Aftonbladet – 14 september 1840, sida 2

ser från St. Petersburg, hade Dbelallni::g afgatt till Kronstadt, att genast afsända 18 krigsskepp till Medelhafvet. Den förenade flottan, som, under amiral Stopfords öfverbefäl, kommer att operera emot Alexandria, skulle blifva 48 segel stark, hvaraf 29 Engelska, 48 Ryska, 4 Osterrikiska och 4 Turkiska. CIRKASSIEN. Ryssarne hafva åter lidit ansenliga förluster i detta land, hvarom vi i morgon skola meddela detaljerne. ORIENTEN. Upproret i mindre Asien emot Portens autoritet griper allt mera omkring sig. Sivas och Malatia hade äfvenledes upprest sig, och transportfartyg med Albaneser hade åter afgått från Konstantinopel till Samsun, der trupperne skulle landsättas för att nyttjas emot insurgenterne. Hafiz Pascha i Erzerum hade derjemte fått befallning att skicka en korps trupper emot Sivas. I Konstantinopel rådde en dof jäsning blaud folket, som gaf anledning frukta något utbrott. Turkarne ansågo sitt land förrådt af fråmlingarne, och att ingen annan kunde rädda det än Ibrabim Pascha. — Enskilda underrättelser från Rodosto påstodo, att den afsatte storviziren Chosrew Paseha blifvit strypt. Den 47 Augusti afseglade 6 Turkiska krigsskepp med 3000 man trupper ombord från Konstantinopel. De troddes till en början vara bestämda till Syriska kusten, för att understödja upproret. Vid Asiatiska stranden af Bosforen skulle ett läger af 30,000 man Turkiske trupper sammandragas. Grekiske charg daffaires Christides bade, efter ett par dagars vistande i Konstantinopel, nedtagit grekiska vapnet från sitt hotel, och begifvit sig till S:t Stefane vid Marmorasjön, 3 timmars väg från Konstantinopel, der han afvak— tade Portens svar på sina sednast gjorda framställningar. Dessa bestodo hufvudsakligen i en protest mot de åtgärder, som Porten låtit vidtaga emot de i Turkiet vistande Greker, och om hvilka förut blifvit nämndt. Trenne fartyg med 4300 Greker ombord hade den 44 Augusti gått under segel till Greklard, och ett ännu större antal beredde sig att lemna Konstantinopel. I fall Portens svar på Hr Christides framställningar, hvilket ban skulle afvakta i 48 timmar, ej blefve efter önskar, skulle han återvända till Grekland. Från Alexandria gå de sednaste urderrättelserne till den 48 Augusti. Dagen förut hade de 4 stora makternas konsuler, i stor gala och med talrik svite, begifvit sig till vicekonuugen, för att förkunna honom sina respektive hofs beslut. Den Ryske general-konsuln grefve Medem förde ordet, och talade ur en ganska stolt och kärf ton. Paschan hade svarat, att bans beslut sedan lång tid tillbaka vore fattadt; att han väl vore svag och liten, men att Gud, som är allsmäktig, sträckte sitt skydd till de små och svage, och att han förtröstade på honom. För öfrigt hade han låtit förklara Alexandria i belägringstillstånd, och utgifvit en prokiamation till nationalgardet i Kairo och Alexandria. Biott ett Engelskt linieskepp låg ännu den ; 48 Augusti utanför Alexandria. Af besättningen på Turkiska flottan hade 27 officerare och matroser rymt ombord på ett Engelskt handelsfartyg i Alexandrias bamn, hvilket Mehemed Ali sedermera låtit omgifva med beväpnade båtar. 7 Turkiska kaptener af flottan, hvilka litit Kapudan Pascha förstå, att de icke bade lust att strida emot Sultan, hade, på Mehemed Alis befallning, blifvit arresterade och insatte på Abukirs slott. Af de arresterade Syriske rebellerne bade 46 Scheiker blifvit skickade till Sennaar, till Achmed Pascha. Engelske generalkonsuln i Alexandria bade, liksom den Fransyske förut gjort med Franske köpmännen, uppmanat de Engelske köpmännen derstädes, att söka afsluta sina affärer och vara beredde på de händelter, som kunde förestås. En ny agent från Hr Thiers, grefve Walewsky (naturlig son af Napoleon) bade ankommit till Alexandria, och haft en konferens med vicekonungen, hvilken räckt i 4 timmar. Det säges att han och Fransyske konsuln föreställt Mehemed Ali, att han måste något nedstämma sina anspråk, emedan Frankrike icke kunde bistå honom emot hela Europ2. Deras föreställ. ningar hade doek varit lika fruktlösa som alla andras, och Paschan förklarade, att han aldrig skulle underkasta sig så orättmältiga fordringar som de, hvilka blifvit till honom tramställda. —x!f.:;Mää 5bbämasas —Den fem timmars diskussion, som i Lördags föreföll På Riddarbuset, i anledning af Konstitutionsutskottets anmärkningsmemorial öfver Statsrådets inkompletta skick, var i det hela högst ofruktsam, men hade ändå åtskilliga punkter, som förtjena att ej alldeles lemnas åt glömskan, och vi skole således i största korthet återkomma dertill. Resultatet blef med stor Mr Ros RA TR 44 FEltahlag