs, ati Inkomst-Betänkandet icke bör föregå Utgifternas reglering; och om det ock vore sannt, hvad vi ej kuone fatta: att t. ex. hsmmantals-räntans upphäfvande skulle trycka vissa orters jordbrukare, under det att lindring bereddes andrar; så kunne vilikväl ingalunda medgifva, alt de beslut, R. Si. tydligen i följd af misstag eller misstydning fattat, angående rotefribats-medlen, bordt hindra att nu göra rättelse deri; likasom vi måste förundra oss öfver, att Stats-Utakottets ledamöter kunna med sitt instämmande gifva vigt åt en annan tidnings förhastade beskyllning, att vi skulle oriktigt uppgifvit hela den genom Utskottets InkomstBetänkande åstadkomna nedsättningen i nationens skatter vida minåre än den i verkligheten utgör. Det måste nemligen besinnas, att NummerLolteri inkomsten icke kan arses såsom en skatt (emedan man blott behöfver läsa 4774 års Betänkande, angående Lotteriets inrättande, för att finna, att redan den tiden dessa penningar gingo till utlänningen, dit de ock nu komma att vandra); men att deremot det afskaffade Svenska lotteriet kommer att länge kasta en tjenstemanna iodragnings-stat på de andra Stats inkomstkällorna; samt vidare, att blott den del af Lagmansoch Häradshöfdinge-räntan, som varit Statsverket bshållen, utgör den egentliga minskningen (icke den del, som måste af Statsverket ersättes åt domare, m. fl.), nödgas vi stå fast dervid, att hela den föreslagna nedsättningen i direkta skatter blott utgör 300,000 Rdr. Beatrektar man nu, att Uiskottet endast inskränkt Utgifts-Staterna med omkring 40,000 Rår; men bibehållit beräkningarna af Tull-, Charte Sigillate--och Post-verken, m. m., vid dessas förra belopp, fastän dessa inkomster, i fall freden forifar, sannolikt komma att fortfarande ökas, så torde enhvar inse, att StatsUtskottet icke beredt nationen någon garanti emot samma årliga öfverskottsuppbörd för nästföljande åren, som hittills; så att 7 till 800,000 Rdr om året torde komma att uttagas af de skattdragande utöfver folkets behof. Det är icke vår mening härmed, att skjuta skulden till detta förhållande, hvarken på de ledamöter, som haft att utföra inkomstberäkningen, eller på dem, som i Utgifts-afdelnisgen pröfvat behofven. Vi känma ganska väl, att orsaken ligger i den bristande samverken mellan de olika Utskottens arbeten, och det är egenteligen denna vi klandrat. Dot behöver ej tilläggas, att vi icke ett ögonblick misstro Representanter, som i allt öfrigt visat sig så värdiga sitt uppdrag, om att med någön afsigt medverka för en planmässig fortsättning af Ö:verskotts-Systemet; men de torde icke heller å sin sida böra klandra oxis, om vii tid sökt fästa en allmännare uppmärksamhet, och äfven deras, på missförhållanden, hvilka icke synas afböjda genom den nu föreslagna Statsregleringen, men som så lätt kunde blifva det, genom någon ytierligare minskning af skatte-rubrikerna, t. ex. Mantalspengar, Rotefrihets-afgift, o. s. v., i fall man ej kunnat gå i botten med saken, och börja afskaffa grundskatter, hvilkas upphörande är enda vilkoret för förenklingar i kameral-, upphördsoch redovisnings-verken, m. m., och som: dessutom göras nödvändiga af den förändring i jordbruksnäringens förhållanden till manufakturoch slöjdindustrien, som en stigande upplysning och konstfärdighet framkalla.