Aftonbladet – 9 september 1840, sida 4

om den tiden i största förlägenhet, då man fick n opåräknad afton ledig; det bästa sätt attanväna denna var att gå på vallen eller sitta och drica sitt glas på något kaffehus. Att med familjer ch damer taga in på något offentligt ställe, var ägonting oerhördt, och musikaliska nö en inskränke sig till de sånger, som spelades den 47 M:j och odra fostivitetsaftnar, och de saker Janiischarorpsen och borgarmusiken utförde i solhettan, en öndagseftermiddag bakom den långa, rödfärgsde räbyggningen uppe på fästningen. Och nu, huru nånaga variationer af inbjudningar till musikaliska fronnöjen innehålla icke dagbladens annonser. På let vacira Karenslust och i logebyggningens stora ya sal residerar Harzmusikföreningen, på Klinjenberg gilves om aftnarne, när vädret är vackert, briljant musik, och nu har man äfven aaftonundervållningar, på Bellevue, hvarest, utom strängmusik, ifven presteras cBlikmusik(?) ett för Norska ören vitstills chördt ljud. Dot kommer förmodligen icke att dröja länge innan suan blir uppvaktad med taffelmusik på restaurationerna och badmusik på Hygen. Hvad har väl verkat denna förändring och framkallat en sådan anda för entrepriser hos våia restauratörer? I sanning en enda Hr Lorange och hans kompanjon Hr Sanne. Den fö.re her genom sin anläggning på Ladugå:dsön öppaat ögonen på våra värdar och visat dem nödvändigheten af att ställa till någos angenämt, icke mindre för eilmänhetens nöja, än för dsras egna fördelar. Datta har förmått Caspary och Jahn Oilssen till deres sntrepriser, och ryktet förmäler till och med, att vår ak tade Zuvan för sammma ändamål kommer att göra en konstresa, för att kunna bibehålla sin populari tet. Men lika visst det är, att Lorange och Sanne gifvit impulsen åt den betydliga utveckling, allmänna sällskapsnöjena vunnit i Christianis under de sedco smo 3 AA mn mn AA fä nare åren, likaså måste erkännas, att deras etablissomenter, och musikaliska tillställningar m. m. för publikens nöje ganska mycket öfverträffa da andra entreprenörernes: pubiiken vet cckeå upp: skatta detta och Loranges musikaliska aftonnöjen hefva alltid varit mast besökts. Hvyarje Tisdses och Thorsdagsafton kan man der vara såker att finna några huudra personer, ofta lika många damer som herrar, i den stora väl eklärerade salen, der Harzföreningen utför sina vackra kompositioner. Oaskar man lektyr, finnor man i ett rum bredvid alla slags inoch en mängd utiämdika tidningar. — Fransk domstolsscen. En ung blond man, med små, kokett vridna mustacher, slår sig ned på de anklagades bänk. Omedelbart härpå framItråder för skrankets en uag uch vacker grisett, bruna som en andalusiska och med ögon ligarde af harm; bon mumlar för sig sjelf några ord, ef hvilka man endast urskiljer en grundlig kötted och derefter följande fras: Den der, med sitt rmjölkansigte! Skulle man tro, att den understår sig lägga våldsam hand på fruntimmer !, Peesidenten: Ni har siämt denna harren för våldsomheter, dem han skulle hafva hegått mot er; förklara buru dermed bänger tillsamman. Mamsell Sydonie berättar, hurusom hon med en god vän, mamsell Ciemence, varit på en konsert ute vid le Chåiel, och huru den ifrågavarande unga mannen der gjort hennes bekantskap, medelst att bjuda henne ech hennes kamrat på glace; cman refuserar icke sådant! Jsg åt två glace, Clemence tre; när vi åter skulle frän konsertsslen, tog monsisur mig afsides, drog mig med sig ända till boulevarden, och tvang mig at: stiga upp i en hyrvagn, utan att jag ens fick draga andsv! Pcesidenten: Och det var då han slog er! Mamsell Sydonie: Nej! men morgonan derpå kom han till mig på magasinet och bjöd mig på spektaklet till qvällen. aMan refuserar icke sådant. Jag inställde mig klockan 6, som aftalsd: var i Luxombourgs trädgård vid statyen, gom föreställer vintern. Plötsligen ser jag bredvid mig en ung man, som spörjer mig, om det icke vore jag, som väntade på Auatole. — Ja, min herre! — I Godt, han har beds mig i hans ställa föra er till ji Pantheon-teatern, der han är förut. — Jag, som ieke misstror någon menniska, följer med. 1 VI hade icke då väl intagit våra platser, förrän I min ledsagare vände sig till ralg: aAvatole skall icke infinna sig, han har bedragit er, och, t:o miI na ord, nå skall Jätt glömma honom. Godt! qvälitlen förgår, och när vi lempa thsatern, bjuder min I töljeslsgare mig puasch. Man refus:rar icke sådant. Vi gå in på en kafö; och don första person, fd som vi der märka, hvem är det om icke mon3. Åtatole, som med pipan i mund spelade domino! Jig förebrådde honom bans uppförande och sade honom helt naturligt att han var eit . . . svin. Han bad mig hålla munnen på mig jag upprepade likväl mitt yttrande; då fattade han i mig och, med förlof sagdt, kastade mig på dörren medelst anbringando af en spark straxt nedanför ryggen på mig, så att hela nedra delen af min shaw! blef nersmord med gatsmutf. Jag ville flyga honom i synen, men han ryckte mig in på lifvet och gaf mig en örfil, att jag stalp mot en afvisare. Jag var på vägen att gråta, men betänkte snart, att det icke lönade mödan för dylika kreatur, och jag bogaf mig i stället till poliskommiszsarien. Anatole påstår, att mamsellen gjort honom en högst opassande scen, och börjat våldsamheterne medelst åtskilliga klösningar. M:ll Sidonio yrkar likväl fängelse på honom, och bedyrar, ätt hon är den ensamt lidaude från början till slut. Domstolen dömer Anatole till en plikt af 9? francs. Ah! — utbrister härvid mamsellen, — ah de karlarne! hur de alltid hålla ihop! — På jernvägen emellan St. Petersburg oct Zarskoje-Selo tilldrog sig den 23 i förra månader vid midnattstiden en baklagansvärd olyckshändelse Direktionen för jernvägen hade om morgonen låt underrätta machinisten på den lokomotiv, som skulle afgå från Zarskoja-Selo, engelsmannen Maxveil, at! direktionen ämnade vid midnatistiden låta en ser. skild träng vagnar afgå från St. Petersburg till Zarskoje-Selo, för att med desto större beqvämlighet kunna besörja transporten af den mängd passigerare, hvilka för tillfället befunno sig på sistnämnde ställa och skulle återgå till St. Petersburg. Maxvell hade alldeles förgätis den tillsägelse, han erhållit af direktionen, och afgick med en träng 3! 48 vagnar från Zarskoje Selo vid midnattstiden, utan att göra halt på det ställe, som var honom an: visadt. Båda trängerne stötte på åttonde versten från St. Petersburg så häftigt emot hvarandra, at! 1 FI1a6 SP AA lhevngsadana mh