———E—-—— Lt PRESTESTÄNDET. Plenum den 9 September. Ståndet var förnämligast under dagens plenum eyssolsatt med förslag om ändring i dryckenskapsförordningen, samt båtsmansroteringen. Innan ofvennämndea ämnen fö:etogos, föreföllo likväl några tilldragelser ej alldeles utan vigt. Föret uppsted Prosten Sandberg, arhållande att få reservera sig mot det i sista plenum fattade beslu:et, att Statssamt Allm. Besvärsoch Ekon. U:sk:s förslag om Biskopsembetensas irdragning skulle, såsom fråa orätt Utskott kommet, förfaila; och ansäg Hr Prosten ämnet väl kunnat tåla en diskussion, serdeles inom detta Ståndet, då flare Riksdagar ansett dossa embeten öfver flödiga och pluraliteter inom Utskottet nu beslutat, att de skola upphöra -. D:t hade derföre väl förtjent undersökas, om de ej mstsvara Statens anspråk, och den kostnad d2 förorsaka, eller om de icke äro beköfliga i anseende till tidens stora framsteg i upplysning och religiös bildning, så mycket mera som vid kommande Riksdag motioner i samma ämne ej lära uteblifva. Deref.er uppsteg Prosten Stenhammar, utvecklacde orsakerna, hvarföre han reserverade sig emot S:åndets bifall till lika arfsrätt inom Bandesiåndet. För detta skriftliga och tillika grundliga anförande tilltror sig ej Ref. kunna röjektigt redogöra; men, efter hvad ban uppfattade, var innehållet i sammandrag ungefär följande: Ioom Svenska Bondeståndet är besutenheten inskränkt ej blott af jordens mindre alstrandae kraft, utan äfven af skattebördor, och -kan ej tiliåta en något långt drifven afsöndringI nu varande förhållande sätter sonens arfsrätt honom i stånd att inlösa syskons mindre lotter, som siulle skingra förmögenbeten och göra alla obelåtna. Tillåtes åter förändringen, skall denna, om ej i första generationen, åtminstone i andra eller tredje ovilkorligt föra till träldom under pennivgeintresset. Det svagare könets oförmåga att emotstå frestelsen, dess fåfånga och begär efter det lysande och retande framför det redbara, skall förieda dem att söka göra lycka, och efiersträfva att träda i högre stånd, och i så måtto ingalunda verka fördelakiigt för Ståndets sjelfständighet. För öfrigt är den naturliga rätten till arf subjectiv, och bör derföre öfverlåtandet naturligast bero af öfvertygelsen hos den öfverlemnande, hvars lika ömhet torde rättss: uttrycka sig uti och begränsas af en lika omtanka, en sådan nemligen, som räddar barnen gemensamt från nöd, och afkomlingarne i andra eller tredje led från träldom och slafveri. Flere instämde, bland dem Biskop Nibelius, D: Moren och Prosten Sylvan. Derefter remitterades till Allm. Bisväreoch Ekonomi Uskottet den af Professor Geijer väckta motionen om slafveriets afskaffande och tjenliga medels föreslående till förekommande af slafbandeln på ön Barthelemy. Och företogs derpå ofvannämnda förslag om ändring i 4813 års förordning emot fylleri och dryckenskap, bhvaröfver talade: Prosten Gahne, som ansåg, i likhet med reservaBterna, Utskottets straffbestämmelser för iindriga, så väl i anseende till behof, som i synBerbet med afseende på tidens sträfvan att utrota det onda, hvilken, 1 stället att motarbetas af lagstiftningen, borde af densamma understödjas. Det Vore väl en sanning att öfverträdaren, genom de förderfliga följderna för sig, straffes och lider, men osämjan, som drages inom familjerna och olyctsn, som störtar öfser dem bör af staten motverkas; och vore det just som såg bör, om den, som så iitet aktar sitt egei värde att han flere gånger kan göra sig skyldig till brottets beifran, efter fjerde resan förlerat medborgerligt förtroende, sättas woder förmyndare och, vid den femte, göras förlustig sin