Aftonbladet – 12 september 1840, sida 1

5 Rår 38 st, tre månader 9 Rdr Banko. Lösa Namror och Fredsgatorne; i BROMANS Bod i hörnet af Drouninggat et Nr 26 vid Nybrohamnaen; i S. G. LAGERVALLS Enkas v: öda Slazsgatan. ANNONSER emousages endast i försinäm Svenske chargö doffaires i Paris hade nyli gen haft en konferens med Hr Tkbiers, såsom det säges, rörande Prins Louis Napoleons affär. RIESDAGERN. BONDESTÅNDET. Plenum den 9 September. (Slut från gårdagsbl.) Vidare föredrogs Koprs!. Utsk:s memorial JG 32, beträffande Fr. von Zweigbergks anmälda anledning till anmärkning emot StatsRådet samt Föredraganden för Handelsoch Finansärenden, rörande Kongl. Meaj:ts beslut, om nedsättning af utförssls-tullen å Ståogjero, och om hviiken Utsk. yttret, att, ehuru det icxe kunnat undgå att å denna provisoriska åtgärd, såsom ett af de i sednare tider alliför ofta återkommande undantegen från allmänna fisanciella författningar, fästa uppmärksamhet, Utsk. likväl icke funnit den hvarken siå i uppenbar strid med grundlagens tydliga föreskrift eller kuana anses stridande emot Rikets sannskyldiga nytta, hvadan U:sk. sålodes funnit anmärkningen böra förfalla. Fr. von Zweigbergk ansåg åtsärden strida mot 57, 60 och 61 SS Reg. F., emedan tullea å stångjern är en bevillning, som icke får utan Ständer083 samtycka ändras, och grundlagsocligt skolat gälla intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af Rikets Ständer feststätld blifver; förnyade yrkandet af ansvar efter 406 S R. F., och begärde äterremiss. Henrik Andersson fr. Örebro län, som i Utsk. tillsört minoriteten, instämde häri och ansåg Kgl. Maj:t hafva i ämnet bordt aflåta en proposition till Ständerns, hytiken säkert skolat vinna bifall, enär den åsyftat en lindring i afgifter, i motssata mot öfrige Kg!. proporitioner. Strindiund förmenade det tillkomras Konst. Uisk. vid nästa Riksdag, att granska da styrelse-åtgärder, som efter bö-jan af den innevarande blifvis vidtegog, men det närvarande biott till Riksdegens början; ansåg för öfrigt export-tull ej böra existera. Hans Jansson fr. Elfsborgs läa erinrade, att 105 S R.F. ingaluada föreskrifver till hvilken tid Konst. Ussk:s granskning af Stat Råds-protokollsrna skall sträcka sig. Hade ej deltagit i Utsk:s besiu!, men gillade detsamma, äfven ef ett skäl, som här ej vidara kunde utvecklos, emedan det rörde en hög. personlighet; motsatte sig dock ej återremiss. Anders Andersson fr. Skaraborgs lån yttrade, att här ej ver fråga om huruvida den anmärkta regsringsåigärden kunde bafva goda föjder eiler icksa, utan huruvida den stred mot grundlagens tydliga föreskrift; izstämde med von Zweigbargk, hvilket flaro andra ledsmöter äfven gjorde, hvarefter memorialet återremitterades. Strindlund seserverade sig, ansesnde 60 Ä RB. F. förbjuda pålagos höjande, ej deras minskande. Ytterligare förekom Konst. Utsk:3 memerisl M 153, argående anmirkningsanledninger, med afseende på SiateRådets bristande fulltalighet. Utsk. hade deruti, under åberopande af 407 R. F.öfverlemesi ensmärkniogarne i deres nu usredda skick, till den åtgärd, Rikets Ständer, vid pröfalng af alla Ci förekommande omständigheter, fiona Rikets äl prölva. Bengt Gudmundsson yttrade skrifiligen, att då Uisk. icko bestämdt tilistyrkt 407 :s tillämpning och icke helle: uppgifvit, huruvida det af Utskottet mnottegaa meddelande ef den SlatsRåds-lcdamot, som föredrar R!ksdsgsärender, icke ionehåller, att Koaungen själf framställs nödvändighesen att komplotsera StatsRådet, och påminnelser derom således varit öfserflödige, önekade Tal, att Ständerna blott borde ingå till Kong!. Maj:t med anmälan om nödvärdigheten af StatsRidets kompleitering, och afvakta hvad verkan der hede; begärde derföre återreraiss. — Häri instämde månge. Söcn Heurlin yttrade skriftligen bland annet: Om någonpsia de skäl, som KonsiltutionaUtskotte; sanningsenligt och rigtigt f.amsiäll: för nödvändigheten, att Konucgens Rådgifrare böra i deras personligheter framställa en isbördes enhet, och tillika en frändskap med nationalrepresentationens tänkesätt, sådana dessa af allmänna rösten byllas och understödjas, af Rikets Ständer måtte sodkännas, är det under nuvarande ställning. — En åtdrig Konung, som, af aktning för nationens opinion, redan innan och straxt efter Riksdagens början, skiljt sig ifrån de Rådgifvare, vid hvilka vanen och till stor del enskild kännedom af personerna fåstat bonom; en ny organisation af Sia:srådet, som, ämnad att utgöra första steget till förenkling af hela rikets styrelssverk, fordrar den enigaste och krafsfullaste verksamhet af Rådgifvarne; Pationens högljudda rop på on lagenligare, sparsammsre och offentligare förvaltsing dö vigtiga organisationer, hvilka äro enda vilkoren, för att styrelsen skall kunna tilifredsstålla nationens fordringsr på minskning i sina skatter och i de, i sypnorhet vissa folkklasser alldeles nedtryckande ijenstberheter och conere: allt detta gör en kunnig, krafsfull och enig ministtre till etusders vigtigasto angelägenhet. Talaren fäste vidare uppmärksamheten derpå, att de närvarande Statsråden icke visat sig enige som bildade det nya Statsrådet och nu afgått, icke föreslagit Konungen antagliga personer, icke genom sina propositioner vusnit sjnnerligt förtroende eller ådagalsgt synnerlig skicklighet, och icke kunna csanseras tjenliga att utföra den förändrisgi styrelseorganisationen, som med Statsrådets nya organisation afsetts; trodde dem aliteå antingen icke hafva upplyst Konungen om rödvändigheten att komplettera Statsrädet, eller ock sjelfve böra snses såsom ett hinder för Hans Mej:t att härmed lyckas; anhöll derföre cm Talmannens proposition till bifall. Bengt Gudmundsson anmärkte, det ban assåg så mycket mindre lämpligt att göra armälan enligt 107 , som dels Utskottet icke gifvit något förslag TT —AL