Aftonbladet – 16 september 1840, sida 1

a ——— RA r 2 sk. Banto. Prenumeration och Utdelning i Bladets I tan och Clara Bergsgränd; i BJÖRLINGS vid Kungsbacken; rid Storgstan å Ladugårdslandet; i F. BASTMANS i huset! ande Kontor till 2 sk. Banko raden. Utdelning kl. 6 efter; ina åt en varm uwtitälskan för en vigtig och stor sak, när den tillika åtföljes af förmågan att göra sig sjelf och andra reda för grunderna till den tro, man vill utbreda, hvilket egentligen är det, som skiljer den lefvande öfvertygelsen från den blinda fanatismen. Också har Hr Prosten vunnit ganska vida flere anhängare för nykterhetssaken, än här varande föreningarna kunnat erhålla och bibehålla; önskligt vore att han äfven kunde stadna qvar en längre tid i hufvudIstaden, för att ytterligare befordra den goda saken, men isynnerhet för att med sitt ord stödja de svage och stapplande, hos hvilka tillläfventyrs en gammal vana än en gång kan vilja taga öfverhand öfver det beslut, som intrycket af hans framställningar åstadkommit. — Statstidningen meddelar en tabell öfver antalet af de under första hälften af innevarande år i riket bysatte personer, hvilken företer ganska tänkvärda förhållanden. Man ser deraf t. ex., att i Blekinge län 492 personer varit bysatte för tillsamman 3588 Rdr, i Jemtlands 6 för 251 Rdr, i St. Kopparbergs 27 för 4573 Rdr, i Westernorrlands 2 för 27 Rdr, i Gottlands 4 för 9 Rdr 46 sk. o. s. v., proportioner, som visa icke blott hur förlusten af frihet för skuld i allmänhet träffar de mest utblottade, utan äfven att det allmänna för denna inrättnings vidmakthållande måiste-vidkännas betydliga kostnader, då bysättningshäkte med betjening måste underhållas för 4 till 2 personer och för värden af 9 till 27 Rdr. Högsta skuldsumman, för hvilken någon blifvit bysatt, är 37143 Rdr, men i allmänhet är den vida lägre, hvaremot den lägsta bestiger sig, i Stockholms stad till 2 Rdr 46 sk., i Götheborg till 2 Rdr och i Malmöhus län till 4 Rdr 46 sk.! Hela antalet af bysatte uppgick till 374 och totalsumman af skulderne till 64,757 Rdr. M—KEE AA Bidrag till korrektions-inrättningarnes historia. : Ibland de minga exemplen som visa, huru våra korrektionsinrättningar urartat från sitt primitiva syftemål, och icke allenast genom sin organisation verkat motsatsen af det som åsyftas med deras ide, hvilket är förbättring, utan äfven genom felaktiga författningar om försvar samt deras tillämpning: blifvit ett slags bastiljer för många värnlösa, som icke begått annat brott, än att de tillfälligtvis varit utan: tjenst, har ett exempel nyligen blifvit hos Red. anmäldt, hvilket är så karakteristiskt, att det förtjenar all möjlig offentlighet. Vi böre erinra, att de facta, som här nedan förekomma, grunda sig till en del på den ifrågavårande personens egna uppgifter och att, om någon grundad erinran dervid tilläfventyrs är att göra, den med nöje emottages; vi hafve likväl underrättat oss, att de iallt det hufvudsakliga åra sanningsenliga. Qvinnspersonen Anna: Eirabeth Andersson, född i Carlstad år 4794, nu 46 år gammal, var år 41826 i tjenst hos en skräddare här i hufvudstaden. Med honom hade hon kommit i någon tvist, som föranledde hennes önskan att få genast aflytta, i hvilket ändamål hon begärde stämning på honom till polisen; men framlidne Underståthållaren af Wannqvist hade istället att villfara hennes begäran, på skräddarens uppgift att hon vore stursk, väl låtit henne skiljas ur tjensten, men tillika dömt henne att, såsom försvarslös, insättas på Norra Korrektionsinrättningen, dit hon ock inkom den 48 Januari. (Detta, angående polisens åtgärd och tvisten med husbonden, är ock hennes egen uppgift.) Här blef hon efter någon tid, i anseende till sin kunskap i handarbeten, tillskärerska och ett slags förestånderska vid den sömnad, som åinrättningen verkställes åt lärftskramhbandlare m. fl. På detta sätt tillbragte hon tio år, och säger, att hon under den tiden aldrig varit straffad för någon oordentlighet. Först år 4836 den 23 Augusti hade hon fått fångstyrelsens pass till sin hemort Carlstad, att der söka sig tjenst och försvar. Hon vandrade då till Carlstad, men bade der af Landssekreteraren blifvit antydd, att ej få vistas i staden, utan genast förfoga sig tillbaka. Detta föranlät henne att begifva sig ut åt landsbygden, der hon några månader uppeböll sig med söm hos främmande personer, ty hennes slägtingar voro döda. I Mars månad 4837 hade hon kommit tillbaka till Stockholm i afsigt att här söka tjenst, emedan hennes krafter ej tilläto henne att arbeta vid jordbruket; men vid sin ankomst hade hon gått till korrektionsinrättningen, hufvudsakligen för att aflemna en ost som bon fått i kommission af en bondhustru att gifva åt dennas syster, som var insatt såsom dömd för barnamod. Utan att nu blifva uppförd till Öfverståthållareembetet, kade hon genast blifvit qvarmr