Aftonbladet – 9 september 1840, sida 3

pressan aUunlollunda an genom en konsumtions. afgift, som den skattande erlägger småningoz under hela årets lopp vid uppköpen af sin: behof; månne den kan jemföras med en annan, inom hvilken halfva antalet af individerna måste betala diverse personella afgifter, uppgående i medeltal, för de 4,500,000 skattande, till nära 4 Rdr per man, och der hela den betydliga grundskatten, snart sagdt hela försvarsväsendels kostnad och en mängd nedtryckande onera ensamt äro lagde på omkring 2353,000 busfäder på landet. Deras dividend blifver helt annan och högst betydlig! För att:begagna, i likhet med vj Hr v. H., en ehuru alltid oriktig medelberäkpe ning, utgjorde efter 4837 års kronouppbörd ,jgrundskatten . . . . 4,260,000. I Militiens underhåll . . . . 4,000,000. 8,200,000. hvilket gör 32 Rdr Banko för hvarje Svensk husfader. Dessutom mistehan vidkännas sin dryJ8a andel af tullbeskattningen på nödvändighetsJartiklar, samt åtskilliga extra afgifter och beisvär, som här icke uppräknas, emedan dessa Å visserligen äfven drabba Norska familjerna, (med hvilka vi här egentligen göra jemförelsen), om ock troligtvis icke fyllest så tungt. Besinnar man derjemte, attarbetslönerna och priset på landtmannavaror äro högreiNorge och myntvärdet otjenlig,så kan man med timlig visshet säga, att den Svenske sjeltegande bonden och familjfadren på landet betalar så betydligt mera än den Norska till staten, att det är utan all jemförelse; och att detta förhållande vitsordas af alla, som taga punktilig kännedom derom, är redan allmänt bekant. De upplysningar vi här lemnat, kullkasta äfven alla de bevis, Hr Hartmansdorff så nitiskt uppsökt i de Norska statsanslagens proportionella förhållanden till de Svenska, i ändamål att dermed styrka, att Svenskarne i förbållande till folkmängden, icke gifva så mycket till Statens underhåll som Norrmännen. Det inses lätt, att ett mindre befolkadt rike, som vill bibehålla monarkisk statsform och alla deraf härflytande faux frais, i allmänhet måste vidkännas större kostnader i proportion, än ett mer befolkadt. Men — månne ej Norriges folk äfven äger medel att lättare utgöra dessa kostnader? De hafva utom de samma näringsgrenar som i allmänhet vi, äfven några binäringar, som äro högst betydliga, såsom fiskerieroa och trävarubandeln ; och boskapsskötseln står der i ett proportionerligt fördelaktigare förhållande än hos oss. Hr v. H:: siffer-uppställningar äro således helt och hållet oriktiga; och vi skulle råda honom, att hellre söka genom jemförelser i verkliga förhållanderne upplysa sina landsgöra all beräkning af förhållanderna efter blotta män om sanningen, än att synbarligen göra sig till en falsk profet. Ville Hr v. H, gå in härpå, så skulle han genast öfvergifva hela den på måfå uppgjorda bevisningen, att alla andra nationer i Europa hafva mera tryckande skatter än den Svenska: en framställning, som icke ens lär behöfva upptagas, emedan man med skäl, vid åsynen af dessa godtyckliga siffer-kalkyler, kan fråga med grefven som såg väderhanen: buru vet han detn? BIN ASO — Uppå ansökan af Professor Byström att till begagnande för sin på Djurgården uppbyggda villa, tullfritt få införa kolonner, pilastrar, ornamenter, m. m., förfärdigade uti hans verkstad i Carrara, har Regeringen resolverat alt, i ölverensstämmelse med Tullkommitteens förslag, oarbetad marmor samt af Svenska konstnärer förfärdigade marmorarbeten, som icke kunna hänföras under benämningen utländskt fabrikat, må i allmänhet tullfritt införas, och att Hr Byströms begäran alltså bifalles, — Utan att på minsta sätt misstycka det billiga afseende Hr Byströms uppoffring för den goda smaken och för förskönandet af bufvudstaden vunnit, frukta vi dock, att villan på Djurgården här gifvit anledning till någon villa i de au antagna statsekonomiska principerna, enär man har svårt att förena det gifna bifallet med den allmänna inskränkningen, att de införda artiklarna icke må kunna hänföras till utländskt fabrikat. — Såsom en konstnyhet, hvilken säkerligen intresserar hvar och en, som vet att värdera våra inhemska talanger, anse vi förtjena omhämnas, att Hr August Berwald, som nyss hemkommit från en resa till Berlin och andra Tyska städer, derstädes med stort bifall låtit unler sommarens lopp höra sig, och uti en mängd nusiktidningar, hvilka i detta ögonblick ligga ramför oss, blifvit omtalad med de mest smickrande loford för sitt utmärkta konstnärskap på vivlinen, i återgifvandet så väl af den gamla redpara skolans produktioner, som äfven den nyaite, mera effektsökandes halsbrytande fantasteier, en tvefaldig talang, hvarigenom han beviar sig, lika grundlig i sina studier, som mån m att icke ligga efter sin tid, fördomsfritt förna det klassiska med det moderna. — Ibland resande som nyligen anländt till -.,