Aftonbladet – 12 september 1840, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Följande anekdot har nyligen kommit i om!opp. En ny ledamot auf Statsrådet hade blivit utnämnd, aflagt ed och tyckie nu att dt vore tid att orientera sig på samhällets höjder. Sedan han med mycken noggrannhet tagit i betraktande å.ena sidan Statsrådets sessionsrum och å den andra Statsrådsberedningens, samt dermed tyckte sig å alla sidor bekant med forbållandet, frågade den omtänksamme vaktmä staren om det icke täcktes Hr Statsrådet att äfven bese — Riksrättens sessionsirum. : oo Ett af de illparigaste försök, att förtjen? penningar genom väckande af allmänhetens delta jgande, har nyligen varit föremål för en undersök otpg vid polisdomstolen i Paris, dit en vid namo Guignard blifvit inkallad för tiggari. Han upp: gal sig vara skomakare och omkring 50 år gammal. Polisagecterna förklarade, att do flere gånger set bonom liggande på jorden och uppkasta blod; bredvid honom står hens hatt, hvaruti de förbigående kasta några slantar. Åtskilliga omständigheter tycktes likväl! utvisa, ast denna person icke var besvärad af fallandesot, utan endast låtsrde denna ohygg: Iga sjukdom, för att uppväcka medlidande hos allmänhetor. Han ver boende i Faubourg S:t Marcesu, men upppshöll sig alltid i de rikare qvarteren af staden, då attackerpa kommo på hovom, och detta skedde näsatenp alltid på samma tid, d. v. 2. mellan 2 och 4 eftermiddagarna, då etörsia mängden sf promenerende var i rörelse. Då han kände sig illamående, sökte han oftast en portgång; han kastado sig på marken, med upprifna kläder, bröstet neket och spasmerna påkommo; hens mage var ofeniligt uppspänd ech bredvid hozom en pöl af blod, kläder, bänder och ausigis voro sölade i blod; det var en verkligen ryslig anblick. Då ban återkom till sans, svarade hen på frågor, att hav led af em svår magsjukdom, bärflytande från en blessyr, den han fått 4815, då han var militär; ett han för 3:6 dagar sedan kommit ut från lasarettet och skulle återvända till sin hembygd, och att der fattades honom 410 francs för ressn; derefter : : I ban sin hatt, hvarest alltid funnos några slantar och återvänder med sakta steg till sin bostad. Redan 2:e gånger förui hade han biifeit ankl:gad och dömd för tiggeri. Läkare angåfvo, efter anställd besigtnior, det yttrande, ait Guignard verkligen uppkräkte blod, och att detta blod kom från magen; men de förklarade derjemts:, att det var ett badiägeri, och att Guignard, genom ling öfning, kommit derbän, att han kan nedsvälja blod, bibehålla det någon stund i magen och derpå kasta upp det. För at icke behöfva vidkänaas några kostnader, ellor väcka misstankar genom inköp af blod, bar Guignard bittat på, att ur sina egna ådror utsuga det blod, han beböfde för sina experimester. Man har fåit vlssbet derom, då raan såg den oräkneliga mängd bett, hvarefier hans ermar buro ärr. Alia ådror voro afbitns och vsnställde; det ver omöjligt atträkna ärren, som gingo till bhundradeotal: då ban fördes 1 fängelae, voro åtskilliga af dem ännu friska och röda. Imediertid fortforo äfven I fängelset bloduppkastningaroa, uten ett man kunde märka, att han sövderbet ådrorna. Man observerade honom då och upptäckte slutligen, at hanp, Gå ban kom för sig sjelf, med en qvisi ref upp någon åder i näsborrarna och de:ifån förskaffade sig det blod han behöfde. Många andra omatändigheter lemnade iaotet tvifvel öfrigt på desse Guignards ovanliga experimenter, som lemna långt bakom honom alla truandernas gräsligkeler, hvsrom Victor Hugo gifver oss en så lefvande målning I sin romän Notre Dame; han dömdes, oaktadi: sitt nekande, till ei: års fästning. — Uti den af fru Marie Lafarge nyligen utspelta fesaväcksnde kriminalromanen, har en ny tragisk episod kommit till utveckling. Domstolens utslog uti processen om dismantsiölden, utgjorde likasom sjelfva processen, naturligtvis det allmänna samtslsämnst i alla delar af Frankrike, och så hände det äfven att u:i badorten Bains (departementet Vogesen) vid allmänpaiteffeln en dag uti Juli, nämnde dom blef föremål! för den Mfligaste diskussion. Många förkastelseord fälldes öfver den anklagade och de fleste af gästerna voro sf den tanka, ati hon ver lita skyldig till förgiltningen. Vid desss yttranden afsvimnade plö:sligen en ung man sf sällskapet och föll af stolen. Det var en kort tid förut från Paris inträffad jurist, med namnet Guyot, son af en apothekare från Montmedy, och hvilken uti Paris stått uti intimt förbällsnde till Marie Cappelle. Han hade älskat henne med passion, och hos fru Garat förgäfves anhållit om hennes band, semt efter erhållet afslag ända intill hennes giftermål underhållit korrespondens med Marie. Det syntes sålunda säkert att han varit den samma olycklige älskaren, hvars minne gjorde fru Laferges äktenskapliga förbindelse så odräglig och förmått henne till den första exslterade skrifvelsen till mannen vid hennes ankomst till Glandicr. Den afsvimnade blef af någre utef de uppskrämda gästerpa buren till sina rum och öfverlemnad åt läkarevård. Doktorn ordinerade en åderlåtning; msn Guyot visste, då han kom sig något före, att aflägs na de närvarande på några ögonblick, och afskar lerunder med en rakknif sin struos8. På hans bord låg ett blad möd de orden: aMarie Cappella