Aftonbladet – 10 september 1840, sida 2

emot sig. Ett annat utmärkande drag hos vår hittills varande styrelse igenfinnes mångenstädes i de 79: ett oupphörligt vacklande hit och dit, en villrådighet, som i dag omgör, hvad i går gjordes. Kan ett folk vara belåtet med, att se sina angelägenheter så kandhbafvas ? Ett tredje märke på vår förra styrelses anit och skicklighet är nära slägt med dat sistnämnde. Ena värd Representant I vårt Stånd har i en motion vid Riksdagens början utvecklat det olyckssliga tillförordningsoch tillsvidaresystemet, hvarigenom rizets högsta embeten länge varit på ambulaiorisk fot och osäkerhet uppstått både för ombetsmnännen sjelfva och för allmänheten. Ett fjerde märke är en bedröflig rädsla och förskräckthet för hvarje friare yttring af tankar och en svaghet att se komplotter och upprorsplaner i hvarje silldragolse, som det ringaste går utom vanliga -slendrianen: En: dylik bäfvan är icke egnad att förskaffa en regering förtroende och aktning; och dessa äro dock bland d2 oundgängligaste behof för henne; utan dem kan hon, äfven med bästa vilja, icke uträtta mycket godt för sitt folk. Det mest i ögonen fallande exsmplet i detta afseende äro bändelserna här 1 Stockholm för två år sedan. Utskottet har ganska riktigt anmärkt, huru som Rädgifvarne vid des tillfälle tillstyrkte anordnande af medel för de vidtagna militäriska åtgärderna, utan att ensfriga, hvartill medlen behöfdes, ännu mindre hvartill hela upptåget behöfdes. En Telare i ett annat Stånd har sagt, att han för detta fell ensamt skulle vara tillräckligen klandervärd, om än icke någon mera anmärkningspunkt funnes; men han her orätt, om han påstår, att ingen mera finnes. Alla de utmärkande drag, som jag bär sammanställt utur det af Utskottet uppgjorda syadaregister, äro hvar för sig tillräckliga till en anmälan — till en sådsn allvarlig föreställning, som Riksers Ständer väl bördt göra, eftersom andra icke synes hafva lust att göra den. En dylik hade säkert än ytterligare ådragit 088 förebråelsen att vara ett obändigt och otactsamt folk; men vi mäste underkasta oss ait tåla sådana tillmälen; man får mången gång tåla värre, då mean uppfyller sin skyldighet. Den der otacksamheten har jag aldrig kunnat räit förstå. För att tacka, vill en förnuftig menniska gerna veta, hvad hon skall tacka för. Iflara lår hafva vi uti offsetligt tryck sett framställas samma händelser, dem KonstitutionsU:skottet nu officielt bekräfist. Jag och många med mig ville i början icke tro uppgifterna; och vi hoppadses och längtade att få so dem vederlagda. Men någon vederlåggning ville icke låta afhöra sig, utan i stället ropades blott på cotockssmhet och obändighet. Vi kommo då tili Riksdagen med besynnerliga kän;slor och med stränga föreskrifter af våra kommi:itenter att ändtligen en gå.g på skarpt allvar forska i det förflutna och skaffa bot för det kommande. Hämnd och bestraffning låg icke egentligen i föreskrifterna; sjolfva de orättvisa beskyliningarna om otacksamhet o. 8. v. skulle vi förlåta. Men undseendet skulla dock icks sträcka sig så långt, ait vi läte det öfverklagsade onda fortfara; och de:ta trodde jeg dock kunna blifva följden, om vi icke tillgrepo alla de medel, som grundlagen lägger i vår hend, för att undanrödja det. Icke må dassa medel Kafva förlorat sin kraft, för det att några personer ärd aflägsnade. Nej, Konucgen borde ugplysag om nationens tankar, angåsnde det system, som dessa personer afspeglat på det nya personer icke må inbilla sig kunna tillfredsställa folket med samma system, äfven om icke den inga. lunda otänkbara händelsen skulle inträffa, att några af de gamle åter inträdde, så snart vi väl blif. vit åtskilde. Sedan två Stånd icke funnit landets väl kräfva någon kommunikation från Riksens Ständer till Konuagen i anledning af en såden sakernas ställning, som den. KonstitutionsUtskoitet för oss framlagt, torde någon laglig åtgärd från vår sida icke återstå; men vår opinion behöfva vi icke derföre dölja. Jag föreslår alltså, at vi i anledning af det ifrågevarände memoriålet fatta formligt beslut och uttala vår öfvertygelse, det en dylik anmälan, som den föreslagna, bord: ega rum, och att Bondeständet skulle hafva deruti deltagit, i fall icke två Stånd genom sist på förhand fattade beslut hindrat det. Jag föreslår äfven, at vi låta serskildt trycka detta vårt beslut, jemte båda diskussionerne, för att visa samtid och efterverld, att allmegens fuimäktige åtminstone velat göra sin skyldighet. Per Sahisström från Stockbolms län (skrifiligen): aI anledning af KonstitutionsUtskottets nu fö:evarande memorial JA 34, och dess stora vig: för det närvarande samhällsskicket, kan jag icke underlåta att öppes yttra mina tankar om det sätt, hvarpå ämnet blifvit behandladt, och följderna deraf för en framtid. Ifrågavarande memorial synes mig hafva tillkommit under de mest ogynsamma omsiändighoter som kunnat tänkas; ty då det för regående memorislet M 43 i samma änmme icke kunde förfela stt, så i afssende på sak som forin, oroa och uppröra all befintlig aristokrati och hierorki, och :Uppmsana desso ivårstatsform icke medgifoe men likväl befinslige elementer tillförsvar för de aldrig förut så alfvariigt hotade missbruken och företrädesrättigheterno till ansvarsfrihet, så borde dersf äfven förutses hvad framgång af Utskottets fusterländsia nit kunde väntas, om icke det eller de Riksstånd, som varit af enahanda tankar i ämnet, och som främst känna det tryckande i förhållandet, med ful! konseqvens vidhålla hvad vid återremisserne blifvit yrkadt. . Nogssmt påminna vi 088, huru i motsats deremot, i det Stånd som tidip38; behandlade frågan; ett slags öfverrumpliog måsie åstedkommas derlgenom, att en af deltagarne i de öfverkligade rTegeringsåtgärderne, i stället för att lersma diskussionen fullkomligt frin framstod för att tela i egen sak och med dialektikers hela klyfsighet försvara Systemet och dess verkningar ; samt huru i ett annat, alla möjliga bjelpkrafter togos i söspråk för tillvägabringande af ett resultat, blottadt på all ömhet för de styrda, och afseende endast frikallelse för de styrande.; Dessa äro facta som icke kunna metsägas, och, de byrda tidningarne må härom säga hvad som bälst; det egentlika Svenska folket kan härmed icke vara belåtet, btan håller sina ombud räkning före, hvad de till rättelse härntinna aå väl tillsöra Som Underlåte